reflektioner

Ibland känns det som att jag är osynlig.  Det har gått så pass långt att jag börjar fundera på vad jag ska använda min superkraft till - att bekämpa brott eller att smyga runt i herrarnas omklädningsrum?

Eller osynlig kanske är fel ordval - oviktig kanske är bättre? Det är som om det inte ens är värt att lägga energi på ens för att försöka förklara sig. Kanske är det jag som gjort fel någonstans, jag vet inte. Kanske är jag för van vid att hålla mig undan för att orka lägga mig i. Orkar inte bråka mer nu, det får vara bra så.

Nu har jag gnällt klart.

Idag var jag på stan med värsta grymma tjejen. Vi var inte ironiska en enda gång och som belöning för det fick vi ett antal tusenlappar var. Tack för det. Nu kan jag köpa knark.

Apropå ironi så har jag ju börjat jobba igen. Bara det är ju ganska ironiskt. Anyway. Igår ringde E och ville ge mig pengar och det gör ju absolut ingenting när det går till på det sättet. Vidar fanns en förfrågan om vad jag hade tänkt ha för mig i helgen. "Jobba" svarade jag och fick dra en lång utläggning om det. Hursomhelst, anledningen till att hon undrade var för att de behövde hjälp med hästen. Det vanliga skräpet plus se till så det fanns käk åt ponnyuschlingen samt rida. "Du får ju givetvis betalt" sa hon sen. jaha, tack så mycket, tack tack! "Sen tänkte jag kolla om du kunde ta henne en vecka i september också? Du får ju givetvis (bra) betalt för det". Säger man nej? Nej det gör man inte. Man säger ja. Äntligen lite medvind i mitt liv.

Nu har jag fyra nattpass att jobba den här veckan, så jag ska sysselsätta mig inatt med att försöka leta reda på den här lägenheten som jag vet ligger gömd nånstans under all bråte. Jagvet att jag har sett den. Nånstans.



jobb

Var på intervju i onsdags. De ringde några timmar senare och sa "hej Maria, vill du jobba lite i helgen?" Kan jag väl, tänkte jag och åkte dit vid lunch idag för att göra vad som brukar kallas för ett "provjobb".

Hann väl ungefär byta om och jobba 20 minuter innan det lät "ja men vi ses ju imorgon, så lägger vi upp lite tider för nästa vecka" och "du är ju typ den enda som har kunnat ta kunder själv på en gång". ja, kanske inte så konstigt, för det är ju inte direkt nåt svårt system och jag har gjort det förut.

HUrsomhelst, sex timmar gick sjukt fort och jag har haft roligt. Tänka sig, jag som hatar allt och alla har haft riktigt kul för en gångs skull. hallelujah, den bittra kan fortfarande.

Det är förvisso inte drömjobbet, men tills drömjobbet behagar höra av sig så är det något att göra. 

One down, one to go. Fan.


jorå

litet ljus i tunneln. kanske är det ett tåg trots allt. vi får se efter helgen.


det ljuset, det ljuser

...som man säger på fyllan....

Undrar om det börjar ljusna. En liten ljusglimt syntes vid horisonten imorse. En liten. Hoppas det inte är ett tåg i slutet av tunneln bara, vad fan gör man då?

Anyway.

Blev ett par varv på Brandholmen med mina två troll och Sigge idag. Är fortfarande helt sjukt imponerad över min stora kille, som varit läskigt tolerant med alla möjliga olika hundar sista tiden. I gengäld har han visserligen vaktat extremt mycket på mig och gjort lite fler och onödigare utfall än vanligt, men det kan också bero på att jag inte mått helt hundra sista tiden.

Förhoppningsvis går det över. Förhoppningsvis. Äh, klart det gör, det gör det ju alltid.

Ikväll blir det soffan och cola. Kanske att jag tar en öl också, hhar inte betsämt mig ännu. Vet inte om jag är värd det. Förmodligen inte.


underbart

Kontakta snarast läkare eller uppsök närmaste sjukhus om du har tankar på att skada dig själv eller begå självmord.

Det kan vara till hjälp att berätta för en släkting eller nära vän att du är deprimerad. Be dem gärna läsa igenom denna bipacksedel. Du kan också be dem att berätta för dig om de tycker att du verkar må sämre eller om de tycker att ditt beteende förändras.

----------------------------------------

okej. då vet jag


kvaddad

nej nej nej nej

skit.



