helvete

HAN FATTAS MIG!
så totalt och så vanvettigt mycket
i varenda jävla andetag hela tiden
och när ska det sluta göra så förbannat jävla sinnessjukt ont?

well me these days, I just miss you....

.....it's the nights I go insane



Älskade älskade hund, vad du fattas mig.....

vi ses igen.....



Johan är på jobbet, Phoenix och Sigge sover på balkongen och jag funderar på hur mycket sorg och smärta det egentligen ryms i en människokropp.

Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Har något av de val jag gjort kostat honom livet? Är det mitt fel?

Men mest av allt gör det så fruktansvärt ont att han är borta.

tomt....

för första gången på många år kommer jag hem till en tom och tyst och öde lägenhet. Ingen hälsar mig välkommen, ingen hoppar och studsar runtom mig "ÄNTLIGEN är du hemma!!" Ingen har längtat efter mig.

Det är så TOMT och snart äter den här tomheten upp mig.

inifrån.

Du fattas mig!!!!!!!!!!!

Så vansinnigt mycket och jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att något kunde göra såhär fruktansvärt ont eller kännas så ihåligt.

varför?

För att du aldrig stod upp för mig när jag var liten.
För att du mycket väl måste ha sett hur illa de behandlade mig och ändå valde att strunta i det.
För att jag ringde dig från en gård i Bergshammar där jag inte kände en käft förutom hon som precis behandlat mig som skit som vanligt och denna gången rejält och du inte ens kunde ta upp det med varken henne eller hennes mamma.
För att du aldrig såg en enda tävling jag vann.
För att du skämdes över mitt stora intresse och motarbetade mig så länge du kunde (jag hoppas du är nöjd).
För att du aldrig var stolt över mig
För att du aldrig fanns där när jag behövde dig
För att det skulle vara så bekvämt för dig om jag kunde leka med de som du tyckte att jag skulle leka med att du till och med bortsåg från när de mobbade mig
För att du aldrig pratade med mig om sådant jag hade behövt prata med dig om förrän det var flera år för sent.
För att du aldrig tog mitt parti eller ens ville höra min version utan alltid valde att tro på alla andra
För att varje samtal med dig gör mig så utmattad och så illa till mods att hela den dagen är förstörd.
För att du inte lät mig välja själv utan mer eller mindre bestämde vilken gymnasieinriktning jag skulle gå
För att du inte accepterat att jag inte vill bli akademiker.
För att du aldrig låter mig glömma mina misstag, inte ens de som nu med råge är preskriberade.
För att du alltid ville att jag skulle anpassa mig efter de som var elaka (jag antar att du skämdes över mig. Precis som du skämdes över allt jag gjorde och allt jag brann för)

För att du inte ingrep.
För att du gav mig det värsta besked jag fått i mitt liv.

Därför.



ensam

Känner mig melankolisk idag. Det kan bero på att jag är trött och har längtat efter att få gå och lägga mig ungefär sen jag gick upp imorse, men inte kan förmå mig att ta gå de tio meter som är från min dator in till min säng. Har legat på soffan nästan hela dagen och glott på Drew Carey Show och tyckt synd om mig själv. Lägenheten ekar tyst och tom efter gårdagens fest.

Tänder en cigg i fönstret och påminner mig om att det är dags att vårstäda balkongen. Det kommer jag på varje gång jag tittar ut. Min fina balkong som jag gjorde i ordning i somras, med nya möbler och ny matta och som jag tänkt tillbringa så mycket tid på. Det gjorde vi förvisso, men kanske inte tillräckligt. Är någonting någonsin tillräckligt? Betraktar fönstret som långsamt blir immigt av temperaturskillnaden och funderar över hur lång en vecka är. hundratals minuter som ska fyllas med något att göra. Som när man står och stirrar på skärmen när man väntar på att få stämpla ut och är övertygad om att det finns tillfällen då klockan faktiskt går baklänges. Det här är ett sådant tillfälle. Vet att jag borde sova, det blir förmodligen jobb imorgon, men kan fortfarande inte förmå mig. Drar upp tröjan över ansiktet och andas in den doft som jag lärt mig associera med fullkomlig trygghet och vet att det är skört.

Vuxenlivet blev inte som jag tänkt mig, det är fyllt av så många måsten och så många betänkligheter. Varför var det ingen som berättade det? När jag var ung och naiv och hade bråttom att bli vuxen trodde jag alltid att man skulle träffa nån, bli kär och sen dela resten av sitt liv tillsammans med den människan. Ingen berättade att man var tvungen att passera ett emotionellt helvete på vägen. Och ingen berättade om de omvägar man ibland tar. Ingen berättade om genvägarna heller. Ingen berättade om allt annat man var tvungen att hantera. Ingen berättade något om hur ont det gör. Kanske visste de inte. Kanske var det verkligen så att man träffade någon, blev kär och levde ihop sen alltid? Jag kanske gjort något fel på vägen? Kanske hoppades man att jag skulle slippa passera emotionellt helvete? Att jag skulle slippa bli besviken? Att jag skulle klara mig undan hårda ord och slag? Gör någon det? Är det egentligen någon som överlever sin barndom? Sin tonårstid?

