vi ses igen.....



Johan är på jobbet, Phoenix och Sigge sover på balkongen och jag funderar på hur mycket sorg och smärta det egentligen ryms i en människokropp.

Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Har något av de val jag gjort kostat honom livet? Är det mitt fel?

Men mest av allt gör det så fruktansvärt ont att han är borta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0