Big Ben, Jappeloup, Milton....

.....och nu Hickstead.
En liten del av mig är fortfarande hästtjej, så mitt stora söndagsnöje när säsongen tillåter är givetvis Världscupen i Hoppning. Så även i söndags.



Sitter bänkad framför svtplay i vanlig ordning. Inser att Rolf-Göran Bengtsson startar sent och försöker googla efter en startlista någonstans på internet samtidigt som jag följer hoppningen. Är inne i ett helt annat fönster när Michael Whitaker och Viking avslutar sin ritt och det annonseras att Eric Lamaze och Hickstead är i antågande.


Lamaze är rankad världsetta (före Bengtsson btw - och vår svenska kommentator har ironiskt nog uttryckt att det är dags att Bengtsson går om på världsrankingen - kanske redan nu, innan sändningen började) och Hickstead är alltså en av världens bästa hästar.



De gör en bra runda, tyvärr med ett nedslag. Under slowmotionbilderna hörs ett märkligt bakgrundsljud som låter som en chockad publik. och när kameran återgår till livesändningen ligger Hickstead på sidan i kramper.


Det är över på mindre än en minut. Hickstead, världens bästa häst, dör i livesändning inne på arenan i Verona. Det är så sinnessjukt tragiskt.



Jag vet att det finns ungefär en miljon tributevides till Hickstead på youtube. Men jag gillar den här bättre. Den är del av material från en presentation av de olympiska deltagarna inför OS i Peking 2008. Observera INNAN OS. Lyssna speciellt på vad Eric säger om sitt förflutna. Med VM-medalj och dubbla OS-medaljer (guld och silver) kan man väl kanske anse att han torde vara en kanadensisk stolthet vid det här laget.





Bilderna på Hicksteads sista minuter i livet finns redan utkablade överallt. Föreslår istället att man väljer att titta på OS-finalen 2008.





Hickstead 1996 - 2011. 


RSS 2.0