tvivel

Man ska inte tvivla. Man ska inte fundera så mycket. Jag försöker intala mig att jag har fått det jag vill ha, att jag borde vara nöjd. Men det är inte enkelt när man ställer så höga krav på sig själv och på hela sin omgivning (se föregående inlägg).

Jag hade en diskussion med min sämre hälft häromnatten när jag kurat ihop mig tätt intill honom och låg och halvslumrade på hans arm. Jag borde kanske inte ha frågat, för jag visste nog innan vad som skulle hänt. Det är inte ristat i sten, säger han, men vad betyder det för mig?
Jag funderade på det imorse när jag var ute i stallet och jobbade. Är jag bitter? Känner jag mig förbisedd? ja kanske en liten aning. det stör mig att hans förflutna spökar så pass mycket att det skrämmer honom från att gå vidare med mig. Jag är inte van vid att inte vara den som tvekar.

Men just nu känns det som att det är han eller ingen. Och om det här går åt helvete så får det vara. Det är förmodligen alltför stora ord som jag med största sannolikhet får ångra när min frustration fört mig över gränsen för vad som är acceptabelt.

Problemet är att jag gör inte så mycket halvdant när det kommer till sånt här. det är allt eller inget och det vet de flesta om. En situation som får mig att tvivla driver mig bara till att göra nåt korkat för att slippa bli lurad igen. Hur mycket terapi tror ni att jag behöver?

Men vafan....


Det är nog bra att jag får vänta.
Jag har aldrig väntat
Inte ens på mig själv



Imorgon ska jag dricka vin med mina finaste, båda två. Fick så många erbjudanden om morgondagen att man skulle kunnat få mul-och klövsjuka för mindre. Kom fram till att eftersom jag kommer jobba till typ 10 imorrn bitti och sen förhoppningsvis sova resten av dagen blir det som det var tänkt hela tiden - vin med Mattias. Sen kommer världens finaste Hannah och sällskapar med mig också. Kan det bli bättre? Skulle inte tro det va?
Och då vore det väl fan om vi inte skulle kunna få rätsida på hela den här skiten.
Har jag tur kanske Hannah kan sparka mig i rumpan och tala om för mig att vi måste norpa en kamera och en valp också.

sex, lögner och dvd-filmer

Jag har tänkt väldigt mycket på otrohet under sista tiden. Kanske inte så konstigt med tanke på vad som har hänt. Inte så jättekonstigt heller med tanke på vad jag är. vem jag är. Hur jag är. Ja ni fattar.

Jag vet att det finns människor som tycker att jag äntligen har fått vad jag förtjänat efter alla dessa år av dubbelspelande och diverse dumheter. Kanske finns det de som har rätt. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro.
Man har frågat mig varför jag har varit otrogen. Och varför jag varit det upprepade gånger. Idag har jag nog kommit till någon slags slutsats som jag inte kommit fram till just då det hände.

Det finns väl egentligen ingen ursäkt för ett sådant beteende, det är jag väl medveten om. Trots (eller kanske på grund av) det jag själv har gjort och trots att jag vet hur lätt det är att gå tillbaka i samma jävla rundspår så har jag tagit tillbaka den första man som mig veterligen (och bevisligen) har bedragit mig. De flesta säger att jag är lättlurad och dum. De flesta lever enligt devisen "once a cheater - always a cheater". Det kan stämma. det är mycket möjligt att det är så. Men jag kan bara se till mig själv och jag har inte bedragit honom. Det betyder förmodligen inte nödvändigtvis att jag är "botad" men det känns lite betryggande. Trots allt. Och tro mig, jag var otroheternas drottning en gång i tiden. Eller förresten, inte otroheternas. Snarare var jag drottning av fulspelande, dubbelliv och nystan av lögner. det var jag en gång i tiden världsbäst på. Och är nog till viss del fortfarande. Se bara vad jag höll på med i somras, när jag var ledsen och bitter och försökte dämpa det med att absorbera uppskattning från allt som tittade på mig.

