hundägare

Jag och Hannah var såna där hundägare idag och packade in oss+mat+hundar i hennes Volvo och for ner till Okle för att leta hundbad. Efter att ha snurrat lite och gått fel en gång (hur svårt kan det vara att skylta??) så hittade vi ett trevligt ställe med en praktisk krok att fästa koppel i. Jack var naturligtvis först i vattnet och där stannade han tills det var dags att åka hem. Han hittade ungefär trettiotusen pinnar att hämta och vägra erkänna sig besegrad över en stock som var ungefär lika stor som han. Kan man inte bära den till klipporna kan man i alla fqall lägga sig i vattnet och tugga på den, tyckte han.

Jag har haft som målsättning att Phoenix ska i och bada innan hösten. Hittills har han vägrat allt vad vatten heter efter sitt dopp typ tredje veckan i Sverige. Efter mycket övertalning fick vi faktiskt i honom och efter att ha fått känna på vattnet kunde han till och med tänka sig att vattenbrottas lite med Jack.

Dunderklumpen fattade tycke för både vatten och pinnar och var i och plaskade flera gånger när han väl insett tjusningen med det. Värre var det med Wille som pep och ynkade när Hannah försökte få i honom. I var han, men han såg inte direkt ut att uppskatta det.

Hundarna är trötta, jag känner mig duktig och solbränd och snart ska jag ut på vallarna för mer sol och umgänge med mina allra finaste vänner!

SEMESTER!!

Firade min första semesterdag med mat och vin i hamnen tillsammans med Lisen igår. Käkade på Lotsen och delade en flaska rött. Jag hade ju smart nog hällt i mig en flaska på egen hand redan så jagblev riktigt söt och gav upp vid 23-tiden nånting. Fick i alla fall sova ihop med världens finaste kille.

klantig!!

Har jag förresten nämnt att jag är klantigast i ungefär hela världen?

Idag var det strålande sol och jag var eldig på dagen så jag tänkte vara en duktig hundägare och gå en ordentlig promenad med mina hundar i solen. Drog på Phoenix klövjeväska med flytleksak och långlina, för Jack sa att han ville gå ner till hamnen och bada. Och så gick vi. Runt halva Nyköping och ner mot hamnpromenaden. Hittade ett ställe utan folk så Jack skulle kunna få leva rövare i vattnet. På med linan och så i med Jack, som lyckligt plaskade runt och apporterade ungefär allt han såg (bland annat en enochenhalvmeter lång planka som han kämpade för att få upp och sedan lyckligt tyckte att jag skulle kasta). Vi var ute i flera timmar och njöt av solen. Samlade ihop linor och selar och hundar och började knalla hemåt med två nöjda hundar.

Hann sitta en stund vid odal och titta på läskig trafik också innan vi gav oss hem på riktigt. Det är nånstans då jag inser att......jag inte har några nycklar med mig.  Hoppades in i det längsta att jag varit så senil att jag a) glömt att låsa eller b) låst men lämnat nycklarna i dörren. Naturligtvis var det inte så.

Fanns inte så mycket annat att göra än att lämpa av linor och klövjeväska och gå ut igen. Samma vända en gång till. Hundarna tyckte förmodligen att jag var dum i huvudet och jack var hemskt upprörd när han bara tilläts att plaska lite i strandkanten vid vattnet.

Hittade jag nycklarna? Nej.

Gråtfärdig och uppgiven, trött, varm och törstig ringde jag till Fredrik och förklarade läget när jag gick hemåt. Inga nycklar.

Mötte ordföranden ute på gården så jag i alla fall fick komma in i lägenheten. Ringde polisen. Och se på fan- de hade fått in nycklarna och min tro på mänskligheten ökade markant. Den rara poliskvinnan sa att min sambo redan ringt in också. Sen att jag fick sitta en halvtimme på polisstationen och vänta på att få ut nycklarna kändes som en petitess i sammanhanget.

Jag har bränt mig satan på axlarna och Fredrik är rätt nöjd med hundarna som bara sover och sover efter vårt äventyr. Men helvete vad jag är tacksam över att det finns människor som faktiskt lämnar in saker de hittar direkt.


idag....

..... vet jag inte vad jag ska säga....

Svenska vården har återigen visat vad den går för.

Min allra finaste har låst in sig hemma och rör sig som en gammal zombie. Och det skär i mitt hjärta att jag inte kunnat göra något.

Jag som bara somnade om.....


praktiska

Jag gjorde sista provet idag. Praktiska. Inför ett gäng hundägare. Och en lärare som antecknade och granskade allt jag gjorde.

Var tvungen att gå ut och attackröka och smsa lite när Cilla diskuterade med hundägarna. Det är de mest nervösa minuterna i mitt liv so far.

Det är tur att jag blev godkänd för jag hade aldrig överlevt att göra om det där.

duktiga Jacken!!!



Var och grillade hos Madde idag. Ett sent infall, men dit kom jag i alla fall.

