men hml.....

"......alla är inte lika terminatorkänslokalla som du....."

Det är sant och ibland glömmer jag att alla inte har en on/offknapp på sina känslor.


osäkerhet....

Kan man bygga ett förhållande på en halv sanning?

Så länge vi befinner oss i vår lilla bubbla av drömmar och förväntan känns allt bra, men sedan vet jag att det trots allt väntar en verklighet med jobbiga måsten och ansvar där ute och ibland befinner sig verkligheten i rummet jämte.
Och det stör mig att det alltid brister på min egen tilltro till mig själv. Att det alltid är jag som snubblar på vad som kunnat vara mållinjen, men jag vet ju så väl att det bara är en startsträcka, om ens det.
Kan jag göra det här? Klarar jag det?

Och det värsta är att jag redan vet svaret;

Ja.

Men inte speciellt bra.

ångesträven

Om jag för en enda dag kunde skala av mig mina minnen, mina demoner, min ångest och allt det som gör mig till det ruttna svarta. Om jag för en enda dag kunde få vara fri från allt det som skapat det monster jag är idag. Om jag för en enda dag kunnat ta bort mina minnen, radera allt jag sett och ge det till en annan människa så att jag fick vara fri, om än bara för en dag.

Men då skulle den människan bli lika sorgsen, lika rädd och lika trasig som jag är och det skulle inte vara rättvist.

Ingen får veta något, ingen ska se något. Ingenting annat är viktigt.

done

oh new sweet realms of pleasure!

bzzzzzzzzzzzzzzzz

den välbekanta känslan av förväntan är på väg in.

 Som jag älskar den.

det berömda hörnet

Hur jag än gör så kan jag inte räcka till. Jag når inte runt, jag tar mig inte ut. Jag klarar inte av att stå kvar och jag har inte kraft eller mod nog att gå.

Jag har inte styrka nog att slåss mot någon annans demoner, jag har fullt upp med att hålla mina egna på en armlängds avstånd. Jag har inte mod nog att stå och se på. Ingen annan skulle in i mitt kaos, ingen annan skulle få se mig svag, ingen skulle få se mig falla. Ingen alls. Aldrig. Min ångest var min och den skulle aldrig mer drabba någon annan. Det var tillräckligt att veta att jag inte var tillräckligt stark för att orka stå upprätt.

Jag kan bara se hur allt faller omkring mig. Förr eller senare faller allt.

Jag vet inte vad som kommer att hända eller hur det kommer att bli. Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att få vara kvar. Och mina fingertoppar rivs blodiga mot tegelväggen, det kliar i varenda ärr, huden svider och hjärtat skaver i bröstet. Jag bultar på dörren av min egenuppbyggda mur, men kommer inte ut. Jag sliter i rustningen jag bär, slår på metallen jag själv valt att ta på mig, men får den inte att smälta.

Och så kom du. Så kom du och smekte varsamt av mig alla sköldar och jag stod darrande, skräckslagen och blottade all ångest och all rädsla. Så kom du och jag fräste och klöste för att du kom alldeles för nära inpå. Så kom du och smekte mina taggar mjuka och skalade av mig sönderfrätt sotig hud. Så kom du och fick mig att stanna upp så pass länge att jag vågade fälla in klorna. Jag bad dig gå, förstås. Jag spottade och skrek, jag slet vingarna från din rygg för att se om de var på riktigt. Och du stod kvar, blodig och trasig och såg på mig med bevekande blick. Så kom du och öppnade en dörr som varit låst och igenrostad i alldeles för många år. Så kom du och värmde min rustning tills den gled av mig. Och så kom du och öppnade en famn tillräckligt trygg för att våga vara kvar i. Så kom du och strök mig varsamt över ryggen och fick mig att fälla taggarna. Så kom du och erbjöd en famn varm nog att tina upp i, xylocain för mitt värkande skavande hjärta och bricanyl för två trasiga sotiga lungor. Så kom du och lät mig vara tillräckligt trygg för att våga somna en stund på ditt bröst.