Livet suger


big time


en fallen hjälte

blev en lång och tyvärr rätt regnig dag igår. Trodde vi skulle klara oss skapligt när vi var på väg ner på stan vid 9. Bussen skulle avgå 9.40 och redan 9.26 kom busschauffören och jäktade på oss. då saknades typ två tredjedelar av ligan. Dreamteam blev fulltaligt tack vare att Led hakade på i sista stund (tur han har nära till busstationen!) och 9.40 svängde bussen ut från stationen. ÄNTLIGEN!!

Hann stå i världens längsta kö för att komma in, hitta ett öltält, tappa bort alla vi kom dit med och uppleva världens elakaste väder. Hällregn var bara förnamnet och till slut var det verkligen läge att skaffa sig en hoodie (för det hade jag ju inte med mig innan eftersom jag utgått från att jag skulle mercha en). Tyvärr ville jag inte hosta upp 600-700 spänn för en Miadenhoodie som såg sådär ut, så vi sprang bort till ett litet tönttält och tjackade en tröja där. Inte den snyggaste jag äger men den går väl att ha i stallet eller nåt. Träffade en släkting som jag inte sett sen pappas begravning och lite jobbarkompisar till folk jag känner där. På det hela taget en riktigt trivsam festival. Ölen och maten va snordyr, vädret va emot oss och jag var blöt och kall men vad spelar det för roll? Efter ett tag gav vi till och emd upp att försöka akta oss för leran, det va bara att gå rakt igenom......

Alice Cooper leverade som vanligt, fy fan va bra han är. Mötley Crüe såg vi från öltältet, tyvärr inte med de lugnaste människorna bakom oss. Rätt vad det är dyker min gamla hjälte upp och lägger hakan på min följeslagares axel, fick jag prata en stund med honom också. Gick ju naturligtvis inte att föra en vettig konversation med honom, men man kunde hälsa och växla några ord. Trist att han är så jävla nedsupen bara, på sin tid var han riktigt jävla bra. Jag antar att "prioritera familjen" betyder olika för olika människor.

Hur som helst, efter Mötley var det bara att hälla i sig en öl till, passa på att kissa och sen kliva bort till stora scenen. Kvällens höjdpunkt Iron Maiden bäst som vanligt och jag ryser av lycka varje gång. Så sinnessjukt bra att man blir fan tårögd!

Tyvärr tar alla bra saker slut och direkt var det bara att försöka hitta nåt att käka och försöka ta sig ut. DÅ öppnar sig himmeln och regnet börjar ösa ner igen. Åskar för fullt när vi går över fälten och det var ju inte det lilla regnet som föll heller. Knallar hursomhelst på och hittar de andra där bussen släppte av oss. Kul. klockan är halv tolv och bussen ska gå vid ett. Bara att sätta sig ned och försöka rädda det som räddas kan av kläder. Två av killarna dyngsura och bokstavligen vrider ur sina minst sagt dyblöta tröjor. Jag lovar, det droppade fan om oss alla när vi stod där.

En uppdatering och bussen kommer in tidigare, thank God för det! Kliver på och förbereder sig för en och en halv timme bussresa hem. Visar sig gå hyfsat fort, jag fördrev tiden med facebook och mobilspel, men jag tror det flesta andra sov.

Fick en promenad hem när vi väl kommit till Nyköping, taxi va bara att glömma att få tag på och det va lika bra att knalla innan vi frös ihjäl. Det är rätt spännande att gå genom stan sådär. Känns som att vi har varit borta längre än vad vi i själva verket hade. Vi hade en veckas upplevelser bakom oss och hemma har inte krogen ens stängt.  Vi må ha varit blöta och kalla och smutsiga och sett ut som skit. och vi må haft fula regnponchos på oss för att det va det enda som va torrt. Men jag lovar att vi haft fan så mycket roligare än festdagarfolket.

Tack som fan Dreamteam och ni andra för världens roligaste dag! Ni levererar fan alltid!

best day ever!



och imorrn drar vi till Sonisphere!


kom änglar

Den elektriska ängeln Skade
hade vingar som aldrig bar
När dom andra flög, för man ska det
satt Skade på molnet kvar

Han var kär i Tale, den fagra
men det blev en kortvarig glöd
För människor är ju så svaga
en smekning, och Tale var död

Och Skade började gråta
och nynna en sorglig sång
Med ögonen svullna och våta
såg han solen en sista gång

Och nu vill jag dö, sa Skade
och stack sina ögon med kniv
Men fastän dom inte vill det
Har änglarna evigt liv....


RSS 2.0