Många år av trakasserier - från andra och från mig själv inte minst - har lärt mig att hitta en on/off knapp. Vill jag ha känslor på idag? Nej. Vill jag känna nåt alls? Nej. Off med dom. På med teflonskölden och så kör vi. Man lär sig efter ett tag. Det kanske gör ont en stund, men man lär sig att skjuta det framför sig. Jag behöver ta itu med mig själv, det vet jag - men inte just idag. Har jag sagt i typ tio år. Och så har det eskalerat.

På sätt och vis var det nog bra att det som hände faktiskt har hänt. Det tvingade mig att stanna upp en stund och stänga av. det fick mig att ta en ordentlig titt på mig själv och det jag har hållit på med. Det fick mig att inse att det nog är läge att sänka kraven. På andra och på mig själv.

Tillbaka till huvudfrågan; varför har jag varit otrogen? Har jag haft dåliga förhållanden? Jajemän, visst har jag det. Kanske inte värre än alla andra, men det är svårt att leva upp till mina krav på mig själv och på förhållanden när allt jag eftersträvar är perfektion. Så länge jag kan minnas har jag alltid sökt perfektion. Det perfekta loppet, det perfekta dressyrpasset, perfekta tempoväxlingen när det kom till hästarna, den perfekta illusionen, den perfekta anpassningen, det perfekta livet när det kom till mig själv, den perfekta killen, det perfekta förhållandet, den perfekta kyssen, det perfekta sexet. Och så vidare med den perfekta fyllan, utekvällen, vänskapskretsen, jobbet och så vidare. Problemet är bara att perfektion mestadels är en illusion och när man kommit det man tror är perfektion en aning närmre så inser man att om man fått tillfälle att skrapa lite på ytan så är det som bubblar därunder många gånger långt ifrån perfekt. Besvikelse som leder till att försöka hitta det som kanske kan vara lite mera perfekt - till en början. Oftast har jag inte ens behövt leta.

För det andra är min största rädsla att bli lurad. Jag är livrädd för att vara den som får veta allt sist, att stå där som en idiot och inte ha fattat nånting. Jag har rediga konspirationsteorier och tror under mina sämre dagar att hela världen är iscensatt för att toklura mig (vadå egotrippat, jag VET!!) och det absolut värsta skulle vara att bli lurad av någon jag tror mig stå nära. Det är därför jag har så svårt för människor som ljuger för mig och går bakom ryggen på mig. det är också därför jag, så fort jag tror mig märka en spricka i fundamentet, är snabb med att vara före med att göra nåt dumt. Visst, jag kanske riskerar en bra (eller halvbra med potential att bli bättre) relation, men jag blir åtminstone inte lurad. Så det så! Och sen hur smart det nu är kan man ju diskutera.

Min extrema rädsla för att bli lurad har tyvärr yttrat sig på ännu ett sätt - jag har svårt att "bonda" till nån som inte ger mig speciellt mycket verbalt tillbaka. Jag är kanske fånig, men jag behöver höra att jag är bäst, vackrast, speciellast, underbarast, blablabla, ni vet. Får jag inte så bestämmer sig min egotrippade hjärna för att "det här är läskigt - DRA!" man kan ju inte vara den som lämnar sig själv blottlagd först, tänk om man inte får nåt tillbaka, hur läskigt är inte det? Åter igen till det där med att bli lurad.

Men det enda enkla svaret på varför just jag bedragit människor är enkelt; För att jag kan. Jag blir fortfarande så förvånad när det kommer fram människor till mig som uppenbarligen vill ha mig att jag oftast inte kommit mig för att säga nej. Jag har alltid varit den som valt att ta risker och tyvärr har det många gånger inneburit att jag riskerat ett förhållande. Just för att jag förundras så mycket av att det finns folk som vill ha mig, människor som tycker att jag ser bra och som vill vara med mig. Och en - tagen ur sitt sammanhang - ganska tillgjord replik som "Jag har velat ha dig sedan första gången vi träffades" blir oemotståndlig för mig. Just för att den smeker mitt ego på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Och just för att jag än idag blir så ställd över att få höra sånt.

Jag vill inte försvara varken min egen eller någon annans otrohet. MEN jag tror i mångt och mycket att en otrohet inte behöver vara döden för en relation. Jag vill fortfarande tro att det kan bli en vändpunkt. Om man bestämmer sig för att ge sig fan på det och är beredd att satsa lite mer av sig själv.

yikes!!

