strike!

spöade skiten ur resterande del av Järntrion igår kväll. tre omgångar av buzz och jag vill minnas att jag vann dem alla eftersom jag är så sjukt bra ;)

öl, sprit, mer sprit och redbull och öl och sprit i en sjuk blandning. Taxi till krogen, inträde och ett par kända ansikten. mer öl, en trasig värld blir vackrare i explorerns dimma och sen helt plötsligt... strike!

"jag har velat ha dig sen första gången vi sågs" säger han. "men tillfället var inte det bästa" jag bara nickade och höll med. Något föll och gick i bitar, jag vet inte vad, men det var inte jag. kort promenad, ett spinnande hallgolv.
Andetag som nästan upphör, fumlande, snurrar, måste upp ut bort.

röd bil som stannar när jag är på hemväg. "vill du ha skjuts?" "nej jag går" sa jag och vinglade vidare hem. snurrigt rörigt kaotiskt. inte så smart.

idag är jag bakfull

gatuhundens dag

igår åkte jag upp till sthlm och hundöarna ihop med Patrik och Victoria. hade en trevlig dag i strålande sol med massor av hundar och trevligt folk. Båda hundarna har badat, vissa mer frivilligt än andra.

Roade oss med att anmäla till inkallningstävlingen för skojs skull (och för att nån faktiskt måste stå för underhållningen).
se på fan, Phoenix vann sin grupp. det var väl ungefär det sista jag gissat på, men det var ju kul ;)

Om Daniel nån gång får tummen ur kan ni få bildbevis på hur atletisk jag är när jag springer 80 meter också ;) Åh hml du är så VÄLTRÄNAD!!

Since you've been gone

It seems that nothing
ever goes my way
Since you broke my heart
when you left that day

There's nowhere to go,
so just stay with me
'Cause since you've been gone
I've been begging you please

To tell me you're not alright
and you needed to come home
Since you've been gone
To tell me you're not okay
and you needed me all along

Since you've been gone
I need to hear from you
Since you've been gone

It seems that everytime
you swear to god that you're leaving
I'm down on my knees begging you to stay
There's nowhere to go,
so just stay with me

'Cause since you've been gone
I've been beggin' you please...

To tell me you're not alright
and you needed to come home
Since you've been gone
To tell me you're not okay
and you needed me all along
Since you've been gone...

Please don't leave me here alone
Just stay awhile
and make me smile
Please don't leave me here alone
Just stay awhile
and baby smile...

Since you've been gone
I need to hear from you
Since you've been gone
I need to hear you....
Say....

Tell me you're not alright
and you needed to come home
Since you've been gone
Tell me youre not okay
and you needed me all along...
Since you've been gone
I need to hear you say
since you've been gone
(so tell me, so tell me, so tell me)
I need to hear you say...

Scars & Souvenirs

Jag bara älskar när man drar hem ett par tre skivor av en artist man hört två låtar av och inte förväntar sig nåt alls av och så visar det sig att en hel platta är rakt igenom guld. Bliss!!

Så jag och min nya favorit åkte E-town tur och retur och det gjorde inte ens ont. Jo, lite, men det är bara när jag andas och det ska jag ändå sluta med snart så.

den här gången stack jag inte en enda nål i kroppen, och det måste väl vara någon sorts rekord.

Hannah och jag hade kul som vanligt och om någon frågar så drack vi upp hela E-town och inte alls bara typ tre öl. Avhandlade spännande ämnen typ kundbesök (*vinkar*), ligga, pojkvänner, expojkvänner, marinella och annat äckligt man kan dricka för att bli full och så en hel del annat jox som jag inte kommer ihåg. Passade på att förvirra hela forumet med en underlig tråd, men det var nästan roligt. Hade kunnat bli roligare om alla var som typ Linn, men det är en helt annan sak.

Bubblan har spruckit. Jag hade inte förväntat mig nåt annat, men nu har den verkligen gjort det igen. På med rustningen igen, ingen ska få göra mig illa. Upp med murarna igen, mera taggtråd, ett varv till, lite hårdare den här gången. Här bakom är jag säker. Ingen kan komma åt mig och ingen kommer att få komma in.

Någon sa en gång att man inte alltid behöver vara stark, men jag behöver verkligen vara stark. Motsatsen till att vara stark är att ge upp och jag villinte ge upp. Jag orkar inte bryta ihop igen.

Varenda jävla dag är en ny match och jag ska gå hel ur någon av dem i alla fall.

Ja men ändå

den här dagen kunde tydligen bli bättre.....

DU! Om du bara visste vad du gör med mig.... om jag bara visste vad du gör med mig.

Garden är inte nere än, kommer förmodligen ta tid innan jag sänker den helt.... Men gud vad jag trivs.....

om den här jäkla kuksommaren var vad jag var tvungen att genomlida för att få det här så var det värt det. trots allt.


det är knappt en timme sedan jag såg dig gå och jag saknar dig redan..... det är asläskigt!!

Jävla skitdag

börjar ju jävligt bra.

pratade en stund med Patrik imorse. vi ligger tydligen med varandra igen (eller har vi aldrig slutat) och det är därför han haft sånt flyt den här veckan. för att jag har gett honom bra jobb. att vi inte jobbat ihop alls är tydligen inte relevant. att jag skiter fullständigt i vad han kör spelar ingen roll. och den detalj att VI ALDRIG VARIT I NÄRHETEN AV ATT LIGGA är tydligen helt oväsentlig. Det är tillräckligt att folk tror att vi knullar. Det rör mig inte mer än att jag tycker det är irriterande. Men när det går ut över att människor tror att jag missköter mitt jobb för att ge honom fördelar är det rätt upprörande.

kikade in på mitt konto på internetbanken. insåg att det var ovanligt lågt för att vara den 28e. efter ett tag insåg jag varför. Ladies and gentlemen, jag har gjort det igen!!! Jag har lyckats betala några räkningar två gånger och därför har det dragits därefter. det här är en av de anledningar som finns till varför jag inte borde få bo själv.


crap....

Ikväll drar jag till Hannah och det är väl lika bra det. lite konstant övervakning kanske kan göra susen med mig. Sen om Hannah är rätt person att övervaka mig är väl en sak vi kan diskutera ikväll.

