lol

usch! det här är ju verkligen inte roligt egentligen. Men erkänn att det är lite humor ändå?


....och nedräkningen fortsätter

Älskade finaste åkte till fucking jävla kuk-Forsmark i söndags kväll. Innan dess hann vi med Heron City och bio (Baksmällan - rekommenderas för övrigt för den var riktigt kul) på lördagen och en hel del mys på söndagen. Efter att han lämnat mig drog jag hem, blev upplockad av Putte och hamnade hemma hos Niclas på fest/fylleslag. Blev väl egentligen alldeles för full och ninjaknallade hem vid 23. Mådde sådär igår när Jack väckte mig vid 8, men tog mig ändå ut på promenad med mina fina pojkar. Kom hem från jobbet vid 20, hämtade överlyckliga hundar och hamnade i träningsmode i nån timme innan jag svidade om och drog till puben för ett par öl och lite struntprat med gringosarna.

Hemma skapligt inatt, har jobbat till 20 och nyss hemkommen med hundarna. Har pratat en stund med min finaste i telefon, han har grillat och fiskat och verkar ha det rätt bra. Själv funderar jag på att gå å lägga mig om inget bättre alternativ dyker upp. Då kanske man kan sova bort så mycket som möjligt av den här veckan. Imorgon eftermiddag tänkte jag åka ut till stallet och se vad som finns att pyssla med där såhär års. Alltid händer det ju nåt som vi säger i branschen.

Sällskap

Orkade inte gå ut med mina hundar igår. Så vi åkte till rasthagen istället och lekte samt tränade lite.

Helt plötsligt började Phoenix stirra fånigt på en liten minitall i hagen. Jahaja, han är väl knäpp, tänkte jag. Sen började Jack stirra konstigt på samma minitall. Något var helt klart väldigt intressant där under.

Efter att ha kliat mig i huvet en stund över mina knepiga hundar så såg jag;



Vi hade sällskap!

Hundarna turades om att titta, nosa på, slicka på (Jack) och försöka busa med (Phoenix). Själv funderade jag på om Hare blir övergiven nu, men som Hannah sa, så kanske den redan är stor och ska klara sig själv. Jag är inte så bra på harar. Efter ett tag utsåg Jack sig själv till Hares privata vårdnadshavare och vaktade Hare med sitt liv mot Phoenix och ungefär allt annat.

Insåg nånstans där att det inte skulle bli så mycket mer med vår träning så jag kopplade Phi'x och försökte få med mig Jack också. Bekymmer uppstod. Jack ville hemskt gärna med hem men..... Hare då? kommer Hare att klara sig utan Jacks ömma omvårdnad? Matte ropade, Jack vankade av och an mellan matte och Hare. Tittade hoppfullt på matte. Kan vi behålla honom? Nähä.... Bestämde sig för att följa med hem. Bekymmersrynkorna var kvar i pannan tills vi kom ut på motorvägen. Stackars Jack.

Podencos är för övrigt bra jakthundar har jag hört. Kan nån tala om det för nanny-hunden?

34 dagar

Egentligen vill jag faktiskt skriva om nåt viktigt, en lång blogg och ett långt inlägg om nåt som berör. Men det händer inget i mitt liv som berör så jag får väl påbörja min alldeles egna nedräkning istället.  Det rör äntligen på sig och det känns jävligt skönt. För första gången på flera år så känns det faktiskt som om det kommer att lösa sig. Jag ritar kalkyler och strukturerar upp mitt kommande liv och det ska bli rätt skönt att bara behöva anpassa sig efter vad jag själv vill för en gångs skull.

Har precis hällt i mig frukost för dagen (Fredrik har lovat mig utelunch efter jobbet - jo jag tackar jag!!) och väntar på att det ska vara över så jag får gå hem. Nostalgidyker rakt ned i gammal hederlig svensk punk á Dia Psalma, KSMB, DLK och så vidare. Johan Johansson var min hjälte ;) Och jag var alldeles för ung för att förstå bättre. Men Johan Johansson gjorde i alla fall några av mina tonårsår lite mera uthärdliga. Med betoning på lite.

Annars är det väl ungefär som vanligt. Imorgon åker Fredrik till fuckingjävlaForsmark och lämnar mig ensam i "fyra-fem veckor". Kul. Inte. Tur jag har lite att styra med på hemmaplan ändå. Synd att jag förmodligen kommer supa ner mig istället.

Känner mig lite ambivalent idag. Ena sekunden är det tiptop och i nästan inser jag att det kommer att ta ett tag att komma på fötter igen. Men vafan, det är rätt beslut och jag kommer väl ta mig vidare någon gång. Herregud, jag har ju precis börjat gå!