Jag har ridit idag!

Hel själv! det är helt sinnessjukt!

Jag fick ju erbjudande om att hjälpa en tjej med hennes häst någon/några dagar i veckan. Och idag fann jag mig åter igen på hästryggen. Eftersom det är många år sedan jag var aktiv tog jag det säkra före det osäkra och höll mig till ridhuset. Trots allt så skulle vi ju bara känna lite på varandra. På det hela taget en mysig häst, framåt och bussig, som de flesta varmblod är. Han har lite grejer för sig i traven, men med lite tempoväxlingar och halvhalter började vi få ordning på det.

Det är lustigt att man kan göra jättelånga uppehåll, men ändå veta precis hur man ska göra. Efter några varv kom bakbenen med en sabla fart och jag kom på mig själv med att tänka saker som "sänk handen, driv och stöd på yttertygeln"

det blir nog fler varv i ridhuset framöver.

Fantasilöst

Haja läget liksom

behjärtansvärt, oh ja.

Men jag kan ändå inte låta bli att undra..... Om man nu heter som ett förnamn i efternamn.... Är det då helt friskt att döpa sin son till samma förnamn som man heter i efternamn? Hur tänkte du nu liksom?

Undrar om han har några skojiga mellannamn?


hahahahahahaha lol på mig.

Jag var hos Patrik igår. Jag blev väldigt väldigt full och åkte hem vid halv tolv. Men de andra hade nog roligt. Åt mig också kanske. Jag har spytt som fan inatt och vaknade strax efter 8.

Mår faktiskt riktigt skapligt idag.

gammal

Jag insåg när jag gick hemifrån att jag inte har några matchande strumpor längre. Fyfan, det är tragiskt.
Så jag började roa mig med att leta strumpor på nätet (jag köper ingenting IRL längre, allt beställs på nätet. Sen hur sunt det är, det kan ju diskuteras)  När jag väl plockat ned ett gäng fempack strumpor i min digitala varukorg kom jag på att det är tråkigt att tvätta, så jag tryckte dit två fempack hipstertrosor också. Från ELLOS! hur gammal är jag liksom? Minnahs gissade på 9 tills jag kläckte kommentaren "jo men de är ju så jävla sköna" då rusade min ålder upp till 70 på ett kick.

Där fick jag. Var nästan så jag hivade i ett gäng maxitrosor också, bara för att jag blivit så gammal. *känner mig skrynklig*

Nåja.... Nu ska jag ut och röka. *drar upp stödstrumporna och rättar till gördeln*

Ser ni mig med knallrött läppstift (hälften på tänderna) iklädd färgglada tights, stora örhängen och sugande på en gul blend, ring psykakuten innan jag permanentat håret och skaffat pälsväst.

tack på förhand.


jäklar

det är på väg nedåt igen. jag har klarat mig skapligt och började på eget bevåg att trappa ned. det känns i skallen idag kan jag säga. Imorse kom alla tvångstankar tillbaka och stackars Hege fick en åktur på ångestvågen. Min alltså. det är inte lätt när demonerna börjat få fäste igen. fan vad jag hatar att vara sjuk.

När jag kommer hem om typ fyra timmar är det första jag ska göra att korrigera dosen igen och försöka sova så mycket som möjligt. Jag hatar min egen ångest och mina demoner. Likväl som jag hatar att vara medicinerad, eftersom jag blir så satans oempatisk, känslokall och rätt elak när jag är på maxdos. Typ "jag har många problem själv, och jag skiter väl i dina". Det är inte rättvist och jag vet det. det är en jävla balandsgång mellan avtrubbad och paniskt ångestansatt. Och jag hatar den.

Någon sa en gång att man ska fokusera på det positiva i livet. det låter logiskt och är säkert bra att göra, så det ska jag göra nu;

- Jag har bara några timmar kvar innan långledighet och är ledig två hela dagar den här veckan, hurra!
- Jag har världens underbaraste och finaste vänner, ingen nämnd ingen glömd
- Jag fick ett sms från en av hästägarna idag där hon frågade om jag skulle kunna tänka mig att hjälpa henne lite med hennes häst ett par gånger i veckan.
- Eftersom jag mentalt tackat ja redan innan jag svarat på smset så började jag leta runt på nätet och såg snart att stadium rear ut typ all ridsport. Fick således nya ridbyxor, nya stövlar samt shortchaps. Dessutom var jag tvungen att slänga in en ryggsäck för att komma upp i deras minsta ordervärde på 250 spänn.
- Jag är lycklig!

dagens träning

När jag kom hem igår och skulle logga in på servern fick jag köplats 789 och uppskattad väntetid 45min. hejja!!! Jag hann nästan bli full innan jag fick komma in. Sen var det roligt och allt som vanligt.