PS

det är några som hört av sig till mig och frågat om överfallet.

Jag klarade mig princip oskadd, har nya snygga ärr på underarmarna bara.

Jag vet inte vad människan ville eller varför han valde att ge sig på just mig. Det kommer jag förmodligen inte få veta heller. Jag vet inte vem det är, jag har aldrig sett honom förut. Händelsen är inte polisanmäld, för det finns ingen att polisanmäla. Och med det fantastiska rättssystem vi har skulle jag förmodligen bli åtalad för misshandel eftersom jag sparkade honom för att komma undan.

Som sagt, jag är oskadd, såren är läkta och kommer inte lämna något bestående förutom ärren .

Men jag blev jätterädd. Kan man sätta plåster på sånt?

till dig....

jag tror du vet vem du är nu.






Jag slutar här
Innan vi ens har börjat
Innan du ens har orkat protestera
Och innan någon sett hur sjuk jag är
Hur jag sakta ruttnar inuti
Och blir till stoft och damm

Jag slutar här
Innan du fått se den riktiga jag
Den som lever för en enda lördagskväll
Och inte orkar med sin egen existens
Om den inte tar mig någonstans

Jag stannar här
Innan vi har gått för långt
Och kommit varann för nära
Innan du lyckats plocka av mig min rustning
Som jag så gärna vill kliva ur

Jag vill så gärna fortsätta
Men jag fryser så när jag inte bär sköldar
Jag vill så gärna att du ska vilja ha mig
Men jag är så otroligt rädd för att bli bränd igen
Och värme är det värsta jag vet

Jag stannar här
Innan du sett mitt riktiga jag
Innan du inser att demonerna som knackar på
Bara finns i mitt huvud


riktig vänskap?

veganslyna says:

"försöker dom lura iväg jack som bulle?"


I say:

nädu... ingen tar min Jack


veganslyna says:
joho, jag, när du dör


I say:

du behöver inte låta så nöjd


veganslyna says:

hihi


CRAP



Jag saknar dig Hannah!!

you promised me heaven then put me through hell....

Du har lovat mig en himmel
En jag aldrig kom att få
Och nu ler du kallt och säger
att det måste jag förstå

Du har lovat mig en framtid
En jag aldrig kom att se
Och nu slår du mig åt sidan
För nu vill du inte mer

Du har lovat mig en ny chans
att få vara den jag är
Men jag jag kom krypande
Så fanns du aldrig där

Du har lovat mig en stjärna
En du plockat ned åt mig
Men allt jag nånsin krävde
Var kärlek ifrån dig

Du fann ett krossat hjärta
Och har lovat mig ett nytt
Men när jag skrek av rädsla
Var du snabbt på flykt

Du har lovat mig den tid
det tar att hitta ut
Men när jag famlade i mörker
Passade det bra att göra slut

Du har lovat mig en himmel
En jag aldrig kommer få
Nu hånler du och säger
Att det måste jag förstå


Neisti 2003



efter en stunds pratande med mina finaste så har jag fått reda ut begreppen lite.
det är fan över. det måste vara över.
och så länge han inte kommer tillbaka (och det tror jag inte han gör) så kommer det vara det.

----

och jag visste fan inte att det var möjligt att känna så här....


vackert

ÄNTLIGEN börjar jag kunna se ljuset. ta på det. i alla fall ana det i tunneln. bara förnimmelsen av det gör mig stark.

Igår sa jag nej till en natt med Hege. Idag belönades jag med ett paket och lite hångel.... (och oooooh MY GOD vad är det han gör med mig...?)

Fick mail att jag fått reservplats på utbildningen jag ville gå.

Har återigen upptäckt vem som egentligen saknar ryggrad och jag tror att det här kommer att lösa sig.

eller vafan. det är klart det kommer att lösa sig....

och hans fingeravtryck sitter kvar på min hud.....


Samma hud som luktar honom..... hur kan det vara möjligt...?

Liket lever igen.

Idag är jag stark.

sänkt

varför hakar jag upp mig på såna saker? varför stör det mig så jävla mycket?

ringer han så gör han och nu gjorde han inte det. big deal....

men ändå....

demonerna 1 - neisti 0

tidsmaskin?

ärligt talat.....

jag trodde faktiskt inte att det skulle kunna gå så här fort....

Jag famlar fortfarande i mörkret men nu börjar det anas ett ljus i slutet av tunneln. Vi håller tummarna för att det inte är ett jävla expresståg bara.


dagen efter kvällen före

igår var det fest igen. jag som skulle hålla mig hemma och vara nykter i helgen föll för grupptrycket (och sugardaddys önskemål) och hängde med på fest. blev öl i mängder, alldeles för mycket folk på förfest, shots på krogen, mer öl, mer shots, saknad (!!!) och jag insåg efter två glas vatten strax innan ett att det var läge att gå. 

ringde halva telefonboken som vanligt (sorry) och somnade på badrumsgolvet. 

idag är jag bakfull 

sommarkrönika 2008

I vanliga fall brukar jag vänta tills året är slut innan jag summerar det, men den här sommaren kräver faktiskt en helt egen krönika.