Närmsta månaden ser vi fram emot en massa jobb (det är roligt att ha trippla jobb), lite festande och självklart kursen i treibball i augusti.  Sen ska vi ut och reka Sparreholm också inför framtida träningar. I Sparreholm av alla ställen. men vad gör man inte när det skiljer en massa avstånd från allt och alla man känner.

ingenting lär väl bli som planerat men vad spelar det för roll egentligen. Huvudsaken är att man klarar av att andas utan att hata sig själv alldeles för mycket.


jag ♥ återföreningar

Idag fick jag tillbaka min telefon!!!!
Som jag har längtat efter dig, älskade C902!!

Hade en annan mysig återförening i tisdags, ihop med min favoritFreddrik och lite vapen. Freddrik och jag har en sån där bra relation. Vi behöver inte höras varje dag, vecka eller ens månad. Ändå så vet jag att han alltid finns där när jag behöver det. Och vice versa. och just nu behövde vi båda lite terapi. Vi är inte så bra på att prata någon av oss och i stora sällskap finner vi oss själva oftast sittande i något hörn och iaktta alla andra med stora skeptiska ögon. Det är skönt att slippa prata med folk. Skönt att slippa förklara sig eller låtsas. Med honom kan jag vara sårbar och iskall på samma gång. Med honom kan jag vara suddig och skarp på samma gång. med honom behöver jag inte förklara mig och inte ursäkta mig. Vi spelar på samma regler och det är jävligt skönt. Vi behöver inte låtsas alls.   Ute på skjutbanan blir allt mycket enklare och man kommer hem något renare och lättare. Själsligt that is. I verkligheten så påpekade Hege att jag luktade krut, men vafan. man lever bara två gånger och det är roligt att skjuta på saker, trots att vädret kunde varit bättre.

Igår hade jag tänkt ta det lugnt och få lite jobb gjort (kursplanering och annat roligt) men det blev ett par grogg hos grannen innan jag gled hem och sov. Idag blir det ingen action alls eftersom jag börjar jobba imorrn. det suger rätt ordentligt, men jag fick en trevlig dag med droidis. Inga fiskar dock.

Kände för en förändring så jag kapade av mig håret och nu känns det ungefär 30 kilo bättre. Asskönt och jag är nöjd som fan.

Nu ska jag släpa ut mina hundar en stund och sen är det väl dags att gå och lägga sig snart. Imorrn börjar jag med en kul åttadagarsvecka.

aldrig.....

det kommer aldrig att hända....

aldrig...

nånsin.....

kanske är det lika bra att ge sig av medan det fortfarande finns lite stolthet kvar av mig. medan det fortfraande finns lite hopp om ett annat liv. ett där jag inte har rasat igen. för jag är inte säker på att jag orkar ta mig upp igen. att komma över dig är det svåraste jag tvingats göra.

kanske är det lika bra att ge sig medan jag fortfarande klarar av att ta djupa andetag, att fylla lungorna med luft, att fortfarande klara av att sätta ena foten framför den andra. på väg härifrån. jag vet bara inte vart jag ska.

samtidigt vill jag att du ska vara kvar och se förfallet, se vad du har gjort mig till.

se nu vem jag har förvandlats till.
du som gav detta monster ett liv.

semester slut

Jag har haft världens konstigaste och bästa helg.

Fest konstant från onsdag till lördag, lördagen väcktes jag vid 12-tiden av en inbjudan till ölfrukost. Mötte upp mina gringos på OT. Därifrån knallade vi med ett gäng plastmuggar och en påse is till vallarna där vi drack en BiB vin. Fortsatte till Vattensportstadion där vi har sportat lite (Beachvolley och bad från lång pir) i solen. Har nog aldrig skrattat så mycket som just då.

När pojkarna gick till hamnen gick jag hem till mina hundar och tog ut dem en sväng, var borta på Konsum  och handlade (cigg) och sen ner till hamnen igen. Mötte upp gringos på Lotsen, käkade och drack öl.

Hade tänkt att göra ett pitstop på Hamnmagasinet på vägen hem men det visade sig att vi inte var välkomna där eftersom man tyckte att vi var för fulla. Vid 21. Heja!! Jag avbjöjde vidare supande för att gå hem till hundarna. Knallade upp till Hege på kvällen och somnade nära nära nära.

Vaknade strax innan sex imorse och insåg att nu är semestern slut. Från och med idag är det bara långledighet och det är ju inte fullt lika roligt. :(

Neisti vs Nasty



"och mina darrande händer greppar flaskan en gång till
Jag dricker fast jag inte vill"


Var det såhär du kände?

.......fan........



All the love gone bad turned my world to black
Tattooed all I see, all that I am, all I will be...