Vid midnatt kom världens finaste hemrumlande och drog med mig till sängen. Fast först var vi ute en sväng med två knäpphundar och en liten räka.
Jag hade veckans första (och enda) sovmorgon i morse, men blev väckt vid 6 av att Daniel ringde på dörren och ville hämta sin hund. Som tur var kunde jag somna om.

Sen ringde Ulrica vid 12-tiden och frågade om jag kunde tänka mig att halka runt i lite lera med henne och ett gäng hästar. Jajemän, sa jag och drog på mig snyggoutfiten. Hege var lite sugen innan, men det gick över när han fick se mig i mina ärligt stulna Kronan-långkalsonger. Dom är riktigt läckra, ska ni veta. eller inte.

Klev runt i nämnda lera och eftersom jag ändå var ute i stallet så passade jag på att mocka några boxar också. Hela kostcirkeln höll jag på att säga, men nästan alla muskelgrupper i alla fall. Åkte hem vid två-tiden och satte mig framför WoW igen. Ingen kö idag, hurra. Skulle bara spela en stund och sen var det fyra timmar senare. Slängde ut mina hundar en runda och körde upp dem till Isaksdal. De ska få tillbringa natten med värsta snygga killen. Jag vet fan inte om jag är mest avundsjuk på honom eller dem. honom tror jag. Jag vill också umgås med mina troll.

Nu är jag på jobbet och förväntas stanna kvar här till 06 imorrn bitti. Då ska jag hem och väcka snyggkillen med paket och kanske en puss om han är snäll. Han fyller ju faktiskt 27!


nu äre klippt!

Håret alltså. Och kort satan blev det. men vafan, det ska synas att man klippt sig. Jag kanske vänjer mig nån gång.

Fick avsluta gårdagen i armarna på världens finaste, sov som en sälunge hela natten (inga mardrömmar, spank you very much!)  och var faktiskt hyfsat pigg när det var uppstigning imorse.
Hann träffa rätt mycket folk + hovslagare (eller ja, han är väl också folk, men ni fattar) innan jag gav upp och åkte hem och duschade av mig leran. Lera är typ mitt liv. Jag måste skaffa mig ett par schyssta gummistövlar tror jag.

Nu är jag nyduschad och sitter framför datorn och lyssnar på när världens vackraste ligger och snarkar i soffan bakom mig. Han är trött, smutsig och mer svart än vit, men satan vad fin han är.

Trodde jag skulle få spela ett par timmar innan jobbet, men servern ligger nere som vanligt så det blir väl i nästa liv kanske. Får väl roa mig med nån film och lite godis istället. Lagade faktiskt mat igår så jag har matlåda i form av flygande Jakob med mig till jobbet. Det ni!!

ÄlsklingsHege fyller år på lördag och jag jobbar natt. är inte det töntigt så säg? Fast jag har hittat den ultimata födelsedagspresenten. När jag ändå var igång så hittade jag de ultimata julklapparna till mina järntriokamrater också. Återstår väl att se om jag kommer att kunna hålla tyst om det tills jul eller om de får veta innan. hemligheter är ju liksom inte riktigt min grej.


när ska det ta slut?

                                                     

Jag börjar seriöst tröttna på det här nu.