Sjukaste fest: Rekylvägen (bara adressen liksom)
Sjukaste helg: Göteborgshelgen
Roligaste komplimang: "Åh Hml, du är så VÄLTRÄNAD!!"
Kortaste fyllan:  midsommar
Nyupptäckt sovställe: Badrumsgolvet
Bästa liga: Järntrion
Bästa spelning: MAAAAAIDEEEEEN!!!!
Nyupptäckt talang: Homewrecker
Elakaste kommentar: "har inte dina bröst blivit mindre?"
Smärtsammaste kompisbesök: Eskilstuna i mitten av juli
Dyraste fylla:  Totalt ett antal tusenlappar på Trädgården
Bästa krogbesök:  Lätt Trädgårn innan Maiden. Samtliga i bar överkropp, samtliga hällandes öl på varandra. Hejja!!
Största miss: Inga vattenlekar med Mikke. I år HELLER!!
Bästa förolämpning: "Hörrö ditt gamla horhuuuuuus"
Mest beresta hund: Phoenix
Mest överskattade helg: Karnevalshelgen
Mest överskattade band: Rydell & Quick
Största ångesten: Vi missade EFTERFESTEN MED MAAAAAAAIDEN!!!!
Nyupptäckt: Tomater
Störst urval: Neisti vinner med 4-5 stycken åt gången
Bäst sprit: Fishermans ftw!!!
Sämst bil:  Min
Sämst urskiljningsförmåga:  1-1 Putte vs Hml
Mest använd kommentar: "ååååh Hml, du är så VÄLTRÄNAD!!"
Största egotripp:  Fick Hml i onsdags. Annars måste det väl vara någon som träffat Nasty
Jobbig objuden gäst:  Nasty. Alltid fucking jävla Nasty
Saker vi supit bort: Ett par skor, ett VISAkort, min klocka (*gråta*) , ett ögonbryn, hysteriskt mycket pengar, diverse kläder, alla normala spärrar
Mest avundade person: Trädkonstnären utanför Nordstan
I störst behov av karta och kompass: Humla
Bästa taxifärd i Nyköping: Patriks resa till Fågelbo
Sämsta raggningsförsök: Patriks raggförsök efter resan till/från Fågelbo
Bästa chef: Patric!!!
Snyggaste sorti från krogen: Humla blir utburen av fyra grabbar till vacker skönsång (?) i form av Bring your daughter to the slaughter.
Fan vi glömde att stanna i: Köttkulla och ta nakenfoton. Helvete!
Kåtaste kommentar: "Men vafan.... hellre två grävlingar än att gå hem ensam"
Hurtigast: Andreas (som äntligen sprungit om Sallis mamma!)
Mest skrämmande upplevelse: Glasflaskekillen
Bästa stoppord: Tomat!
Roligt rykte som äntligen tog fart: Patrik och Hml ligger med varandra!!! (som vi har arbetat på att få igång det ryktet!!)
Uppenbarligen mest liggbar i Järntrion:  Humla (eller snarare Nasty kanske)
Missat flest snygga tjejer:  Putte
Bästa diet: Öl och chokladtårte-dieten
Mest missade samtal: Putte vinner med 22 missade samtal under en halvtimme
Mest använda argument för att fortsätta dejta nån det är kört med:  "Men han är ju braaaaaaaaandmaaaaan!!!"
Sjukaste förslag: "Om du skulle vilja komma i hennes byxor så har hon tvättid imorgon. Jag kan låsa upp tvättstugan åt dig"
Nyskapad tradition: Bakfull Järntriomiddag på Max så fort någon är körbar
Mest användbar mormor: Puttes, som köper smuggelöl åt honom
Rysning: Rime of the ancient Mariner på Ullevi.
Mest frekventa låt:  FMLYHM
Vackrast duett: På förfest hos Jennie, vackert skrålandes till Lilla Sjöjungfrun
Fattigast:  1-1 Andreas vs Humla
Bra idé: Att inte göra det fula i en stor korsning i Göteborg
Dålig idé: Att istället göra det fula i ett badrum på ett hotellrum fullt av folk i Göteborg
Dålig idé 2: Att spy i ett glas på krogen
Bra idé 2: Att hålla med vakten som tycker att du är för full när du spytt i ett glas på krogen
Bra idé 3: Skaffa ett just-in-case-kreditkort för oförutsedda utgifter
Dålig idé 3: Tömma just-in-case-krediten för oförutsedda utgifter på krogen
Billigaste fylla:  Fyra liter alkohol mot ett telefonnummer
Dyraste telefonnummer: Fyra liter alkohol mot ett telefonnummer
Innovativt toalettbesök: Oavgjort mellan Ramlösaflaska vs två plastglas



Jag tror jag fått med allt.... Eller säkert inte ens hälften, men vafan....

this left feels right

Igår kväll struntade jag i allt jag borde tänkt, gjort, levt. det var förmodligen dumt.

Men hur kan något som är så jävla fel.....

......kännas så sjukt rätt.....

Jag är inte beredd att släppa taget ännu. Jag är inte redo att gå.

så det så

jag gillar humor. jag är inte jätteförtjust i country, men jag gillar humor.

minnen

Jag hittade min gamla blogg, den jag höll på med när pappa gick bort. Fan.... Att en människa kan vara så nollställd, så ledsen, så fullkomligt förlorad. som jag var då. Och ändå kunna..... jag fattar inte hur det gick. Jag fattar inte hur jag orkade. Jag fattar inte hur jag orkar. Jag är väl inte starkare än någon annan, inte tuffare och definitivt inte mer överlevare än någon annan.



tisdag, januari 24, 2006

sov gott pappa....

Nu har det gått nästan 22 timmar sedan jag fick veta. Tjugotvå jävla timmar av fullkomlig ångest. Fan pappa, det var ju inte såhär det skulle bli. Och ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Jag är så arg för att du valde att gå, jag är så arg för att du valt att utsätta oss för det här. Jag är så fruktansvärt förbannad för att du har lämnat mig.

Ångesten är nästan det som tär mig mest. Om bara.... Om jag bara hade ringt, om jag bara hade anat, om jag bara hade förstått, om jag bara hade dragit hit honom varenda jävla dag för att göra någon form av nytta, om jag bara visat att jag behövde honom... Fan pappa...... det var ju verkligen inte såhär det skulle bli, det är inte såhär det ska vara....

OM jag bara valt att gå in i huset igår istället för att bara åka.... Om jag bara gjort det..... Så hade det varit jag som hittat dig... Om bara..... Om jag inte haft så jävla bråttom i söndags.... Jag såg att du kikade på mig från köksfönstret, skyggt som du gjorde sista tiden. Såg att du tittade fram bakom köksgardinen när jag startade min Corolla. Du var så förbannat nyfiken, du var ju tvungen att se vem som åkte på "din" gata. Det var sista gången jag såg dig....

För helvete pappa, hur fan kan du göra såhär? Hur fan kan du utsätta mig för den här smärtan och saknaden. Jag saknar dig så jävla mycket.... Jag är för helvete bara 22 år, jag behöver dig!!

