tomt....

för första gången på många år kommer jag hem till en tom och tyst och öde lägenhet. Ingen hälsar mig välkommen, ingen hoppar och studsar runtom mig "ÄNTLIGEN är du hemma!!" Ingen har längtat efter mig.

Det är så TOMT och snart äter den här tomheten upp mig.

inifrån.

Du fattas mig!!!!!!!!!!!

Så vansinnigt mycket och jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att något kunde göra såhär fruktansvärt ont eller kännas så ihåligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0