Jag har kommit hem nu....




ÄVENTYR

Min uppviglade öl kändes rätt bra i kroppen igår morse när jag släpade mig ur sängen och drog till stallet. hade sovit som en mycket liten sälunge (tryggast i stan) så jag mådde rätt skapligt ändå. Kom hem, segade en stund framför datorn tills Erik ringde och erbjöd lunch. ATT jag följde med. Efter lunch (Max fajitasallad, jo jag tackar jag!!) tog vi en tripp till Oxelösund via Oppeby där vi skrev ut lite bilder, bokade en tid till Erik medan jag stod bredvid och surade för att jag också ville. Kom in till stan, fixade pass till La Banana och tog en sväng till hamnen. Jag fick glass och blev tjock, mums. När vi satt där och pratade i solen säger han plötsligt "men vafan, vi drar hem till mig och skriver ut och så bokar vi tiden" Tjoff så var vi på väg till Oppeby igen. Utskrift klar och ner mot Okle igen. Men den här gången var det MIN tur!!! Hurra hurra happy day! Nu har jag nåt att se fram emot en stund.

Idag var jag trött som ett horhus när jag rullade ur sängen. Försov mig gjorde jag också. Crap. Hann undan Ekeby på rekordtid och sen full fart mot bilprovningen. Jag har sagt hela tiden att jag åker in och kollar vad dom säger så får vi se sen. Störtlöjligt. Är det förresten så att man varit där lite väl mycket när besiktningspersonalen känner igen både mig och bilen, vet ungefär hur länge jag haft den samt att den heter Christine?

Alla har sagt till mig att det är dags att skrota vraket nu. Christine visade sig dock från sin bästa sida och kom ut med två fel. Positionslykta (som roverjäveln förmodligen släckte precis innan vi åkte in) och ett bromsrör. Känns som att bilfan kan rulla ett tag till då.

Idag har jag sjukt mycket pluggande att göra, jag måste försöka hitta min lägenhet under all bråte som Någon Annan slängt runt här, men egentligen vill jag bara ligga i sängen och äta glass, för jag har ont i halsen.
Önskar bara att jag hade haft en fungerande DVD-spelare, men man kan inte få allt.


vaaaaaaaaaaaarmt.

Stod ute på gårdsplanen igår morse och velade ett tag. Ska jag slänga på hästkrakarna täcken eller ska jag låta bli? Beslutade mig för att vänta rix fms (inte så tillförlitliga) väderleksrapport vid 7.35. enligt den skulle det bli "sol och växlande molnighet, runt 20grader varmt". Det avgjorde saken och kräken fick gå nakna.

Var man ju rätt nöjd med under dagen sen, jävulen vilken dag!! Tokvarmt är bara förnamnet!! Putte ringde å tvingade ner mig å Phix till hamnpromenaden för att försöka leka med stor schäferhane. Schäfern morrade åt Phix och sen ville inte Phoenix leka mer med honom. Min hund är rätt larvig. Blev en sallad och en cola på cafékrogen med hundar, patrik och Malin. Jättetrevligt var det. Dock upptäckte jag när jag kom hem att jag fått snyggaste brännan ever!. Jag som tjatat om märken efter linnet kan ju hålla käften. Har märken efter linnet. Samt snygga märken efter bh-banden, ååååh så läckert det är!!

Passade på att uppvigla till spontanöl i hamnen på kvällen också. Förutom yours truly blev det Erik, Niclas, Johan och så träningsnarkomanerna som kom dit efter att vi andra hunnit käka respektive fyllna till. Var hursomhelst en riktigt trevlig kväll och det är ju alltid roligt när mina kära vänner får en chans att mobba mig. Jag måste verkligen sluta göra så konstiga saker!