Hade det funnits någonting jag hade kunnat säga, någonting jag hade kunnat göra? Någonting jag inte tänkt på, något jag borde gjort? Fan pappa.....

Minnet av dig är så levande. Du var så jävla levande, så hur kan det då vara sant som de säger, att du är borta?

Det är inte du, de har gjort ett misstag, det är inte du som är borta, det är någon annan och helt plötsligt slipper jag all den här smärtan som river och sliter i mitt bröst.

Fan pappa.... Jag trodde verkligen att du skulle klara det. Att du av alla människor skulle kunna se en ljusning i det hela....

Det gjorde ju inget att allt var som det var. Visst var jag arg på dig då, men det är ingenting mot vad jag är nu....
Du får vara hur mycket alkoholist du vill, bara du kommer tillbaka.... Pappa.....

Jag älskar dig ju......



Gud vad jag saknar dig just nu...... Jag är så jävla vilsen utan dig......

this isn't me, I'm not mechanical

                                                       

Det fina med medicin när det är som det är nu är jag jag inte inte behöver oroa mig fullt så mycket för bakslaget. Jag vet ju att jag gör det ändå, av gammal vana, men ändå så vet jag att om det blir lite jobbigt så trippar jag bara i mig 50mg till och sen är världen vacker igen. Eller i alla fall lite simplare. Eller lite kallare. Jag vet inte. Kanske är det jag som blivit kall?

Förut, när nåt sånt här hände så var det enda jag gjorde fteråt att fundera på exakt hur hårt jag skulle falla. Och när. För det var ingen fråga om ifall  jag skulle göra det, det var liksom redan bestämt. Utstakat. Jag fattar inte hur jag överlevde. jag fattar inte hur folk runtomkring mig överlevde. Men uppenbarligen så gjorde de det. Nästan alla i alla fall.

Jag läste för ett tag sedan om hur det egentligen är. Och jag har insett att det nog stämmer till ganska stor del. Första tillfället så är man naiv och blåögd och ger bort hela sitt hjärta. När det går åt helvete och man får ägna vvad som känns som en evighet åt att plåstra om ett trasigt hjärta så är man mer försiktig nästa gång. Till slut har man blivit så jävla bränd att man bara ger en liten liten pyttespillra av ett redan trasigt hjärta. Det stämmer säkert och det förklarar varför H betett sig som han gjort. Han fick mycket mer än jag och jag fick en jävla splittra. Om ens det. jag vet inte ens om han tycker att det är värt att ta tillbaka den. Jag vet nog inte ens vart jag lagt den (<---- där var det zoloften som talade! Hejja medicin!!)

Anyway...

Andreas har tjatat länge om att jag ska skriva om fluff, men det GÅR fan inte. Jag har ju inget fluffigt att skriva om. det enda bra uttryck jag känner till om fluff har jag dessutom snott ur en porrnovell och hur romantiskt är det? Jo, om man kanske tar det ur sitt sammanhang (orgasm) och sätter in det i nåt helt annat (typ små fluffiga moln) så kanske det funkar. Men jag ska försöka. Jag lovar att lägga upp sen så ni kan se om ni hittar porrcitatet. Det som jag snott alltså.

Om Andreas är rävgift för mina demoner (det är en mycket större komplimang än det ser ut som) så är nog det här som bricanyl för mina lungor. Och det behöver jag ju också. En trasig kropp med en trasig själ. Jag kan poeta också. det ni. Tänk om jag skulle lägga all energi jag ägnar på att skriva en massa trams här på att skriva nåt vettigt, nu när jag faktiskt fått tillbaka lite kreativ lust, vad bra det skulle bli. Fast det är mycket roligare att sväva ut i en massa yadayada här. och mycket enklare också, för det här behöver inte handla om något alls egentligen. och om någon har nåt att anmärka på det kan jag säga att jag var full eller nåt.

När jag tänker efter så har jag ju faktiskt skrivit om fluff en gång. Eller ja, nästan i alla fall, jag skrev om kärlek. Kärlek a Neisti-style.  Så det så. Själv tycker jag att det var ganska fluffigt. Ni får hålla tillgodo med det så får jag väl rota i arkiven eller nåt. Och fundera på hur rubbad jag är egentligen.

insikt.

vet ni hur sinnessjukt det känns när man vet att någon har fått en liiiiten inblick i vad som sker bakom pannloben och sett röran där inne och det sjuka svarta ruttna illaluktande.....

....och fortfarande vill ha mig?

det är så man får mul-och klövsjuka.

det kommer att ordna sig.

har jag nämnt att jag odlar tomater?

det gick asbra och jag var skitnöjd fram tills allt gick åt helvete och alla jävla tomater dog. Mamma lyckades rädda ett par tre plantor, som tydligen växer och frodas ute hos Inge i hans växthus (jag är inte aaaaaalls avundsjuk på att han har ett växthus...) Alla andra dog när semestern kom och jag började kröka igen. Det är lite aspergervarning på mig på det sättet, jag blir asintresserad av en grej och så ägnar jag all min fritid åt det och sen bara nähä, nu struntar vi i det och börjar supa istället.

Uppenbarligen var det en tomatplanta som överlevde och den skakar som fan just nu. hahahaha

jag kan inte sluta le.

fan vilka töntiga problem man har

jag slits mellan ytterligheter. Å ena sidan är det så lockande att försöka tämja det vilda, vackra, otämjda. Att försöka hantera det som hela tiden fintar mig. Att hela tiden behöva vara på tårna. Det ser fånigt ut i skrift, men när man upplevt berusningen kanske det går att förstå. Och om man upplevt mig kanske man kan inse vilket enormt behov jag har av en värdig motståndare. Någon som jag inte kan ta för given. Alls.

Å andra sidan kanske det är läge att få lite uppskattning för det som faktiskt är jag. Inte att slå sig blodig för det. Å andra sidan kanske det kan få vara skönt att få sjunka ned i en aning trygghet emellanåt. Någon som faktiskt sett mer än det som har varit jag hög på serotonin. Någon som fått en insikt i det svarta ruttna.

Fan jag vet inte.

Where do we draw the line?