Ryser och tvingar bort minnena. Just idag vill jag varken minnas det otäcka eller det fina. Just idag vill jag försöka tänka bort till och med hur hud känns under mina fingertoppar, hur tyngden av en arm känns över min höft.

Min lägenhet som varit min borg gapar tom. Ekot av din röst finns säkert kvar någonstans i väggarna och säkert kan jag finna doften av dig i mina huvudkuddar. Om jag blundar kan jag säkert frammana skuggan av dig på sovrumsväggen. Men tar jag ett riktigt djupt andetag brister lungorna av tomheten som ekar härinne.

Snart måste jag gå och lägga mig. Helst sova också.

Men det känns meningslöst när jag ändå inte får vakna upp vid din sida.


........

Markören har blinkat en stund, jag har skrivit och raderat. Det finns inget bra sätt att säga det på. Ibland är allt man har gamla ord. Det enda man kan göra är att sätta ihop dem och hoppas att de ger någon mening.


Jag är så ledsen för er förlust. Ni finns i mina tankar. Hundra kramar och all styrka jag kan uppbringa.


there will be an answer

....samma självömkan.

Januari är en jobbig månad.

Det här är första gången på snart fem år som jag orkat lyssna igenom hela den här låten. En dag kanske jag orkar lyssna på originalversionen. Tills vidare är jag tacksam för att två av mina husgudar gör den så bra.



jag har jobbat natt, är trött som ett ägg och just idag tycker jag vansinnigt synd om mig själv.

och jag saknar dig som fan, även om smärtan avtar lite grann för varje år som går så gör det likförbannat ont att veta och att tänka på. Jag antar att jag får leva med det.

Snart ska jag orka lyssna på originalversionen. snart.

.....och någon gång ska jag radera ditt nummer ur min mobiltelefon.

men tills dess.....

....let it be....


liten....

ibland
vill jag bara
komma krypande
och be dig
älska mig
en stund


do you remember that I used to sing?


en sån dag idag



make it go away......

make it go away.....

fan

I tried to make you happy
Lord knows I´ve tried so hard to be
What you hoped that I would be
I gave you what you wanted
God couldn't give you what you need
You wanted more from me
Than I could ever be
You wanted heart and soul
But you didn't know, baby

Wild, wild is the wind
That takes me away from you
Cold is the night without your love
To see me through, baby
Wild, wild is the wind
That blows through my heart

Wild is the wind,
Wild is the wind
You got to understand, baby
Wild is the wind

You need someone to hold you
Somebody to be there night and day
Someone to kiss your fears away
I just went on pretending
Too weak, too proud, too tough to say
I couldn't be the one
To make your dreams come true
That's why I had to run
Though I needed you, baby

Wild, wild is the wind
That takes me away from you
Cold is the night without your love
To see me through, baby
Wild, wild is the wind
That blows through my heart tonight
That tears us apart

Wild is the wind,
Wild is the wind
You got to understand, baby
Wild is the wind

Maybe a better man
Would live and die for you
Baby, a better man would
Never say goodbye to you, baby

Wild, wild is the wind
That takes me away from you
Cold is the night without your love
To see me through, baby
Wild, wild is the wind
That blows through my heart tonight
That tears us apart

Wild is the wind,
Wild is the wind
You got to understand, baby
Wild is the wind

idag


underbart

Kontakta snarast läkare eller uppsök närmaste sjukhus om du har tankar på att skada dig själv eller begå självmord.

Det kan vara till hjälp att berätta för en släkting eller nära vän att du är deprimerad. Be dem gärna läsa igenom denna bipacksedel. Du kan också be dem att berätta för dig om de tycker att du verkar må sämre eller om de tycker att ditt beteende förändras.

----------------------------------------

okej. då vet jag


guilttrip?

men tack för det.

nu vet jag.

och det kanske bara var sex....

visdom

"men är det för att du helt plötsligt får höra att du är älskad eller är det för att du älskar honom?"

ouch.

den tog....

kanske borde sluta med mitt martyrskap och istället se helheten?
Är det jag som drivit honom till det här? Är det jag som är skyldig? Kommer det alls att fungera eller är det bara (ännu) en relation byggd på skuld- och pliktkänslor (som jag tyvärr fortfarande är benägen att känna)

Måste du vara så jävla rationell?

 Men om du är rationell....

och jag inte är någon känslomänniska men motsatsen till rationell....

vart sätter det då mig?

kroniskt deprimerad, bitter på livet och allt däremellan.....

men fortfarande ingen känslomänniska (yeah right) - är det jag eller medicinen som gör mig sådan, förresten? jag skulle vilja säga medicinen, men jag har varit utan den i flera månader så det kanske är dags att sluta skylla på den nu.... och välkomna det som är jag. Ungefär detsamma som innan alltså...

. ----

 så varför gör det så ont när du prioriterar bort mig?

kanske vore det enklare att bara inse att man är ett svin och välja andra svin. Vi har ju i alla fall det gemensamt.