Jag och icke ansiktskänd vän blir inlåsta i varsitt rum på en gymnasieskola. Jag gömmer mig under ett bord och bakom en massa kartonger för att slippa bli misshandlad. Ser hur mannen som låst in mig kliver runt i rummet. Han har någon form av boots på sig och jag hör hur klackarna slår mot laminatgolvet i rummet. Kartongerna räcker inte riktigt till för att täcka hela mig och jag håller andan när jag ser hur han närmar sig. Han drar isär kartongerna som täcker mitt ansikte och jag ser hur hans spetsiga hörntänder blänker till när hans ansikte spricker upp i ett hånfullt leende. Hans svarta hår är uppsatt i en hästsvans, några testar har slitit sig loss och lockar sig i hans nacke. Han bär en sliten skinnväst över en svart/grårandig skjorta och hans armbandsur blänker till när han sträcker ut armarna för att slita ut mig från mitt gömställe.
Han luktar av billig aftershave och något mer...bensin?
Paniken griper tag i mig och jag sparkar och slår, skriker högt, men han är betydligt starkare och släpar ut mig från mitt gömställe. Sliter upp mig till stående. Jag får en hård knuff i ryggen så jag tappar andan och det bränner till i lungorna.
Får handfängsel på mig och hinner bara få upp händerna till ett slag i ansiktet på honom och börja springa innan han fäller mig och jag faller raklång på golvet och skrapar upp armbågar och knän.
Blir slagen till oigenkännlighet innan jag sammanförs med nämnda vän.
Lyckas till slut slå oss fria och flyr till en husbåt där nämnda okända vän bor med sin familj. Jag sammanförs med min mamma som efterlyst mig med fina teckningar.
Kryper längs golvet så fort det rör sig folk utanför husbåten, allt för att inte bli tillfångatagen igen.

Vaknar kallsvettig och med en brännande smärta i bröstet.

Kan jag inte få en enda natt utan mardrömmar?

veckan som gick

jag har haft en helt hysterisk vecka. det är iofs roligt.

Började med att jobba x2 i måndags. Tidig nattning ihop med världens finaste. Uppstigning i arla morgonstund för färd mot Stockholm och skolan. Phoenix var på egna äventyr så det blev bara jag och Jack. Som vanligt en lång, men mycket rolig och intensiv dag.
Vi kom hem vid halv åtta-tiden på kvällen, hämtade Phoenix och kramades en stund med finaste. Läggdags tidigt igen.

Uppe med tuppen på onsdagen, lämna Jack hos Daniel och till Stockholm igen, denna gången med enbart Phoenix. Praktik med egen hund hela dagen, jätteroligt när isbjörnen väl fattade vad det var han blev klickad för =)
Mycket trött och seg hund i slutet av dagen, han sov gott hela vägen hem. Jag vet inte vem som var tröttast av oss. Han fick ju i alla fall sova. Hämtade överlycklig Jack och så hem.

Torsdagmorgon och uppstigning ännu tidigare för färd mot Ekeby. Ulrica var redan ute när jag kom, så vi hjälptes åt med hästarna, gick en sväng med våra respektive hundar och pratade skit ett par timmar innan jag drog mig hem.
Anställningsintervju mitt på dagen, trevligt!
Sedan ett par timmars slacking innan kvällen stora event; föreläsning med Mia Törnblom ihop med Karin. 2,5 timme som var så jävla värt pengarna. Karin säger att det är ett års terapi för henne. Jag är beredd att hålla med. Lämnade lokalen med en trevlig känsla i magen. Nu jäklar tar vi nya tag!!

Hämtade hundarna och finaste och drog för att rekvidera lite födoämnen. Kramas en stund och sen attacksova. Jag var den som behövde sömn. Uppstigning tidigt och ut till stallet igen. Tog en promenad med hundarna över gärdet och såg nöjt på hur de blev smutsiga, leriga och flåsiga. De är så himla fina ihop, mina pojkar.

Hemma vid halv tio, surfade en stund. Hannah ringde vid elva, jag fick bråttom in i duschen, ut med hundarna och lämna Phoenix hos hundvakt. Jack skulle ju få leka med älsklingshusse!!

kvart i tolv satt jag i bilen på väg mot Stockholm för tredje gången den här veckan. Den här gången för IKEA-lek med värsta grymma tjejen!! Vi fick ihop en hel del grejer var, bland annat en säng (Hannahs) och så tog vi ett beslut om vilka köksluckor som skulle få pryda mitt framtida kök. och jävlar vad det kommer att bli dyyyyrt!
Hann dessutom spendera en bra stund på SEA Hund & Katt och göra av med typ en femhundring var.