On your palm an endless wonder
Lines that speak the truth without a sound
In your eyes awaits the tireless hunger
Already looks for prey to run down

So why do we keep up this charade
How do we tell apart the time to leave from the time to wait


What does tomorrow want with me
What does it matter what I see
If it can't be my design
Tell me where do we draw the line

The dance of flames and shadows in the street
Make poetry nobody's ever heard
The weight of loneliness stands on your feet
The cage already there around the bird

So why don't we join the masquerade
Before it all falls apart before our love becomes insatiate


What does tomorrow want with me
What does it matter what I see
If I can't choose my own design
Tell me where do we draw the line

Where's the cooling wind
Where's the evergreen field
Where's my mother's open arms
Where's my father lionheart
S'like the sun's gone down
Sleeps in the hallowed ground now
With the autumn's browns leaves
With the one who never grieves

What does tomorrow want with me
What does it matter what I see
If we all walk behind the blind
Tell me where do we draw the line

Whatever tomorrow wants from me
At least I'm here, at least I'm free
Free to choose to see the signs
This is my line


......

jag kom precis hem. jag har varit ute och knatat planlöst kring stan i typ två timmar. det var skönt.

jag är idiot. det är konstaterat nu men jag kan inte sluta. jag går under med skeppet. Hjärtat värker och skaver i bröstet men det går inte att göra något åt. (Gud jag älskar verkligen det här avtrubbade förhållningssättet man uppnår med psykofarmaka. Låt det aldrig ta slut. Det är som ett rus fast med likgiltighet. Underbart! Ni borde prova. Efter att man genomlidit invänjningsperioden med illamående och rejält kass mage så är det den bästa jävla drog som finns. Once exposed - addicted for life!  Fast det får man inte säga, för då propagerar man för droger - psykofarmaka dessutom - och det är fult som fan. Testa aldrig.)

Yeah we blew it
Really blew it
And there ain't a thing to do about it now
The dream is over
It really is
Now the thing that makes you come alive
A Baker song on the kitchen radio


Är det inte konstigt att man alltid återvänder till samma utgångspunkt hela tiden? Do Not Pass Go typ.
Och är det inte aningen morbidt att skräckfilm får mig att vilja gå ut i mörkret.? Är det något jag undertrycker månne?

och hur sjuk i huvudet är man egentligen om man redan hittat tillräckligt många låtar om självmord för att göra en specialskiva? Och allvarligt funderar på det?

Det enda som är bra med den här sommarens jävla skitupplevelser är att jag börjat skriva igen, för första gången på typ fyra år. Sen att det är de mest sinnessjuka tankarna som kläs i ord kanske kan ursäktas. Jag är lite ringrostig än så länge.

Apropå psykofarmaka har jag kommit på hur det är. Vissa av oss föddes med känslorna inuti, skyddade av en massa blod och fett och vävnad och annat bråte. Och andra hade otur och föddes med sina känslor utanpå huden, fullt exploaterade. Behöver jag tala om vilken grupp jag egentligen ville tillhöra? Zoloft är inget annat än ett extra lager hud, ovanpå det som gör ont. Ludd liksom. Och jag har alltid velat ha en värld som är lite luddig i kanterna.

Skepp förresten? Det är det väl inte? Idag känner jag mig mer som en fet jävla bulldozer. Bara plöjer fram, så mycket bryr jag mig liksom. Så jag får väl gå under med bulldozern då. Köra fel och hamna i ett hål nånstans och täckas över med typ tjugo lager grus och sten och asfalt och en massa annat junk. Sen kan vi snacka känsloliv. Efter det kanske jag lärt mig nåt.

Undrar om det är dags att minska antalet tabletter igen? Eufori var tydligen en biverkning läste jag nånstans, på den tiden då jag fortfraande läste bipacksedeln. den var sjukt lång och destod till två tredjedelar av biverkningar jag inte vill ha men förmodligen kommer få ändå bara för att det är min typ av tur.

Jag har sett From Hell idag igen. det var den som fick mig att vilja gå ut och gå i mörka gränder på stan. Jag kanske är korkad, men jag fattar fortfarande inte vem som teoretiskt sett är Ripper? Är det läkaren eller inspektören? eller kungen/prinsen/vadfanhannuär med syfilis? Jag måste nog se den igen.

PS. jag är inte full alls.  faktiskt

pretending to be an Albatross

inte visste jag att jag kunde flyga
jag har aldrig känt några vingslag
och ändå kan jag kasta mig från avsatser
och stanna i luften ett tag

Inte visste jag att jag brutit mig loss
att jag kunde vara stark
men när jag svävar över molnen
behöver jag aldrig mer ta mark

Inte visste jag att jag var fri
att han inte höll mig fast mer
men jag var ny med vingar
han var hök, han tog mig ner

Och jag skar mig på hans närhet
jag snubblade och föll
när jag nyligen fått vingar
fast de ändå inte höll

men jag reste mig ur gruset
borstade av allt damm och sen
slet jag vingarna från ryggen
och började att gå igen

Neisti 080818


tillbringade kvällen hos J igår. typ världens bästa kväll. på länge. knallade motvilligt hemåt vid 2-tiden. för att mötas av mitt förflutna vid porten. Jäklar.
varför blir det alltid så?

det värsta är att när jag knatade hemåt så insåg jag att det var första gången på en hel sommar jag kunnat ta djupa andetag. det var som om det var första gången på länge jag varit riktigt fri. Första gången som jag faktiskt kunnat tro på själv att det skulle ordna sig. Självklart inte. det är som att han kan lukta sig till när jag börjat knalla. Då är han där med sina jävla vägspärrar. "trespassers will be shot". jag vill ju bara ta mig vidare. jag hade ju fan börjat gå.

Ändå var det en ganska skön insikt. Jag är medveten om att jag sårat flertalet människor ganska duktigt på min väg mot självinsikt. och kanske är det fullkomligt idiotiskt att rusa genom sorgen i 180 som vanligt, men det är mitt sätt att (inte) hantera saker. Andreas frågade vi något tillfälle när jag senast tog itu med något. Det har nog inte hänt sedan Dackefejden ungefär. Det kommer bli underbart för den stackars psykolog som får ta emot mig när jag kraschat riktigt rejält. Om det händer, det är ju ingen som vet.  