I know someday you'll have a beautiful life, I know you'll be a star
In somebody else's sky why, why, why
Can't it be, why can't it be mine






Nyttohund

Phoenix stukade mattes tumme igår.

Eftersom Phoenix är en snäll hund så ställde han givetvis upp när matte behövde handla men inte kunde bära saker själv.


01.53



It's been a while
Since I've gone and fucked things up just like i always do
It's been a while
But all that shit seems to disappear when i'm with you




festivalapat sig lite

eller hur var det nu.

jag kom iväg trots allt. trots bröstsmärtor som inte var utav denna världen. men jag gjorde i alla fall mitt bästa för att inte låtsas om det och jag tror inte att någon märkte hur ont det i själva verket gjorde. Bortsett från Niclas då kanske.

Jag höll bara på att dö två gånger (tack för livräddningen Hannah! Nästa gpng tar jag med mig egen bricanyl! ;)), det måste vara någon slags världsrekord. Men jag fick i alla fall se Paradise Lost. och D-A-D. och Dia Psalma. Och en massa andra band som jag inte minns. eller jo det gör jag men inte just nu.

Har gjort av med en förmögenhet på merch, men vafan man lever bara två gånger.

Det är en ganska underlig känsla att komma hem och tycka att det är märkligt att man liksom inte bara kastar ut allt man inte vill ha genom dörren längre.

Anyway så hade vi kul i all lera. och jag kom hem några erfarenheter och ett omvälvande beslut rikare.

Hämtade Jack igår kväll och har tillbringat kvällen och natten med en blöt hundnos i halsgropen. Kvalitetstid kallas det. Jack har nog haft det ganska bra hos Daniel (tack snälla igen!! Du är bäst! Och massa grattis till antagningen!!) men han var sjukt trött när vi väl var hemma och har kämpat för att hålla ögonen öppna så han kan hålla koll på matte.

Har precis varit och hämtat Phoenix, så nu är vi samlade allihop igen i Cirkus Neisti. Om Phoenix har märkt nån skillnad är svårt att säga, men han har haft highlife hos Fredrik i alla fall (tack snälla för att du alltid ställer upp!)  och hjälpt till att bygga hus. På sitt alldeles egna sätt. Och lärt sig tigga ostmacka tydligen ;)

Hur som helst är det skönt att ha mina knasbollar hemma igen. och att slippa gå runt i leriga jeans och gummistövlar!

fight them all




Tonight I'm calling down the Gods
To find out if they know my old man
And if not I'll fight them all
I'll fight them all in memory of a father




festival

Vaknade upp med jävulskt ont i bröstet. Grattis liksom. Så jävla typiskt när man 1) är ledig och 2) ska iväg på festival. Så jävla sugtypiskt. Drog i mig en diklofenak (<3) och försöker att inte låtsas om det. Det gör inte så ont så länge jag inte anstränger mig allt för mycket så det ska nog gå bra ändå. Har lyckats pussla hundvakt i sista stund (tack snälla D och F) och nu njuter jag av att titta på Phoenix som sitter på balkongen med slutna ögon och nosen i det blå och bara är sååååå nöjd med solen och värmen.

Igår ledsnade jag på förlängningen och de kliande tovor som blivit i hårbotten och tog ur skiten. Nu är det koooort. Fast det kliar i alla fall inte och det är fan så mycket svalare utan. Fast jag måste nog skaffa mig en ny plattång....

Har precis dykt på vinet och nu börjar det lösa sig allting. Hoppas bara att min allra finaste hinner hem så jag kan få en puss av honom innan vi drar... Det är nackdelen med festival. Massa dagar utan min allra finaste....  Blä vad jag kommer sakna honom. och Jack. och Phoenix. Fan vad jag är larvig egentligen.

ja jävulen

Min storebror fyllde 30 igår (grattis) så jag åkte ut till skogen för att gratta honom och tyvärr träffa alla de där andra idioterna. Höll på att krevera efter en halvtimme när jag råkat säga att jag sagt upp mig och det blev ett sabla liv på pappas sida av släkten ("men GUD vad SMART att säga upp sig just nu när det finns så mycket jobb!")

Sen kom Matilda 4.5år och Thelma 8månader och jag kunde sätta mig och laja med dom. Då stod jag ut ett par timmar till. Min mamma höll på att smälta av stolthet vid synen av Humla 26 med lilla Thelma i knät och slog på stora barnbarnsväxeln så nu har jag ett nytt problem.

Kom hem vid 19-tiden och tog det lugnt ett par timmar innan jag gled bort till Tessan med en vinare och umgicks med mina finaste kamrater (och en förrymd eurasier). Hamnade på Lotsen en sväng och hittade min finaste kille som jag gick hem med vid tolvtiden. På det hela taget en ganska bra dag!


RSS 2.0