Zoloft förresten.... Där sa du nåt.

God natt

a mighty heart

Ibland är det enda man har gamla ord. Det enda man kan göra är att sätta ihop dem och hoppas att de kan ge någon ny mening.

I saw J today
and I broke his heart
I wanted us to live our lives apart


Och jag tackar Gud och alla änglar för det stora hjärtat du begåvats med. För vem annars skulle unna mig all lycka trots att jag går en annan väg än den du erbjöd. Jag skulle aldrig kunnat göra det. Men min själ är inte vacker som din. Mitt hjärta är inte varmt som ditt.  

I could hear the cries
behind the door
please, go away
you don’t want me no more
you don’t want me no more

Och det finns inget som värker så mycket i ett ihåligt tennbröst som dina tårar längs kinderna. Dina ord som river stora hål i min hud. Det kommer förmodligen aldrig att läka och inget jag säger kan göra det bättre.


Times have changed
I wonder what went wrong
with the love we had
that seemed to be so strong


Jag önskar att vi hade haft ett annat utgångsläge. Att vi fått en helt annan chans än den vi fick. En helt annan verklighet än den jag trodde att jag kunde skapa av fantasi och viljestyrka. Det visade sig att den riktiga verkligheten var verkligare än min fantasi och att jag inte är så stark som jag tror.


I might have sensed the pleasure
while I caused him pain
Sometimes love is like
a burning flame
like a burning flame


Ingen som har sett oss tillsammans kan ha undgått att se hur jag känner för dig, hur mycket jag bryr mig om dig, hur mycket jag tycker om dig. Min allra finaste, min själsfrände...... min underbara ängel och perfekta hälft.....

And I know why I was blind to see
sense the lies I was trying to be
Another time, it will not return
to the life trying to be
another me



Och inget värker mer än vetskapen om allt jag utsatt dig för under den här tiden. All smärta jag orsakat dig, alla sömnlösa nätter och alla tårar.  Jag ville ge dig det du gav mig, men det enda jag hade att dela med mig av var smärta och ångest och mitt förvirrade vacuum. Jag ska lära mig att bli en ny jag nu. En helt annan. Kanske är hon bättre.


We talked it over, me and J
though I knew that it was too late
I could hear him crying
when I closed the door
please, go away
you don’t want me no more
you don’t want me no more


Jag vet inte vart våra respektive stigar för oss. Jag vet inte om vi någonsin får en chans till. Jag vet inte om det är försent. Jag vill bara att du ska veta att du har lämnat fingeravtryck rakt över mitt hjärta. Jag vill bara att du ska veta att vad gäller oss....... är det aldrig avslutat......


Må du hitta någon som kan göra dig lycklig.
Måtte hon älska dig bättre.
Måtte hon se allt det som är vackert med dig, må hennes fingertoppar stryka din nacke och rygg. Måtte hon se allt det jag har sett, allt det som inte är mitt. Måtte hon kyssa bort all den smärta jag orsakat dig.......

Måtte hon älska dig bättre.


fuckit



JAG ORKAR INTE


ger upp nu

Är så trött på livet
Så trött på tillvaron
Så trött på andras gnäll (börja med att svara i telefon eller höra av dig själv kanske)
Så trött på att aldrig kunna räcka till, för det gör jag inte
Kommer aldrig att göra

Och varje gång jag vill något själv så är jag den onda och den dåliga och känner mig skyldig.
Måste det vara antingen eller?

Fast samtidigt, vem är jag att beklaga mig? Jag har ju själv inget mellanting, det är allt eller inget, på eller av, noll eller hundrasjuttio. Älska eller avsky. Svart eller vitt. Jag skulle också vilja ha en gråzon. det vore behagligt dagar so denna. Det skulle vara behagligt att kunna ha ett psyke som insåg att allt inte behöver vara varken eller. Fan, det skulle vara skönt att ha ett psyke som klarade av nåt normalt alls. Typ en vardag.

Det är väl rätt mycket som gått rätt så jävla mycket för jävla fort och just nu känns det som att det erbjudandet jag fått inte är så jävla omöjligt alls. Det skulle vara rätt skönt att bara försvinna.

Och jag vet att en del val jag gjort kanske inte varit de klokaste, och jag vet att jag många gånger betett mig ganska dumt. Men jag försöker bara överleva på egen hand och det är fan inte det enklaste.
Jag har kanske gått lite vilse i början, men jag har åtminstone börjat gå.

Men skit samma, jag ska väl fortsätta med att sätta mig själv i andra, tredje elelr sjuttiofjärde hand som vanligt. det verkar bara vara då jag duger. Till något alls.

Men jag har en schysst balkong och fyra flaskor vin i kylen. Så även om lyckan över den här kvällen är borta så kan jag ju i alla fall supa bort ångesten. I värsta fall har jag en nyhämtad ask Zoloft i badrummet. Sugliv.

men hml.....

"......alla är inte lika terminatorkänslokalla som du....."

Det är sant och ibland glömmer jag att alla inte har en on/offknapp på sina känslor.


Tidigare inlägg
RSS 2.0