Jag sårade någon rejält idag igen. Som en del av mitt program för självrannsakan som förmodligen också är idiot så kör jag med raka kort och brutal ärlighet. Det är förmodligen dumt, men jag orkar inte med fler lögner. Jag har blivit så jävla lurad, inte minst av mig själv. Och det är färdigt med det nu.


So you tell me you are sorry
But you do appreciate my honesty
I don't want you to, I don't need you to
What I  want you to appreciate is nothing else
no-one but bloody me


vår story....

Hon låser in sig i sig själv utan att man märker att hon är borta
Och hon spelar samma låt av Katatonia så många gånger att hon till slut inte kan höra den längre
-Som när man använder samma parfym över så lång tid att man faktiskt på sätt och vis blir immun mot den och inte känner doften längre.
-Och hon tänker att det kanske är så med alla saker; att allt man har tätt inpå sig oundvikligen måste mista smak och lukt - till och med bli osynligt, förr eller senare (men du var aldrig osynlig.... till och med nu när du är borta, gör det ont bara av att veta att du finns)
Och hon försöker, men kan nästan inte komma ihåg när hon själv var ny och färgrik....
Hon skulle be dig om att påminna henne om det, om hon bara kunde hitta dig (jag tror att det är fotboll på TV....)
Hon tänker att hon måste resa långt bortt. Till där hon är. Och hon ska just gå när du plötsligt säger något alldeles oförutsägbart.
Och hon förstår att det kanske är så; Att när man känt någon så länge att man inte har flera historier kvar - och man känner varje ärr och rynka;
Först då kan man se och verkligen bli sedd.

"Det var redan slut, när jag lämnade dig", sa du
"Vårt förhållande var dött för länge sedan"
Måtte det hemsöka dig.
Måtte minnen om våra perfekta dagar smyga sig in på nätterna när ni ligger rygg mot rygg.
Måtte tanken på mina leenden vässa varje taktlöst ord från henne.
Måtte mitt namn spöka på dina läppar varje gång hennes naglar sjunker in där din ryggrad borde ha varit.
Måtte värmen från mig aldrig lämna din säng och bränna dig varje gång du sträcker dig mot henne.
Måtte allt vi var tillsammans inte finna vila förrän jag själv vilar i armar som är starkare än dina.

Jag ska låta dig gå.
Jag lyckades aldrig med att vara ett hem för dig
Måtte hon lyckas
Måtte hon älska dig bättre
Måtte hon läka alla sår jag förorsakat
Måtte hon möta dig på halva vägen
På alla vägar jag lät dig gå ensam
Måtte hon aldrig glömma hur vacker du är och alltid tala ditt språk
Måtte hon hålla om dig tills du somnar.

Men när du sover;

Måtte du viska mitt namn.


Fe3 ftw!

Idag hade vi järntriomöte i Rosenkälla. närmast sörjande och det är ungefär allt jag behöver.

Mina fyra favoritkillar var där och det är det enda som räknas.

imorrn dricker vi upp resten av stan.

today your love, tomorrow the world

låt mig få komma långt in i din värld....

sitter och iakttar Phoenix som är ute på balkongen och spanar på fåglar och snappar efter flugor och emellanåt går ett varv och letar efter nya skuggor han inte sett förut, sover en stund utsträckt i sängen, dricker lite vatten (i HELA köket) , försöker busa igång Jack, tigger lite kel av mig, hämtar något och bär in i sängen och sedan går ut på balkongen igen.

Jag skulle vilja leva i den värld han lever i....

Tills vidare får jag väl vara nöjd över att jag kan få lite inblick i hans sorglöshet. Den inger ganska mycket hopp.....

kamphund?




eller bara lite trött?

gör det igen....

.....för oss Humleriooooo?

well look at that..... I bounced right back....

man kanske inte måste sitta inne på alla svar hela tiden? ibland räcker det med att bara leta....




There's a world in every drop of rain
Embracing oceans will sweep us home again
Come along with me
Come along with me
Seek the truth
You shall not find
Another lie







vem försöker jag lura?

jag har inte kommit nånstans.... egentligen. jag kommer förmodligen inte att göra det heller och jag är så sjukt less på mig själv som tror det.

han tycker att det går att börja om, att det går att ta försiktigt. jag vet inte om det är värt det. ta det försiktigt är väl typ det vi gjorde förra året och det gick ju åt helvete. och hur ska jag kunna tro på någon som resonerar så? hur ska jag kunna tro på någon alls?

och vad är viktigast...

en simpel räddning eller min stolthet?

sist det gick åt helvete drog jag härifrån och tanken är lockande, men jag har ingenstans att ta vägen. Hursomhelst så kan jag inte fly från det som är jag.

Det är som att ha tagit de första stapplande stegen och trott att det var rätt och rätt vad det är få en köttkrok i ryggen och släpas tillbaka till utgångsplatsen. och här ligger jag och sprattlar och kippar efter luft.  jag vet ingenting och jag är inte hundra på att jag orkar fundera på det heller.

han säger att han äntligen avslutat sin del av avtalet. Undrar om hon säger detsamma? undrar om jag någonsin kommer att kunna tro honom? undrar om det någonsin kommer att sluta göra ont?

och den stolthet jag impregnerade mina vänner i igår slet jag av dem lika snabbt inatt. Det har gått en hel jävla kuksommar men jag har inte rört mig en meter i verkligheten. det är bara min stora käft som slagit känslor och ångest åt sidan och tagit plats och säger att det här är ingenting, det här kommer jag att klara.

Men jag är inte helt hundra på att jag gör det.   Inte igen.

rätsida

Idag kom min privata bilmek och fixade ett nytt batteri till skräpbilen. imorrn ska den in till honom så han får skruva hejvilt. kanske kan vi till och med få ordning på lyset. det skulle inte göra ont alls.

Jag har varit på bio idag. Såg Batman The Dark Knight. Det gjorde inte heller ont, speciellt inte eftersom jag varit helt galet sällskapssjuk idag på fler än tre sätt.

har dessutom gjort ett antal av mina vänner lite stolta över mig idag. sån är jag vet ni. På fler än tre sätt.

det ska erkännas att tanken faktiskt slog mig när jag kom hem och hade fixat med min tvätt. men sedan tog jag av mig skorna och kom ihåg att han aldrig skulle ha gjort något sånt för mig. så då fick det vara.