Känsn dock i kroppen idag att det kanske blev en öl för mycket. Men vafan man lever bara två gånger. Spontanöl ftw!!


in between

Blev en helt okej helg trots allt.

Har pluggat som en dåre för att hinna klart med en inlämningsuppgift, men hann i tid och är rätt nöjd faktiskt. fattas väl bara att jag missat totalt nånstans och då är ju allt bara åt helvete. men men....

Fredagen blev det grillning och poker, jag minns inte ens hur det gick men jag tror inte jag blev rik. En del kändisar men mycket nytt folk och det gör mig trött i nacken av att behöva ha koll på så många nya. Är ju inte socialast i stan, som de flesta vet. Jag höll mig skapligt nykter och var hemma rätt tidigt. Sov som en stock hela natten. Var småseg på lördagmorgonen men kom iväg hyfsat skapligt. Kastade i mig två cheeseburgare i bilen på väg till Oxelösund, var solidarisk vän en stund och så ut på planen med Phånix, som visae sig från sin absolut sämsta sida. Kanske inte jättekonstigt, det var ett tag sedan vi tränade med ordentliga störningar. Fick i alla fall till några hyfsade moment och får väl vara nöjd med det. Blev flera timmar där och var inte hemma förrän på eftermiddagen. Kunde ligga i solen på balkongen en bra stund och har till och med fått färg. Styrde upp kvällens aktiviteter genom sms när jag ändå låg där.

Gav motvilligt upp solen runt halv sex, duschade och svidade om för att möta upp Nadja och promenera bort till Niclas. Efter ett tiotal meter insåg vi att ingen av oss orkade gå, så vi beställde en taxi istället. Snodde med oss en nyutfodrad Erik på vägen också och landade hemma hos Niclas tio minuter senare. FEEEST!! Kom en hel del skapligt skumt folk till den festen måste jag säga, och jag tror aldrig att jag hånskrattat så hårt åt någon som befinner sig i samma rum. Ja, jag är rätt elak. Uppenbarligen. Men jag tror att de andra som var där förstår rätt bra varför också.

Hamnade på krogen och det var ju helt okej tills fetludret började psyka mig och jag ville sparka ut tänderna på henne. Fick tydligen inte göra det så jag och Erik gick till nästa krog istället. Blev ju inte jättemycket bättre men ändå ett uppsving. Träffade Stoffe och det är ju alltid kul, blir ju inte så ofta så här års.
Ändå skapligt tidig hemgång, blev trött efter allt adrenalin.

Sov i princip hela söndagen, fanns inte mycket annat att göra och det är väl därför jag sitter vaken nu. Men om en halvtimme får jag dra till stallet och det känns rätt välbehövligt en dag som denna. Ska bli skönt att faktiskt få göra något fysiskt för en gångs skull.

Alltså, egentligen är det inte speciellt svårt. Alls.

hel.....ve......te....

så exploderar världen......

...som den alltid gör.....


äventyr

Blev ett inte jätteotippat äventyr idag. Började med att hämta två kattskallar för leverans till Hökarängen, fortsatte längs en miljard småvägar tills vi hittade motorvägen och drog mot Stockholm. Lämnade kattskallar och sen mot söder. Mission accomplished, nu mat och en promenad på stan. Solen i ansiktet, en hand i min och jag njuter. Pratar och skrattar och jag kommer på mig själv med att tänka "är det såhär det ska kännas?".

En vacker dag.

världens vackraste

Är trött på livet. Är trött på tillvaron. Är trött på att vara vaken och grubbla.

