joråsåatt

hade egentligen tänkt vara sådär äckligt duktig hundägare idag och köra igenom båda hundarna ordentligt med nosarbete och lydnadsträning och sånt, men 12 hästar senare kändes det inte så lockande så jag drog av täckena på hundarna (de sitter i bilen några timmar på morgonen och det känns onödigt att ta risken) och drog ut i skogen. Phoenix inkallningar har börjat krångla lite så vi är tillbaka med linan. Nu är det dessutom jakt och det ligger säkert en massa mumma uppe i skogen så det känns säkrast med 15 meter broms på honom.

Släppte Phoenix som förmodligen gått lite för mycket i koppel sista tiden för han fattade inte att han var lös förrän jag gav Jack (som mycket väl fattade vad det handlade om men som vet vad det handlar om och tittar på med med döende blick tills jag säger att han får) frikommando. tjohej sa det och båda hundarna försvann ur sikte.



Jack kommer när man ropar. problemet är bara att han är lite snabbare än kameran på min C902.



Det vita suddiga är Phoenix som inte är på väg till mig utan på rusning från Jack. Tittar man noga kan man se en liten chokladfärgad gaffeltruck som springer bakom och bjäbbar.



Phoenix spanar fågel och Jack..... har inte märkt den....



Phoenix spårar fågel.... eller älg....eller hästbajs....förmodligen hästbajs.....



Phoenix letar fågel.



Jack kommer när matte ropar. Phoenix gör det inte. Just nu



Jack kommer när matte ropar. Phoenix..... kommer sen.


Till mitt och hundarnas försvar (mest mitt) måste jag faktiskt berätta att Jack faller in i nåt sorts spontant fotgående på vägen tillbaka. Det gör visserligen inte Phoenix men han är smart nog att hålla sig nära och faktiskt ta ögonkontakt nån gång emellanåt.

Nu är vi hemma igen, jag har dragit igång en maskin tvätt och den stora vita hunden har däckat på soffan. Den lilla rödbruna har intagit sängen och som den prinsessa han är kurat ihop sig på en kudde.

Själv ska jag fundera över vem av dem jag ska göra sällskap på min middagslur som infaller ganska omgående.


hml läser nyheter

Efter min dagliga middagslur surfade jag in på sn.se, som är lokaltidningen här i byn. Finner dessa chockerande nyheter;



nu är jag iofs inte jätteofta på badhuset för det är andra människor där, men om jag vore det så blä. Ursäkta hur blev det MODE att ha kalsonger på sig under badkläderna?? har jag missat nåt månntro? (jag som är en sån fashionista, menar jag.) Hursomhelst, nu kommer jag ju aldrig våga gå dit igen. Tur man inte går i skolan längre.

Det är nästan så jag måste köpa papperstidningen idag och få läsa om vad jag bara kan anta är SNs kandidat till Pulitzerpriset; "Därför badar vi med kalsonger".


well I remember the day you told me it's over

Make up your mind
And I'll make up mine
Don't worry about me
I'll be fine (I'll be fine)
The last time you yelled at me
I swore that I heard you say
I wish I hadn't met you at all
I started thinking
I'll sit back and relax and wait for the morning

We'll wake up, we'll make up
And do this for the last time
We'll wake up, we'll make up
And do this for the last time
If we break up, we'll wind up
Losing both of our minds
So wake up, lets make up
And do this for the last time
When will we make up?
Will we break up?
lets wake up, lets wake up, lets wake up


Det känns lite halvpatetiskt att inte göra så mycket annat än att citera låttexter, men vad ska man göra när tillvaron snurrar så fort att jag inte hinner med.

Hamnade på skjutbanan idag och fann mig själv stående med en helt annan Humla. Jag tror ändå att det är något av den finaste komplimang jag fått. Åtminstone bra mycket bättre än "Humla för fan!!! Jag har fått tag på två banankartonger med 70talsporr! Vi måste ha filmkväll!"  Jag menar, jag blev ju givetvis rörd då också, men ändå.... Träffade ungefär allt utom tavlan kändes det som (jag är sämst), men en och annan ångesträv fick faktiskt på käften och bara det måste väl anses vara en förbättring mot tidigare. Har kickat in en alldeles för hög dos zoloft och kommer förmodligen att vara helt väck imorgon, men det är det nästan värt, bara för att slippa vara vaken.

Apropå morgnarna har de nu också utökats med ett dagligt styrkepass. Jo det är sant! Det beror i och för sig på att antalet boxar har utökats och att alumninumkärran har fått punktering och den gamla varianten snarare känns som att den är gjord av gjutjärn än av stål. det är den förmodligen också.

allt håller på att falla i bitar omkring mig.  jag behöver komma härifrån ett tag, andas en stund, men jag har ingenstans att ta vägen...  det spelar liksom ingen roll hur långt bort jag flyr, jag kommer aldrig att komma bort ifrån det här i alla fall.

