en fallen hjälte

blev en lång och tyvärr rätt regnig dag igår. Trodde vi skulle klara oss skapligt när vi var på väg ner på stan vid 9. Bussen skulle avgå 9.40 och redan 9.26 kom busschauffören och jäktade på oss. då saknades typ två tredjedelar av ligan. Dreamteam blev fulltaligt tack vare att Led hakade på i sista stund (tur han har nära till busstationen!) och 9.40 svängde bussen ut från stationen. ÄNTLIGEN!!

Hann stå i världens längsta kö för att komma in, hitta ett öltält, tappa bort alla vi kom dit med och uppleva världens elakaste väder. Hällregn var bara förnamnet och till slut var det verkligen läge att skaffa sig en hoodie (för det hade jag ju inte med mig innan eftersom jag utgått från att jag skulle mercha en). Tyvärr ville jag inte hosta upp 600-700 spänn för en Miadenhoodie som såg sådär ut, så vi sprang bort till ett litet tönttält och tjackade en tröja där. Inte den snyggaste jag äger men den går väl att ha i stallet eller nåt. Träffade en släkting som jag inte sett sen pappas begravning och lite jobbarkompisar till folk jag känner där. På det hela taget en riktigt trivsam festival. Ölen och maten va snordyr, vädret va emot oss och jag var blöt och kall men vad spelar det för roll? Efter ett tag gav vi till och emd upp att försöka akta oss för leran, det va bara att gå rakt igenom......

Alice Cooper leverade som vanligt, fy fan va bra han är. Mötley Crüe såg vi från öltältet, tyvärr inte med de lugnaste människorna bakom oss. Rätt vad det är dyker min gamla hjälte upp och lägger hakan på min följeslagares axel, fick jag prata en stund med honom också. Gick ju naturligtvis inte att föra en vettig konversation med honom, men man kunde hälsa och växla några ord. Trist att han är så jävla nedsupen bara, på sin tid var han riktigt jävla bra. Jag antar att "prioritera familjen" betyder olika för olika människor.

Hur som helst, efter Mötley var det bara att hälla i sig en öl till, passa på att kissa och sen kliva bort till stora scenen. Kvällens höjdpunkt Iron Maiden bäst som vanligt och jag ryser av lycka varje gång. Så sinnessjukt bra att man blir fan tårögd!

Tyvärr tar alla bra saker slut och direkt var det bara att försöka hitta nåt att käka och försöka ta sig ut. DÅ öppnar sig himmeln och regnet börjar ösa ner igen. Åskar för fullt när vi går över fälten och det var ju inte det lilla regnet som föll heller. Knallar hursomhelst på och hittar de andra där bussen släppte av oss. Kul. klockan är halv tolv och bussen ska gå vid ett. Bara att sätta sig ned och försöka rädda det som räddas kan av kläder. Två av killarna dyngsura och bokstavligen vrider ur sina minst sagt dyblöta tröjor. Jag lovar, det droppade fan om oss alla när vi stod där.

En uppdatering och bussen kommer in tidigare, thank God för det! Kliver på och förbereder sig för en och en halv timme bussresa hem. Visar sig gå hyfsat fort, jag fördrev tiden med facebook och mobilspel, men jag tror det flesta andra sov.

Fick en promenad hem när vi väl kommit till Nyköping, taxi va bara att glömma att få tag på och det va lika bra att knalla innan vi frös ihjäl. Det är rätt spännande att gå genom stan sådär. Känns som att vi har varit borta längre än vad vi i själva verket hade. Vi hade en veckas upplevelser bakom oss och hemma har inte krogen ens stängt.  Vi må ha varit blöta och kalla och smutsiga och sett ut som skit. och vi må haft fula regnponchos på oss för att det va det enda som va torrt. Men jag lovar att vi haft fan så mycket roligare än festdagarfolket.

Tack som fan Dreamteam och ni andra för världens roligaste dag! Ni levererar fan alltid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0