framtiden

Det tog lång tid att förstå
allt du ger till mig
Det tog lång tid att besegra
min grå misstänksamhet
Så lång tid att ta till mig
alla äkta ideal
Det tog lång tid att förmå mig
att öppna upp mitt skal
Det är ingen lätt uppgift du har tagit på dig. 
Många år av vänskap kanske inte var just det.
Och jag minns att jag har tvekat flertalet gånger.
Inte bara för att jag varit så fruktansvärt rädd för att förlora dig
(men mest därför),
utan av andra triviala anledningar.
Ditt förflutna, mitt förflutna.
Och kanske är det inte optimalt det här.
Säger mitt rationella jag.
"men har du sett dem tillsammans?"
skriker mitt huvud.
Och jag vet att jag inte skulle kunna överleva med
vetskapen om att aldrig mer
få snudda vid dina läppar med mina,
aldrig mer få kura ihop mig i din famn.
Jag vet ju att jag inte kan överleva utan
dina hjärtslag mot min rygg,
utan att få dra in din doft djupt ned i mina lungor.
Det skulle aldrig gå.
Plötsligt är allting så självklart, 
varför har jag tvekat så länge?
Plötsligt lättar all dimma och alla
tvivel faller omkring mig.
Varför har du inte sagt något?
Varför har jag inte förstått det som alla
andra omkring oss har förstått så länge?
Jag faller ner på knä
och ber en stilla bön
Ber om att din kärlek
ska få leva
och aldrig nånsin dö
faller ner på knä
Det har gått så många år nu. Hur många år har det gått? 
Vet vi egentligen? har vi räknat? Spelar det någon roll?
Kommer det någonsin att göra någon skillnad? 
Det enda jag bryr mig om är att min hand är i din
och att dina andetag är i min nacke.
Det är det enda som spelar roll.
Alls.
Det tog lång tid att förstå
allt du visar mig
det tog tid att våga lämna
min trygga ensamhet
Så lång tid att ta till mig
kraven från en vän
det tog tid för mig att inse
att du och jag är en
Och förlåt för min dumhet, 
jag är alltid så sen att förstå.
Kanske hade det varit enklare om inte
allt fallit sönder för oss gång på gång,
om det inte varit som det alltid varit.
Om det inte gjort så ont att förlora
dig gång på gång på gång.
Det var inte värt risken. det gjorde för ont,
kan du förstå det?
Jag faller ner på knä
och ber en stilla bön
Ber om att din kärlek
ska få leva
och aldrig nånsin dö
faller ner på knä
Faller för mig själv
faller ner på knä
ingen får se på
faller ner på knä
Ber om att den styrka du planterat
ska vara i tusen år
Och det skrämmer mig inte ens längre. 
Inte ens att behöva ge upp den trygga borg
som är mitt hem skrämmer mig.
Framtiden har alltid skrämt slag på mig,
att behöva flytta från min ensamhet,
att behöva lämna mitt
utanförskap.
Att behöva lita på någon,
att inte kunna fly.
Jag vill inte ens fly.
Jag vill bara drunkna i dig.
Gång på gång på gång.
Faller ner på knä
faller ner på knä
Jag faller ner på knä
och ber en stilla bön
Ber om att din kärlek
ska få leva
och aldrig nånsin dö
faller ner på knä
Så när du föreslår saker 
så är jag inte rädd längre.
Jag räknar inte dagarna innan som mina sista i frihet.
Jag räknar ned dem tills jag äntligen får vara med dig. På riktigt.
Faller för mig själv
faller ner på knä
ingen får se på
faller ner på knä
Ber om att den styrka du planterat
ska vara i tusen år
Faller ner på knä

Jag älskar dig. Varför har du inte sagt det?

det kommer aldrig....

....plana ut......