Jag tror mest att jag behöver något som jag faktiskt inte kan förstöra. Kanske mest för att se om jag kan.

Men just nu tror jag att det är just det jag håller på med....Förstör det enda jag trodde att jag skulle få ha kvar, oavsett vilket.

Kanske är det dumt att publicera det här på ett så offentligt ställe som internet nu råkar vara, även om jag sällan dyker upp bland googlesökningarna. Men jag har gjort så jävla mycket dumt sista tiden (det måste vara någon slags världsrekord) ändå så jag tror att jag tar risken. Vad spelar det för roll, alla tror sig ju ändå ha rätt att bilda sin egen uppfattning om mig.

 

 


.............



jag kommer dö ensam.


all that I want is to be a Rolling Stone

Every song I've sung, blame it on the love
Every war I've won, blame it on the love
Everything I've done, blame it on the love

Blame it on the love of rock & roll


En dag jag trodde sög rakt av jämnade ut sig med god mat på Black Angus, öl och trevligt sällskap. Snart väntar mer öl och trevligt sällskap. det är konstigt hur livet blir lite bättre när man inte trodde att det kunde suga musten ur en mer. Lite hårdrock på det här så kommer det bli fint, serdu....

It feels so good it ought to be illegal
I got my vaccination from a phonograph needle
I'll never grow up and I'll never grow old
Blame it on the love of rock & roll
Blame it on the the love
B-B-B-BLAME it on the love
Daddy just don't get what his little girl knows
Blame it on the love of rock & roll



helgen

jag har fått tillbaka min dator! Andreas saves the day liksom. Jag firade med en traditionell WoWfylla i fredags. Märks dock att det var ett par veckor sedan, vid 23tiden rumlade jag i säng och sov gott. Vaknade såklart tidigt satan på lördagen (med tidigt satan menar jag 7). och kravlade från sängen till soffan. Vid halv elva fick jag tag på Madde och vi bestämde oss för en runda socialträning. Gick alltså en vända på stan (!!!!!!) och letade kläder (!!!!).

var hemma vid 14-tiden, sov en stund på soffan, spelade en quest och drack ett glas vin innan jag tog en dusch, snyggade till mig och gled bort till Madde på fördrink. Blev ett par glas vin innan vi mötte upp Lisen och lite annat löst folk på Fik@ för mat och dryck och firande av Lisen. det helt blev en väldigt underlig kväll, som för min del slutade med att jag vinglade hem vid 3tiden efter att brutalavvisat någon att göra detsamma (med mig alltså det vill säga). Ringde Freddrik på vägen hem och fyllegnällde över att jag var full och ensam och bitter.

Var döende i stort sett hela söndagen, Andreas räddade mig återigen med en vända till Oxelösund och pizzakällaren där jag fick sallad och cola. Tillbringade dagen på soffan. Det får man göra när man är så bakfull att man håller på att dö. Hursomhelst så har jag haft en riktigt bra helg. Ikväll blir det middag med världens bästa expojkvän. Jag tänker inte bli jättefull.

vackraste



underbara, älskade lilla hund..... Vad du gör mig lycklig....

once we were heroes

har druckit upp det glas vin som fanns kvar i flaskan som skrek åt mig i söndags. Resterna har vrålat sig hesa åt mig hela veckan och nu kunde jag inte låta bli. Nu slåss jag mot demonerna som vill att jag ska öppna en flaska till. och en till. Nu slåss jag mot demonerna som vill att jag ska dricka mig redlös och patetisk i min ensamhet. En gång till. Och igen. Det är inte ens festandet jag längtar efter längre. Jag bara väntar. På henne. Men när hon kommer.... Hon kommer och tar mig med. Sveper mig med in i hennes dimma. In i hennes fiktiva verklighet. Där vill jag vara. Då är jag den jag önskat att jag kunnat vara.   Och vardagarna har bara blivit en nedräkning mot helgen då jag kan öppna en flaska till. och en till.

Balkongdörren står på vid gavel och TVn står på, jag vet inte ens vad som visas. Jag bryr mig nog inte ens. Det är tomt. Jag är tom.
Och jag älskar dig, men du kan inte göra mig lycklig. Och varje gång jag försöker få dig att förstå så värjer du dig. Gör mig ännu mer patetisk. Och jag är så rädd för att förlora dig att jag inte ens har kraft eller mod att stå emot. jag vill inte vara den du har gjort mig till. Jag vill inte vara det jag är. Det här är inte jag.