Nu ska jag slänga ut mina älsklingar på en nattpromenad och försöka få ordning på tankarna som tumlar runt som svarta skrämda fåglar i mitt huvud. Och minnas att det finns ingen väg runt sorgen. bara rakt igenom. och det är en väg jag måste gå själv.

och jaja, jag kanske gick lite vilse i början, men jag hade i alla fall börjat gå. Dessutom fick jag rita min egen jävla karta.

när jag kommer in ska jag leta boende och jobb i grästorp eller nåt. inte för att jag varit där utan för att jag vill bara vara varsomhelst utom här.


trött

igår var det filmkvällande igen. känns som att det  v/s supandet är ungefär det enda jag hållit på med den här sommaren.

Anyway, Brandman äntrade lägenheten vid halv åtta och blev överfallen av kärlek från Phoenix och utskälld av Jack. en vanlig dag alltså ;)

Drog igång See No Evil och insåg pinsamt nog inte förrän strax halvvägs igenom filmen att den är - som så många andra sjuka skräckfilmer - ganska kraftigt kritisk mot religion. Undrar om han trodde att det var en pik? Anyway så är det en riktigt bra rulle, så jag hoppas att han såg det så istället. yikes.....

Filmen var avklarad (alla dog) vid 21-rycket, så vi drog igång Kalle &Chokladfabriken för att karln skulle våga gå hem.
Jag gillar den, den är väldigt Tim Burton, och det är alltid kul.

Jagade ut karln vid 23 och gick ett varv med mina älskade troll. hann diskutera kvällen med min favoritkille och insåg att på det hela taget var det nog en rätt ok upplevelse.

gick och la mig vid 1 och vaknade ungefär nyss. (klockan är 13.30) jag var hon som behövde sömn.

landar

idag är jag faktiskt starkare än igår. jag skrapar ihop resterna av min stolthet. jag börjar fatta beslut. jag kommer att ta mig ur det här. det är ju inte som att han är det värsta jag överlevt.

det kommer att ordna sig.

jag är en vek och dålig människa......



.......men han är så jävla....................

inte helt friskt....

Jag var i Linköping med Bibbi och Axa igår. Det skulle tävlas LB och hästkraken skötte sig helt klart över förväntan.

Hann hem lagom till att kasta mig i bilen och dra till Skavsta för att se Patrik försöka ta livet av sig genom att hoppa ut ur ett flygplan iklädd ryggsäck. Han överlevde, för övrigt.

Åkte hem, hämtade Jack som varit på kollo hos sin mormor, tog en dusch, käkade lite och pillade mig i naveln framför Seinfeld. Funderade på hur pass törstig jag var och insåg att det nog var så att jag var helt galet törstig. Så jag packade in min BiB i bilen, hämtade fyra snygga grabbar på vägen och drog till Madde för att börja galenskapen.

Hade en helt okej trevlig förfest i goda vänners lag, drog på krogen, träffade lite kändisar och lite annat löst folk. Nya stället var helt okej, och det fanns sprit. bara en sån sak liksom. Fick sällskap hem av en granne och attacksomnade direkt när jag kommit i säng. Vaknade vid 12-tiden och hade ungefär 7 miljarder missade samtal och lika många sms. från alla möjliga håll. populär tjej.

Idag är jag bakfull och har insett att detta supande inte kan vara bra på nåt sätt alls.

rock and a hard place

jag började morgonen med att torka hundspya på trägolvet i vardagsrummet. För er som inte känner till det så är det inte alltför kul med trägolv vid såna lägen. det är inte HELT lätt att få undan nämnda spya från springorna i golvet. Jag borde lagt in plastmatta.

Väl ute på Ekeby skulle jag öppna min flaska mineralvatten i bilen innan jag började jobba. SPLOFF sa det så hade jag mineralvatten över hela mig. Det satte liksom nivån på den här dagen.

Fortsatte med att kladda runt i lera med regnpigga hästar, bli trampad på foten av 600kilo häst samt nästan få armen avdragen av ungefär detsamma.

Efter att ha slängt ut alla hästar och halvvägs genom stallgången på första stallet kom så samtalet jag väntat på men inte ville ha.

När jag skulle hem så muttrade bilen på ett mycket oroväckande sätt och jag insåg att den förmodligen ätit upp det här batteriet OCKSÅ.

Brände mig på ciggen jag höll på att tända. Åkte ned till Okle för att lätta mitt samvete och låta mina hundar springa lite. Jag törs inte släppa dem vid Ekeby så länge det pågår jakt. Med min jävla tur blir väl nån av dem skjutna och Jack påminner ju lite om ett rådjur/ren/räv. Vad Phoenix liknar har jag inte kommit underfund om ännu. Är dock rätt övertygad om att det är isbjörn i honom.

stannade till på konsum och insåg i kassan att jag inte hade plånboken med mig. Fick knalla ut till bilen och skramla ihop parkeringspengar att betala med.

Parkerade i en vattenpöl hemma och var tvungen att studsa ur bilen, vilket naturligtvis ledde till att jag tappade mobilen i nämnda vattenpöl.

Tröttnade på stalkern och fräste till åt honom, vilket förmodligen var lika bra. Lackade ur på de rykten som tydligen går om mig och Patrik. fan att folk inte ha några egna liv.

Äh..... bara skjut mig istället....

............








Jag lekte med eld och han var gjord av krut
Nu är natten mitt enda skydd







regn och lera....

blev bara en kort dag igår med tanke på stormvarningen. åkte från Ekeby redan vid 7.15. och ändå var jag inte hemma förrän 8.... är inte det konstigt så säg ;)

något längre idag dock, men jag har sovit i natt för en gångs skull så det gjorde mig inget. är rätt skönt att få göra något fysiskt också, en aning skönare trötthet efter det.

egentligen är jag på väg in i duschen, emn nåt på skärmen fångade min uppmärksamhet. men jag ska. snart....

fick sagt lite sanningar igår hursomhelst. det var rätt skönt att alla är införstådda med vad som gäller. sen hur pass mycket som gick in var väl en annan sak.
fick höra några sanningar också (fast från annat håll) och det var väl mindre skönt.

jag ska ta itu med mig själv. nån dag.


