världens vackraste

Är trött på livet. Är trött på tillvaron. Är trött på att vara vaken och grubbla.

 Drar på mig hundkläder, kopplar två överlyckliga hundar och knäpper på hundväskan och går ut till Rättarvallen. Musik i mina öron, släpper Phoenix och njuter av att se honom jaga runt en stund innan han självmant kommer in och sätter sig vid min sida och tittar hoppfullt på mig.
"Jobba?" Ja, älskling, vi ska jobba. Fotgåendet fungerar till och med med störningar och jag berömmer och belönar. Svårt att tänka sig att detta är samma hund som kastade sig vilt fram och tillbaka i kopplet för bara ett par månader sedan. Vi leker. Ligg! säger jag och Phoenix kastar sig lyckligt ner på backen och inväntar nästa kommando. "Hit!" ropar jag och Phoenix tar sats och rusar i full fart mot mig, svänger in rumpan vid min vänstra sida och tittar lyckligt på mig. Vi provar vändningar, svängar, vi byter riktning här och var och Phoenix går som klistrad vid min sida. "Ligg!" säger jag mitt under fotgående och Phoenix lägger sig lyckligt. Går iväg en bit innan jag vänder om och går tillbaka och sätter honom igen. Ger honom kommando att krypa och Phoenix kryper. Lägger honom och kallar in igen. Behöver inte ens kommendera fotgående längre. Vi passerar en stor hög med köttbullar, älsklingsbollen och en stor busig pinne. Phoenix har blicken klistrad på mig. Underbara älskade hund, vad du gör mig lycklig. Leker en stund som belöning innan jag binder upp honom och kopplar loss Jack

Kastar boll en stund till överlycklig Jack innan vi börjar jobba. Inkallningen är klockren och det är en mycket lycklig liten hund som travar vid min sida. Vi börjar trickträna. Slalom mellan mina ben, något Jack alltid tyckt är en aning läskigt. Därför har jag delat momentet i två. Ett för att gå från vänster sida till höger och ett för att gå tillbaka. "Ett!" säger jag. Jack kastar sig mellan mina ben till höger sida. "Två!" och tillbaka. till slut kan jag plocka bort louringen och enbart jobba med röstkommando. Avslutar med inkallningar och belönar med lek en stund.

Vackraste underbaraste hundar, vad ni gör mig hel.

Somnar med Phoenix huvud på min hals och Jack inkurad mot min mage. Hundarna tar upp 80% av sängen och jag får balansera på kanten. Lycka. Underbara älskade hundar, vad skulle jag vara utan er? Ingenting. Ingenting alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0