Och jag önskar att jag bara vågade säga det högt. När du var här.


bäddat enligt Jack

Först går man och lägger sig i en helt annan hundsäng, för den råkar stå närmast matte. Sen när lilla hunden försvinner från nya sängen så är man snabb med att hugga den. Efter ett tag kanske det blir för varmt. Då måste man fixa!!  Först måste man vända och vrida och böka runt på allt som finns. Väcker man människorna som sover i samma rum är det bara en bonus. Uppmärksamhet är det bästa!  Lyckas man snurra runt på hundbädden är det perfekt. Sen måste man gå några varv runt den och inspektera innan man kan lägga sig. Men titta vad fint det blev!!




Inatt vaknade jag för övrigt av att prinsesshunden pep vid dörren, som han gör när han är akut kissnödig. Klockan var runt halv tre. Åh nej, suckade jag för mig själv och började famla i mörkret efter mina kläder. Hann ungefär kliva ur sängen innan hunden nöjt kurade ihop sig på nämnda hundsäng, drog en djup suck och tvärsomnade.

Kan han somna om, kan jag, tänkte ja, och gick och la mig igen. Jag fick sova tills alarmet gick igång vid 6.15. Yay!

if you only knew what I would do for you

Leaders come
Stand in line
Reveal your true self and conform
I sold my song
Crossed the borderline
I found something I'd never adjust to

Come here
I've paid up for you
I have sold my weakness too
Come here
I split my heart in two
But you don't have it in you
Do you

Carbon soul
Transparent and played out
See you soon in non-fiction
I sold my song
My mouth was sewn
But it's coming undone and that's why I sold out

världens bästa dag

Var i E-town igår. Hann dricka ett par tre fyra öl hemma hos Hanna innan vi knallade ned till stan och Raw. Där hann vi ungefär beställa öl innan världens bästa band äntrade scenen. För er som inte känner till det är Katatonia världens bästa band, och jag ska snart förklara varför.

Precis som sist så inleddes spelningen med "City of Glass", en helt otroligt mäktig låt. Jag hann avnjuta både Criminals och My Twin långt bak i publiken, men när jag hörde första tonerna i Evidence var jag liksom tvungen att hamna längst fram. Och där stod jag sedan kvar. Jag hade askul och njöt av världens bästa band på armlängds avstånd, enda minuset var den sura tjockisen som stod till höger och blängde på mig, samt låtsaspunkarna till vänster som tjatade om Omerta.... Känns inte som att man går på en Katatoniaspelning för att höra Omerta liksom.... men men.... bandet var bra, spelningen var bra och det fanns öl. Och jag fick höra världspremiären av nya låten!

Det allra bästa var att när de klev av scenen hamnade jag mer eller mindre i Renkses famn, fick hälsa på ungefär hela bandet och uppleva lite riktig fan-känsla. Efter sista extranumret kliver trummisen fram till mig med ena trumpinnen, ignorerar totalt alla gripande händer, utan håller fast tills jag fått tag på den och säger till alla andra att "nejnej, HON ska ha den". Högg honom senare för en pratstund och fick nämnda trumpinne signerad.

Saken är den att jag hade tyckt att det här är världens bästa band oavsett, men när killarna är så genuint trevliga och faktiskt anstränger sig för att se sina fans så gör det bara saken ännu bättre.

Igår var helt klart världens bästa dag!

nejtackhej

en vänförfrågan på facebook:



nejtackhejdå!

any other way

Stryker honom över ryggen, andas in hans doft och sluter ögonen.

hemma

the bubble

sveper sista glaset vin och går ut.

pratar och skrattar på väg till krogen, byter min sista hundralapp mot en öl i baren och hälsar på de jag känner, kramar om de jag gillar och pratar strunt med typ alla.

pang! och så är ingenting som förut. världen blir liksom dimmig och snurrar lite långsammare och alla andra suddas ut. mina konturer är oskarpa och fladdrar, alla andra är blurriga bifigurer runtomkring mig. jag försöker slita mig bort men det går inte. det är precis som när man passerar en bilolycka. man vet att det är otäckt och egentligen vill man inte riskera att få några blodiga bilder fast på näthinnan, men ändå går det inte att låta bli att titta.... man vet att det gör ont men det går inte att låta bli.

orden smeker mitt ego och gör mig iskall och mjuk på samma gång. kroppen skriker efter mer men hjärnan säger nej.... och jag vet att jag inte borde och just därför ger jag efter..... igen......

och i skuggan av explorern ter sig en trasig värld så självklar.

jag hatar det

/ Load /Run /Run

oj så många timmar jag tillbringat framför det här spelet.... på den gamla goda tiden då det tog ungefär en timme att ladda ett spel och tiden det tog fick man fördriva framför en blinkande skärm tills man var nära ett epileptiskt anfall.
jag kan sakna det ibland



RSS 2.0