Finaste underbaraste du.

en sån dag idag



make it go away......

make it go away.....

fan

I tried to make you happy
Lord knows I´ve tried so hard to be
What you hoped that I would be
I gave you what you wanted
God couldn't give you what you need
You wanted more from me
Than I could ever be
You wanted heart and soul
But you didn't know, baby

Wild, wild is the wind
That takes me away from you
Cold is the night without your love
To see me through, baby
Wild, wild is the wind
That blows through my heart

Wild is the wind,
Wild is the wind
You got to understand, baby
Wild is the wind

You need someone to hold you
Somebody to be there night and day
Someone to kiss your fears away
I just went on pretending
Too weak, too proud, too tough to say
I couldn't be the one
To make your dreams come true
That's why I had to run
Though I needed you, baby

Wild, wild is the wind
That takes me away from you
Cold is the night without your love
To see me through, baby
Wild, wild is the wind
That blows through my heart tonight
That tears us apart

Wild is the wind,
Wild is the wind
You got to understand, baby
Wild is the wind

Maybe a better man
Would live and die for you
Baby, a better man would
Never say goodbye to you, baby

Wild, wild is the wind
That takes me away from you
Cold is the night without your love
To see me through, baby
Wild, wild is the wind
That blows through my heart tonight
That tears us apart

Wild is the wind,
Wild is the wind
You got to understand, baby
Wild is the wind

........and Cassie pulled the trigger

börjar seriöst ledsna på mitt huvud.

Har en återkommande dröm som jag inte förstår ett skit av.

Befinner mig i ett hus med flera flyglar. I ena flygeln står en dubbelsäng, i den andra mest lådor. I huset befinner sig människor jag känner mer eller mindre bra i verkliga livet. Jag har Jack med mig och han följer mig som en svans, precis som i verkliga livet.

I början var det bara en dröm av många, men för varje gång jag drömmer den kommer nya detaljer upp. Nya.....lik. Inatt klev jag över tre döda män i dubbelsängen, män jag aldrig sett förut. Deras stirrande ögon har torkat ut, munnen halvöppen och kroppen stel. Jag kliver över och runt dem och försöker undvika deras armar. I huset finns också diverse djurungar. Nu pratar vi inte katter och hundar, utan exotiska djur. Inatt vallade jag en elefantbäbis och en lamaunge. De dör ju naturligtvis också och kastas in i rummet med de döda männen. Utanför är en stor park med diverse vattenhål och andra djur. Inatt såg jag minizebror (finns det ens?) och något som liknade hyenor, bland fåglar och gaseller.

Jack följer mig som en skugga coh jag är livrädd att förlora honom. Jag ser hur elefantungen och lamaungen långsamt dör och försöker förtvivlat att rädda dem, medan mina bekanta och nära vänner sitter och tittar slött och oförstående på mig från stora rummet. Det enda som händer är att de döda djuren förpassas in i flygeln med männen.

Av någon anledning  måste jag hela tiden kliva över sängen med männen, det går inte att gå runt, för rummet är fullt av lådor och jag måste bort till andra änden av det. Jag ser deras stirrande ögon, halvöpna munnar och intorkade saliv runt hakan.
Snubblar till på någons stela arm och känner plötsligt ett grepp runt vristen.

Kanske är han inte död....?

För varje natt fler döda män, för varje natt mer djur, för varje natt fler vänner i stora rummet. För varje natt mer djurungar. För varje natt en allt större ångest att förlora Jack.

Vem har en teori? Är trött på att vakna med ett ryck och vara sjöblöt av svett och ångest.

idag


ontz ontz ontz

Jag är fan imponerad!

I söndags satt jag och slösurfade runt i jakt på nya kläder. Hittade ett par schysta jeans på en svensk sida men kom på att jag är en snålvarg och googlade på märket, hittade tillverkarens hemsida och efter lite valutaomräkning insåg jag att där kostade de ungefär 250 spänn mindre. alltså tog jag två. Med frakt från inavelsön 1250 spänn, som hittat. tjoff iväg med den ordern och sen börja vänta. eftersom jag har viss rutin på internethandel vet jag att en order fårn utomlandet brukar ta typ tre veckor, döm alltså om min förvåning när jag mötte en postbil utanför huset när jag kom hem och insåg att postkillen stod och ringde på min dörr. skrev på och öppnade paketet - mina jeans! på 4 dagar från Inavelsön, ta mig fan världsklass och snabbare än många svenska sidor, hatten av för det! Satt som en smäck gjorde de också och jag är apnöjd. Ha!


