tack!

hej alla! till att börja med vill jag, Johan, Sigge och Phoenix (och framför allt Jack) tacka för alla sms, telfonsamtal,  msnmeddelanden och fb-tankar!

Jack blev allvarligt biten i hakan och mungipan och blev rejält medtagen på en gång. Vi var hos veterinär knappt 20minuter efter bettet och fick kortisonspruta på en gång.

Kom hem och bäddade ner Jack med filtar, han mådde skapligt men var omtöcknad och väldigt trött och öm (Han fullkomligt SKREK när jag tog av honom fästinghalsbandet).

När hundarna fick kvällsmat vid 18.30-tiden reagerade inte Jack ens. I vanliga fall påpekar han en halvtimme innan matdags att han minsann är hungrig. Nu rörde han sig inte ens.

Strax innan 22 började Jack rossla och dregla igen och vi började ringa runt till djursjukhusen. Fick även tag på Djurens sjukvårdsrådgivning som rådde oss att åka in med honom. Efter att ha pratat med Strömsholm ordnade Johan barnvakt och jag fick älskade Lisen att komma över och ta hand om Phoenix (tack snälla älskade vän!).

Jack var uppe och gick när jag lämnat Ph och kom in igen, men ville varken äta eller dricka.

Vi kastade oss in i bilen och var på Strömsholm strax innan midnatt.
I väntrummet morrade han lite svagt åt en schäfertik men brydde sig inte om nytt folk eller att det klampade runt människor och tittade på honom eller pratade med hans matte och husse.

Vi fick komma in ganska fort, där togs blodprov och han fick smärtstillande och dropp. (var jättesnygg med plåster på båda frambenen). Han brydde sig inte ett dugg om att veterinären tog tag i honom och la honom på sidan eller klämde och kände och lyssnade på hjärtat.

Hjärtlyssningen visade på en oregelbundenhet på hjärtslagen och de tog EKG på Jack som fick ligga still på sidan med fyra klämmor, en på varje ben.
EKG:et visade tyvärr en kraftig arytmi och nu hade vi två val.

Antingen lägga in Jack med dropp och att det skulle försöka vända arytmin. Han skulle då också få en ampull antiserum. Det är väldigt kostsamt, påpekade veterinären flera gånger, det är inte relevant över huvud taget.
Att vända en arytmi är väldigt kritiskt och det finns inga som helst garantier.

Det andra valet skulle vara att låta honom gå.

Det är det absolut svåraste val jag någonsin gjort i hela mitt liv, och samtidigt det allra enklaste. Hur skulle jag kunna valt på något annat sätt?
Det vore inte rättvist mot Jack att lämna honom där alls. Vore inte rättvist att riskera att han skulle vara förpassad till lugna koppelpromenader i resten av sitt liv eller att han skulle få ont och må dåligt av sin arytmi senare hemma. En pigg levnadsglad hund som inte alls var medveten om sin ålder (han skulle fylla åtta år i juni) som älskar att springa och att apportera i full fart.

Jag har lovat Jack att han aldrig mer ska behöva vara rädd, att han aldrig mer ska behöva ha ont och att jag skulle vara med honom till slutet. Ett löfte är ett löfte, även till en hund. Att då utsätta honom för en behandling som inte är någon garanti för att han ska bli bra när han så tydligt visat att han inte vill vara med skulle inte vara rättvist.

Jack somnade in i mitt knä 03.30 natten till måndag, tillsammans med Johan som han älskade och litade på. Det var ett fint avslut, även om det kanske inte var så jag hade tänkt mig omständigheterna till det, så är jag glad och tacksam över att jag kunde ge honom den möjligheten.

Igen, tack alla för värmande tankar, sms och meddelanden. Har följt vänners statusuppdateringar och facebook och blir varm i hjärtat av hur mycket Jack har påverkat även er andra.

Humla, Johan, Phoenix och Sigge (och Jack, always by my side)


Kommentarer
Postat av: Karin

Finns inga ord... Finns verkligen inga ord.....



Jag lider så med er.... <3

2011-05-11 @ 17:49:50
URL: http://wulffdogs.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0