Käkade indiskt på heron innan vi styrde vår respektive bil hemåt. Hämtade Phoenix hos hundvakt. Meningen var att jag skulle glida över till Patrik för att dricka tv-spel och spela öl, men jag slocknade så fort jag kommit hem och varit ute med hundarna. Sov länge på lördagen, jätteskönt!
Fick sällskap en stund på eftermiddagen och skulle bara lägga mig en stund innan jag gick till Patrik. Känner ni hon som sov hela dan sen eller? Vaknade till vid halv nio och fick lite småbråttom.
Nu är mina vänner av den förstående sorten och blev bara glada när jag dök in vid 22-tiden. hann hälla i mig en flaska vin och få spö i wii innan det var dags att glida ut på krogen. Jag vet inte riktigt vad som hände, men resten av gänget hamnade på Birgers och jag och Mattias på Tellus. Nåja, billigt inträde, vi fick se Eric Gadd (wooooooo) och Mattias tappade sina två drinkar på golvet (smart).

Var ju tvungna att se så stället stängde som det skulle innan jag gick hem. Hemma strax innan halv tre, pratade en stund med Fredrik som skulle komma ner. Somnade tungt och vaknade vid 8 på morgonen. Ingen Fredrik. För han hade somnat om hemma. jahaja.... Jag slocknade igen och vaknade vid 14. Sa jag att jag var trött?

Fick handla lite på eftermiddagen (tack Fredrik), slöa en stund på soffan, sova en stund till, äta lite mer godis och sen max med Järntrion + Mattias på kvällen.

Kramas en stund på soffan med finaste och sen attacksova igen. Jag sover rätt mycket nuförtiden.

Idag är jag på jobbet och förväntas arbeta hela veckan. Vi får väl se.

en ny miljardindustri?

Jag drömde en helt sinnessjuk mardröm natten till igår. Förut har mina drömmar varit lite luddiga och väldigt ostrukturerade, men på senare tid har de blivit som filmsekvenser, oerhört detaljerade, kraftfulla och fullkomligt knivskarpa.

Jag och ett antal vänner (jag vet inte vilka och jag tror inte ens att de finns på riktigt, men ändå) är på genomresa och har stannat till. Vi bor för tillfället på ett mindre hälsosamt motell medan vi utforskar den lilla staden där vi för tillfället har hamnat. Det är varmt och dammigt och jag vill ha det till att vi är någonstans i Arizona.
Jag och Hege har lämnat resten av gruppen för att handla och stannar till vid en affär där TV-n är igång och nyheterna visas. Det rapporteras om någon slags grupp som tar sig runt på olika motell och rånar samt misshandlar gästerna grovt innan de drar vidare. Det är oerhört detaljerade reportage och vi blir stående ett tag. När kameran sveper över rummet ser jag ett plagg jag känner igen och inser att det är bilder från rummet där vi bor. Skriker till och vänder bort ansiktet mot Heges axel.

Nästa sekvens är en kvinna som får en tung metalldörr (tänk de stora dörrarna på en verkstad eller biltvätt) över underkroppen och lyckas vrida runt överkroppen nästan ett helt varv samtidigt som hon släpas över golvet. Blodet sprutar åt alla håll och det zoomas in i närbild hur hon kaskadkräks blod och galla, förmodligen på grund av smärtan.

Plötsligt inser vi att vi är omringade av någon slags mellanting mellan zombies och vakna människor och försöker fly.
Staden är omringad av gallerstängsel och sådana snurrdörrar som går att ta sig igenom åt ena hållet men inte åt andra (vilket naturligtvis är åt fel håll för oss sett)
Andreas (har det blivit nu) fumlar med nyckeln till en grind som ska gå att öppna, men den går inte att låsa upp. Paniken ökar, zombiefolket kommer närmre och jag känner hur svetten rinner längs ryggen. Till slut hittar vi ett hål i stängslet och kryper under. Då fastnar naturligtvis huvan i min munkjacka och går inte att få loss.

Där vaknar jag.


någon som vill tolka?

dagens blogg.

minnahs har redan bloggat åt mig idag

Hon har nog sammanfattat hela min lördagskväll samt söndageftermiddag:
http://minnahs.blogg.se/2008/november/sondagkvall.html

RSS 2.0