the butterfly effect

Om inte är en lek jag brukar leka ibland när jag känner för att fucka lite med mitt eget huvud. Häromdagen började jag och Andreas prata om saker som hänt sedan vi träffades. Here goes.

Om inte jag masat mig ut den där kvällen för snart fem år sedan trots att jag egentligen inte hade någon lust.

Om inte våra blickar mötts i spegeln på rockbaren

Om inte jag trängt mig fram mellan hans polare

Om inte vi hittat varandra på internet (för bytte telefonnummer på krogen gjorde vi ju aldrig av nån anledning)

.....så hade det aldrig börjat


Och

Om inte vi klängt fast vid varandra under alla de där månaderna

Om inte vi rivit upp himmel och jord för varandra

Om inte det varit någonting som hela tiden drog oss tillbaks mot varandra

.....så hade det aldrig fortsatt


Saker som aldrig skulle hänt om det inte varit för den där kvällen:

Jag skulle aldrig ha fått träffa Freddy Krueger =P

Andreas hade inte flyttat till Nyköping (i alla fall inte just då och i alla fall inte just dit)

Patrik och Andreas hade inte känt varandra

Kalle och Andreas hade inte känt varandra.

Andreas (och förmodligen jag också) hade fått fortsätta sitt liv utan att stifta bekantskap med Niclas.

Andreas hade inte spontanhamnat på Sweden Rock Festival.

Jag hade aldrig lärt känna Jonas, Jocke eller Lagge och Cissi.

Jag hade inte varit en WoWnörd.

Jonas hade bott kvar i Oxelösund.....

.....för han och Madde skulle inte ha träffats.

och vi skulle inte få vara del av det fantastiska sällskap som underhåller varandra alla veckans dagar på en massa olika sätt.




men den värsta tanken med allt....

....Vi skulle inte ha Jack.

Och utan Jack hade jag aldrig träffat Hannah. och Hannah skulle aldrig träffat Daniel, vilket skulle innebära att Hundförmedlingen skulle ha en helt annan hemsida =P

Och eftersom jag inte träffat Hannah skulle jag inte träffat Salli heller.

och utan Salli och Jack skulle jag aldrig hamnat på Hundens Hus och skaffat mig den utbildning som gjorde att jag fick självförtroende att våga säga upp mig.



Den kvällen för nästan fem år sedan så fann jag förvisso inte mitt livs kärlek, men jag fann mannen jag kommer tillbringa typ resten av mitt liv med. Även om det inte var som jag trodde. Jag fann kanske inte min blivande make eller fadern till mina barn. Men jag fann min själsfrände. Min allra bästa vän.

Att vi rört till tillvaron för er andra får väl anses vara en bonus!


idag

Med nacken böjd som ett vinterträd
täckt av snö och is
och ben som är mjuka och veka
På en plats kaotisk och avskyvärd
På alla sätt och vis
alla intryck förvridna och bleka

Snubblar mot en vägg där nån byggt en dörr
lämnar därmed kalaset
en spegel på väggen därinne
hoppas att få se nån jag har sett förr
på andra sidan glaset
men ansiktet finns inte i mitt minne

Jag skriker åt den läbbiga figuren
vem är du och vad gör du här?!
Kan jag verkligen ha oturen
att det är jag som ser ut så där
med nacken böjd som ett vinterträd
täckt av snö och is
och utan riktig koll på vart jag är

Blodet rinner segt som lim
fast det förut var så hett
en bultande tystnad i skallen
Orkar inte mer, jag undrar vad
som kunde gå så snett
vinglar hem och somnar i hallen

Solen väcker mig och grillar min kropp
hänsynslöst och rått
jag släpas till köket av törsten
vattnet brusar kallt och fyller min kopp
obeskrivligt gott
lyssnar om det finns nåt kvar av rösten

hör den knarrar lite surt åt mig
"Du det här var inte roligt
Nu får du fan ta och skärpa dig
det är helt otroligt
att ditt blod rinner segt som lim
fast det förut var så hett
och ute är det vackert och soligt"


somliga sekunder....

....kommer aldrig att raderas....

somliga dagar finns för evigt inpräntade i minnet.

och det sägs att tiden läker sår.

Jag vet inte om det är sant. i min erfarenhet så läks inga sår helt och hållet. Tiden river upp dom om och om igen. Ett oförsiktigt ordval, en ogenomtänkt fråga. Och man faller tillbaka i tiden.

Men man lär sig leva med det. Man lär sig att hantera det. Man lär sig att bli en ny.

Det har gått fyra år sedan allt det jag trodde var för givet raserades. Det har gått fyra år sedan jag fick börja leva med oförsiktiga ordval, ogenomtänkta frågor och att ramla och resa sig upp igen. Det har gått fyra år sedan jag började lära mig att bli en ny Hml.

Och hon greppade mina skakande axlar, fixerade min flackande blick med sin egen, såg mig djupt i ögonen och sa; "Din pappa......"

Det har gått fyra år sedan den där kvällen då allting föll i bitar. Då renoveringen av min nya lägenheten plötsligt fick en andraprioritet. Fyra år sedan. Och ändå kan jag frammana minnet av de där sekunderna exakt. Jag minns exakt var jag stod, jag minns exakt alla de förvirrade tankar som hann rusa genom mitt huvud och jag minns
exakt hur den sista glöden av hopp brutalt släcktes.

Och jag minns så exakt hur jag ville skrika åt henne att avsluta meningen, låta mig veta. Säga vad det nu var hon ville säga. Bara inte.....

".....har tagit livet av sig"


mina små troll

det är rätt mycket annat jag irriterar mig på för tillfället, så istället slänger jag in några snöbilder på mina små troll










(Andreas kastar snöbollar, det är därför Phix ser mer puckad ut än vanligt)



katastrofen på Haiti

Om man är för fattig för att skänka 10% av sin lön till Haiti kan man ju alltid ge 50kr, eller varför inte 100 kr?

Sms:a LIV till nummer 72 990 för att ge 50 kronor till Läkare utan gränser.
Sms:a AKUT till nummer 72900 för att ge 50 kronor till Röda korset. 
Sms:a STAR till nummer 72930 och bidra med 100 kronor till Hoppets stjärna.



är det lugnt?

nej det är fan inte lugnt!

du kan börja med att hosta upp en ursäkt, sen kan vi diskutera om det är lugnt eller inte

RSS 2.0