4 you

My hands are searching for you
My arms are outstretched towards you
I feel you on my fingertips
My tongue dances behind my lips for you

This fire rising through my being
Burning, I'm not used to seeing you

I'm alive, I'm alive

I can feel you all around me
Thickening the air I'm breathing
Holding on to what I'm feeling
Savoring this heart that's healing

My hands float up above me
And you whisper you love me
And I begin to fade
Into our secret place

The music makes me sway
The angels singing say we are alone with you
I am alone and they are too with you

I'm alive, I'm alive

I can feel you all around me
Thickening the air I'm breathing
Holding on to what I'm feeling
Savoring this heart that's healing

And so I cry
The light is white
And I see you

I'm alive, I'm alive, I'm alive

I can feel you all around me
Thickening the air I'm breathing
Holding on to what I'm feeling
Savoring this heart that's healing

Take my hand
I give it to you
Now you own me, all I am
You said you would never leave me
I believe you
I believe...

I can feel you all around me
Thickening the air I'm breathing
Holding on to what I'm feeling
Savoring this heart that's healed

min finaste

Jag har en vän som jag alltid vet står bakom mig när det stormar. En axel att luta sig mot och en varm famn som aldrig är mer än ett telefonsamtal bort. Jag har en vän som har stått vid min sida i lite drygt tio års tid och som alltid kommer att göra det. En vän som kan vara på avstånd ett tag utan att det skadar våran relation, men varje gång jag träffar henne inser jag hur mycket jag saknar henne.

En fantastisk människa, en vacker kvinna och en klok vän.

Through the years and miles between us
It's been a long and lonely ride
But if I got a call in the dead of the night
I'd be right by your side


Vi har ju den relationen.


en sak bara

Innan jag påbörjar det här inlägget tänker jag förvarna; I'm in a mood.

Eller nä, jag tänker inte ens skriva nåt om konsten att kasta bergskedjor i glashus, bara konstatera; och det är mycket gnäll också.

käften!

Igår åkte jag till jobbet, som avtalat vid 10. Blev hemskickad en timme (och ungefär trehundra ziljoner flaskor (=inventering) senare) med önskemålet att återkomma till nattpasset och inte mig emot. Sov bort typ hela dagen och återvände till jobbet vid 22.30, faktiskt något piggare. Natten avlöpte som den skulle, hem kom jag och så direkt till tandläkaren. Två hål borrade (tack för det Folktandvården Ekensberg *morr*) och ujag kom hem en tand och 5000 spänn fattigare. Vet ju vad jag kommer sakna mest av de två.....

NU ska jag vänta tills bedövningen har släppt, försjunka i lite egna funderingar (kaos, någon?) innan det är läggdags. Förhoppningsvis klarar jag av att sova idag igen. Men det smakar fan blod i munnen.

För övrigt är jag läskigt fascinerad över hur tandläkare kan vara så olika. Han jag går hos nu (tack för det förresten, du vet vem du är) är typ den enda tandläkare som inte petat mig hejvilt i munnen under mina högljudda protester samtidigt som han frågat "gör det här ont?" ja vadfan tror du när jag skriker och gråter? eller påpekat alla brister på mina gaddar. Tvärtom så var ingreppet idag det enda som han tyckte behövdes (inte för att det var så "bara", men ändå) och jag slapp veta några detaljer. Precis som det ska vara. Nästan så det överdrevs åt andra hållet istället. Han visste ju att jag är tandläkarrädd, men ändå.

Har spottat ut den första blodgenomdränkta kompressen och försöker undvika att bita mig för mycket i kinden - rätt lätt när man har en kompress att suga tag i visserligen - innan bedövningen släpper. Det här kan bli spännande.

RSS 2.0