framsteg!

I onsdags tog vi med hundarna till Brandholmen. Väl där träffade vi på Helena och hennes whippetar. Otto och Sigge fann varandra direkt, ÄNTLIGEN hittade han nån att brottas med. Sen fortsatte det med idel kapplöpning och hör och häpna, pinnkastning!

Till och med Jack, aka Lord Surmupp hakade på och lekte lite och inte ett enda morrande eller sur min från nån av hundarna, härligt!

Idag blev det en repris, fast då var det bara vi fem. Jack gjorde lite lekinviter åt Sigge mellan kapplöpningarna och pinnhämtningen. Så skönt att kunna sitta i solen och titta på tre glada och avslappnade hundar som leker, tuggar pinnar eller rullar sig. Inte ett morrande eller spänt ögonblick! Så skönt att de sköter sig själva och man slipper vara med och vakta och skälla på dom hela tiden. Det är ju så det ska vara, jag kan kasta en pinne åt en hund och sen är det en helt annan hund som tar den utan att det blir bråk. och Johan kan busa med en hund utan att nån måste komma dit och leka polis (och med "nån" i båda de här fallen menar jag Jack)

Hann en och en halv timme i solen och nu sover hundarna som spädgrisar och jag är inte tokstöddig heller om jag ska vara helt ärlig.

ikväll blir det öl och --------!!!


avstånd och känslokallhet

det står still just nu.

och tuggar.

Födelsedagen kom och gick i år också, tack till er som kom och ännu mer tack till er som stannade kvar och valde att tillbringa en dag om året på ett ställe som jag fått välja.

Träffade dessutom min bror och tog en fika på stan, det var riktigt trevligt. För en gångs skull har i saker att prata om. Det kanske vi haft hela tiden förresten, men det bara är nu som jag ser likheterna?

Annars så är det väl som vanligt. jobbar förmiddag den här veckan, ska försöka bli ledig torsdag för då är det tatuering på G. annars trampar jag mest av och an och hoppas på en förändring. Har larvigt dåligt samvete för mina hundar och för Sigge.

har som sagt jobbat förmiddag idag och kom hem rätt seg (blev lite för lite sömn inatt) så jag har sovit på soffan en (alldeles för lång egentligen) stund. Skönt! Nu är det ut med hundar och sen pallra sig bort till det andra hemmet. Önskar att det fanns ett Hem. inte två. Är trött på att fara fram och tillbaka emellan. Snart så. hoppas.

Hundar var det. Ut och sådär.

dagens ungdom

nej det här kommer inte handla om hur gammal jag är och hur hemsk nästa generation är. Så gammal är jag faktiskt inte. Håll käften, det är jag inte alls!!

Jag kan inte sova inatt heller (vid det här laget vet alla varför) så jag surfar planlöst på olika sidor på internet. Hamnar på felsms.com. En gång i tiden var det rätt roliga sms men nu känns det som att alla som nånsin skickat ett sms på fyllan hamnar där. Det är många kuksms till mamma och så vidare. Anyway.

Har nu läst igenom allt som står (jag är inne typ varje dag så det är inte så svårt) och slås av tanken på hur många det är som felsmsat sina lärare, sin mattant i skolan etcetera. Förvisso fanns det inte jättegott om mobiltelefoner när jag gick i skolan men vafan vem har mobilnumret till sin lärare om man inte ligger med honom (Lisen vet vad jag menar)?

Jag vet inte om jag hade nån mer poäng med det här inlägget egentligen men jag tror inte det.


ensam

Känner mig melankolisk idag. Det kan bero på att jag är trött och har längtat efter att få gå och lägga mig ungefär sen jag gick upp imorse, men inte kan förmå mig att ta gå de tio meter som är från min dator in till min säng. Har legat på soffan nästan hela dagen och glott på Drew Carey Show och tyckt synd om mig själv. Lägenheten ekar tyst och tom efter gårdagens fest.

Tänder en cigg i fönstret och påminner mig om att det är dags att vårstäda balkongen. Det kommer jag på varje gång jag tittar ut. Min fina balkong som jag gjorde i ordning i somras, med nya möbler och ny matta och som jag tänkt tillbringa så mycket tid på. Det gjorde vi förvisso, men kanske inte tillräckligt. Är någonting någonsin tillräckligt? Betraktar fönstret som långsamt blir immigt av temperaturskillnaden och funderar över hur lång en vecka är. hundratals minuter som ska fyllas med något att göra. Som när man står och stirrar på skärmen när man väntar på att få stämpla ut och är övertygad om att det finns tillfällen då klockan faktiskt går baklänges. Det här är ett sådant tillfälle. Vet att jag borde sova, det blir förmodligen jobb imorgon, men kan fortfarande inte förmå mig. Drar upp tröjan över ansiktet och andas in den doft som jag lärt mig associera med fullkomlig trygghet och vet att det är skört.

Vuxenlivet blev inte som jag tänkt mig, det är fyllt av så många måsten och så många betänkligheter. Varför var det ingen som berättade det? När jag var ung och naiv och hade bråttom att bli vuxen trodde jag alltid att man skulle träffa nån, bli kär och sen dela resten av sitt liv tillsammans med den människan. Ingen berättade att man var tvungen att passera ett emotionellt helvete på vägen. Och ingen berättade om de omvägar man ibland tar. Ingen berättade om genvägarna heller. Ingen berättade om allt annat man var tvungen att hantera. Ingen berättade något om hur ont det gör. Kanske visste de inte. Kanske var det verkligen så att man träffade någon, blev kär och levde ihop sen alltid? Jag kanske gjort något fel på vägen? Kanske hoppades man att jag skulle slippa passera emotionellt helvete? Att jag skulle slippa bli besviken? Att jag skulle klara mig undan hårda ord och slag? Gör någon det? Är det egentligen någon som överlever sin barndom? Sin tonårstid?

Ryser och tvingar bort minnena. Just idag vill jag varken minnas det otäcka eller det fina. Just idag vill jag försöka tänka bort till och med hur hud känns under mina fingertoppar, hur tyngden av en arm känns över min höft.

Min lägenhet som varit min borg gapar tom. Ekot av din röst finns säkert kvar någonstans i väggarna och säkert kan jag finna doften av dig i mina huvudkuddar. Om jag blundar kan jag säkert frammana skuggan av dig på sovrumsväggen. Men tar jag ett riktigt djupt andetag brister lungorna av tomheten som ekar härinne.

Snart måste jag gå och lägga mig. Helst sova också.

Men det känns meningslöst när jag ändå inte får vakna upp vid din sida.


"hur gåre på nya jobbet då?"

jorå vafan.

Igår stod jag två timmar i nollgradigt slöslask, genomblöt och frusen på en blåsig kaj med svinont i ömma muskler som protesterar och drar ihop sig till små bollar i nacke och skuldror.

Och kunde inte ha det bättre

RSS 2.0