 Drar på mig hundkläder, kopplar två överlyckliga hundar och knäpper på hundväskan och går ut till Rättarvallen. Musik i mina öron, släpper Phoenix och njuter av att se honom jaga runt en stund innan han självmant kommer in och sätter sig vid min sida och tittar hoppfullt på mig.
"Jobba?" Ja, älskling, vi ska jobba. Fotgåendet fungerar till och med med störningar och jag berömmer och belönar. Svårt att tänka sig att detta är samma hund som kastade sig vilt fram och tillbaka i kopplet för bara ett par månader sedan. Vi leker. Ligg! säger jag och Phoenix kastar sig lyckligt ner på backen och inväntar nästa kommando. "Hit!" ropar jag och Phoenix tar sats och rusar i full fart mot mig, svänger in rumpan vid min vänstra sida och tittar lyckligt på mig. Vi provar vändningar, svängar, vi byter riktning här och var och Phoenix går som klistrad vid min sida. "Ligg!" säger jag mitt under fotgående och Phoenix lägger sig lyckligt. Går iväg en bit innan jag vänder om och går tillbaka och sätter honom igen. Ger honom kommando att krypa och Phoenix kryper. Lägger honom och kallar in igen. Behöver inte ens kommendera fotgående längre. Vi passerar en stor hög med köttbullar, älsklingsbollen och en stor busig pinne. Phoenix har blicken klistrad på mig. Underbara älskade hund, vad du gör mig lycklig. Leker en stund som belöning innan jag binder upp honom och kopplar loss Jack

Kastar boll en stund till överlycklig Jack innan vi börjar jobba. Inkallningen är klockren och det är en mycket lycklig liten hund som travar vid min sida. Vi börjar trickträna. Slalom mellan mina ben, något Jack alltid tyckt är en aning läskigt. Därför har jag delat momentet i två. Ett för att gå från vänster sida till höger och ett för att gå tillbaka. "Ett!" säger jag. Jack kastar sig mellan mina ben till höger sida. "Två!" och tillbaka. till slut kan jag plocka bort louringen och enbart jobba med röstkommando. Avslutar med inkallningar och belönar med lek en stund.

Vackraste underbaraste hundar, vad ni gör mig hel.

Somnar med Phoenix huvud på min hals och Jack inkurad mot min mage. Hundarna tar upp 80% av sängen och jag får balansera på kanten. Lycka. Underbara älskade hundar, vad skulle jag vara utan er? Ingenting. Ingenting alls.

här får man veta sanningar.....

Jag har inget mer med dig att göra så jag behöver inte hålla käften längre. Jag kommer aldrig mer att behöva se dig så kan behöver inte spela teater längre. Nu kan jag berätta hur avskyvärd du är.

Jag vet mycket väl att det var slut mellan honom och mig vid tillfället, men det är fortfarande ingen som helst ursäkt som rättfärdigar det du gjorde. Och jag vet att du är rätt tragisk och misslyckad som människa men still......  Jag tycker bara att det är synd att han inte slog till dig där och då, för det är du fan förtjänt av efter allt du har gjort genom åren.

Kan bara säga att nästa gång du beter dig som du brukar göra så kommer jag inte hålla käften. Och om du så mycket som petar på honom igen så kommer du att få ångra dig. I resten av ditt liv.

vuxenhelg.

Har haft en av de bättre helgerna i mitt liv. Både fredag och lördag är minnesvärda dagar, på helt olika sätt. Let's leave it at that....

everyone but me

You took the path of least resistance and I've gone from bad to worse.
They say that one man's blessing is another one's curse.

The sun shines softly on the ruins as I try to find my way.
You knew exactly what you were doin', but left me shattered anyway.

It just kills me to see you runnin' to the comfort of strangers.
Everyone saw it comin'.  Everyone but me.
Funny how time keeps on runnin' like a river of changes
and it's left me with nothin', but the comfort of strangers.

I remember when I was helpless and I needed you the most.
You left me so defenseless and vanished like a ghost.

We live without answers forever and it's really not enough.
There's all the reasons we're not together, but what does that say about us?
And like the child inside I can't help but cry and
I won't let you deny me now.


wiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!!!!!!!!!

Vi har börjat med fria följet!!!!!

Phoenix har äntligen lärt sig vad "fot" betyder!!!!

LYCKA!


RSS 2.0