Hade båda hundarna med mig, tänkte att det får väl gå som det går.

Phoenix sprang runt och larvade sig som vanligt, Jack skällde ut allt och alla till en början. Kopplade honom och satte oss en stund längre bort för att bara titta på folket och varva ner. Efter ett tag gick han faktiskt ner i stress och lugnade sig. provade att koppla loss honom igen och då kunde han gå runt och nosa och till och med hälsa på ett par stycken.

Det lossnar!! Små bitar här och var men det lossnar!

Nu när man vet att han faktiskt kan varva ner törs jag ha med honom mera. Socialträning för Jack!!

Vi har långt kvar men nu har vi i alla fall vandrat en hyfsad sträcka....  Jag och min fina pojke.

.....

Praktiskt prov bokat.

Firmanamn bestämt. nu håller vi tummarna för att det blir godkänt. Jag har nämligen så taskig fantasi att jag inte kommer på nåt annat.

Framtid? äh.


för övrigt....

....så fick jag mail igår.

Tentan är rättad och JAG ÄR GODKÄND!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

hey ya







tänk så det kan bli.

läskigt.

Om tre timmar går jag av mitt nattpass. Ska hem, byta om och dra ut till Ekeby för att släppa ut fjorton hästar. Sen hem och duscha för att sedan packa in mig i bilen och dra till Strängnäs av alla ställen.

Kommer att vara ett par tusen fattigare och duktigt trött när jag kommer hem i eftermiddag, men förhoppningsvis jäkligt nöjd. Orkar jag ska jag ta vägne förbi Maddes jobb för att se om hon godkänner det hela ;)

I helgen blir det hemmafest med Madde och Jonas. Jag är ledig så vi får väl se vad som händer. Ska försöka tänka på nåt annat än onsdagens tenta. Imorgon får vi förhoppningsvis svar, jag hoppas verkligen att jag blivit godkänd. Känns illa nog att jag får göra praktiska provet vid ett eget tillfälle och inte med resten av klassen, men vad gör man inte för att ta sig vidare?

Känns kul att när den här veckan är avslutad har jag hunnit avverka Katrineholm, Sthlm x2 och Strängnäs. plus jobb. Tur att Rover är en berest bil. =) Förhoppningsvis hittar den hem själv också.


på flykt igen

Ganska ofta önskar jag att jag var en sån där människa som faktiskt kunde leva i nuet. Jag har levt större delen av mitt liv i framtiden eller dåtiden. Det är inte många gånger jag faktiskt vågat stanna upp och känna efter hur det är _just nu_.

Och det är klart att det var bättre förr. Det finns alltid nåt som var bättre förr. Till exempel hade jag en pappa för bara fyra år sedan. Det är klart att det var bättre då. Då hade jag ju inte behövt gå igenom det här helvetet som jag går igenom nu. Eller har jag redan passerat det? Jag är inte säker, för jag stannar hela tiden upp och klänger mig fast i den helveteskänslan. Jag vet inte om jag är rädd för att jag är sjuk eller om det är rädslan för att faktiskt bli friskförklarad som skrämmer mig mest. Förmodligen en kombination av båda.

Det var också bättre när jag var nykär. Det säger ju sig självt. Innan vardagen gripit tag i oss och gjort oss till det vi är nu. Klart att det var enklare då. När det kom drivor av sms, minst lika många telefonsamtal och varje minut tillsammans var värdefull. Kanske är det så att det kanske inte kommer mindre sms eller telfonsamtal nu, bara att jag har blivit van. Vi hörs ju faktiskt ett par gånger om dagen även om vi inte ses. Och vi ses faktiskt desto mer.

Det är svårt att stanna upp och känna efter. Och kanske är det det som man måste göra emellanåt för att kunna jämföra. Jag måste nog bli bättre på det. Sen :)

Katrineholm by......day....

Det har varit asvarmt hela helgen. Såklart.

Jag hade kunnat sätta fem spänn på att det skulle bli det eftersom jag har jobbat eftemiddag. Såklart!

Idag fick jag dessutom uppleva det underbara i att köra bil i stekande sol. Drog till Katrineholm för att besikta bilen. Jättekul. Inte. GPS-en hade det utomordentliga idén att åka över Björkvik för att komma till K-holm. Jag höll inte riktigt med. Kom fram till utsatt adress och fann...... att bilprovningen hade flyttat. Hurra och lycka till att hitta dit. Nu är man ju lite bevandrad i K-flen så efter lite knixande kom jag rätt i alla fall.

Bilfan gick inte igenom. Jag är djupt besviken och börjar tro att jag har blivit gammal.

Hade iofs inte förväntat mig nåt annat med tanke på att den mullrar rätt ordenligt, har en snygg spricka i framrutan och lysena lever sitt eget liv, men ändå.

Men jag får köra en månad till och så fick jag ju se Katrineholm igen! Yay för det!

RSS 2.0