Du kallar mig för tokig
och det är väl så det är
här finns inget levande kvar



förlorat dig





se nu vem jag har förvandlats till
du som gav detta monster ett liv





förmodligen idiot

jag tror inte att jag kommer att kunna hantera det här alls. på något sätt.

jag trodde verkligen att jag skulle kunnat tvinga fram det, för det har gått bra förut. men jag tror inte att jag kommer att lyckas.

snart är min frist över och jag måste börja om igen.

Just nu känns det som att jag har målat in mig i det berömda hörnet och jag är inte säker på att jag har så stor lust att börja klättra på väggarna för att ta mig ut. jag vet inte ens om jag kan. det är enklare att bara fly. finns det en nödutgång nånstans månne?

fy helvete vad jag är korkad just nu.

det här kommer aldrig att kunna sluta väl....

Only the fearless are free

jag fattar inte varför folk envisas med att presentera nya människor för mig med motivet; "du kommer gilla X". Jag hatar alla människor, så varför skulle jag gilla X?

och för er som inte redan har förstått det så har det börjat nu.



Om det bara inte gjorde så satans ont att vara känslokall.

men jag kommer nog dit en dag jag också.

You said you couldn't live without me, so why aren't you dead?

Låt mig finnas
och vara den jag är
Låt mig växa nu
och gå stark ur det här

För jag vill minnas
bilden av dig
som ett vackert porträtt
som det bästa som hänt mig

Mina ögon ser
Så mycket klarare nu
Mina ögon ser
Att det som en gång var jag och du
inte finns här mer

Och du kallar
mig naiv
Men jag har sett er i smyg nu
en längre tid

Jag tänker gå nu
och aldrig komma hem
Till det som en gång var mitt
men som jag förlorade i striden

Mina ögon ser
Så mycket klarare nu
Mina ögon ser
Att det som en gång var jag och du
inte finns här mer

Jag hoppas att du får det bättre
att hon gör dig lycklig nån dag
För jag tänker inte sörja längre
Eller sitta och längta tillbaks

Låt mig vara
Du kan lämna mig här
Tack, jag klarar mig
för nu vet jag vem du är

Jag ska ta min frihet
och göra som jag vill
Jag ska öppna de rum
som du en gång låste in

Mina ögon ser
Så mycket klarare nu
Mina ögon ser
Att det som en gång var jag och du
inte finns här mer


 


Järntrion....

you've been biting bullets all these years I know
there beside yourself choking back tears
and you aced avoiding possibility
when you made your bed upon the bittersweet

oh now don't you worry
there's no need to be sorry
there's still time to step lightly

cos the love you used to feel is still in there
it may be the faded photograph but i know you care
so don't hide
if you're scared I'm here to hold you
if you get lost I'm here to guide you
love is peace when peace is fragile
love is all the good in you that still remains
love is peace when peace is fragile

you've been going out of way to agree
like you've been rubbing yourself all wrong
just to be somebody elses genie
catering to your disasters every need
waiting to finally be set free

I said baby don't worry
life will carry
just take it slowly

what keeps the old man waiting?

jag har filmkvällat mig lite grann ikväll. såg Hide and Seek och insåg att den har ungefär alla beståndsdelar i mitt liv. flera personligheter, självmord, massa trauma och en liten person som hela tiden får se alla de otäcka bitarna av mig själv.

Jag älskar dig, Andreas. Utan dig skulle jag aldrig tagit mig hit på något sätt, i något del. Du har räddat mig på alla sätt en människa kan bli räddad och jag är skyldig dig så extremt mycket. Kanske är det sant, som de säger. Kanske har vi gått vid varandras sida så länge att vi suddat ut våra egna gränser och blivit en del av varandra. Du är som en förlängd del av mig själv och jag beundrar det sätt du har att se på livet och tillvaron. Duär en förlängd bit av mig själv och en dag ska jag också komma dit.

Tills dess ska jag komma underfund med hur man blir en ny Hml. Det ska nog gå det också.

kiljoy walks in just when it's turning sunny

Jag hängde med Therese ut på en spontanfyllefest i onsdags. Träffade ett irländsk troll som jag tillbringade en stunds munhuggande (verbal sådan) med i en grushög. Han såg ut som Plupp och är alldeles för ung för mig. håhåjaja, jag är gammal som satan numera vet ni.

I torsdags var jag trött och sllut i hela kroppen, men spontandrog ändå ned till Lotsen för att se Silverdollar göra Iron Maiden covers. Det var fann en stor besvikelse och det känns lite halvtöntigt när sångaren i ett lokalt coverband sträcker ut händerna över publiken för att man ska få en möjlighet att röra vod honom. Det är liksom inte riktigt samma sak när man har sett Maiden göra Maiden.....

Full blev jag anyway och tillbringade ett antal timmar med att diskutera lite allt möjligt ihop med en bekanting. Var hemma något senare än vissa andra. ;)

Hade en playdate med hundarna på fredag eftermiddag så vi åkte upp till Hållet och hälsade på en portugisisk byracka och dennes husse.
Vi gick ett varv i skogen och pratade lite strunt innan jag drog vidare till stallet via stan och bolaget. Jättesmart att gå till systemet en karnevalsfredag apropå ingenting. Det var ju säkert bara jag där liksom....

Var ute och klättrade i skogen en timme drygt, tog hand om "min" häst och några till innan jag kastade mig hem för att duscha och äta nåt. Knallade bort till Lisen och drack lite vin och pratade strunt med henne ett par timmar innan vi drog till öltältet. Rydell & Quick måste för övrigt vara ett av världens mest överskattade band.
Jag träffade hursomhelst lite kändisar och det var väl helt ok. Gick hem vid tvårycket och somnade alldeles för sent i vanlig ordning. nåja.

Igår var vi i Enstaberga hos kompisar till Andreas. Det bjöds på mat, sprit, bastu, dusch och grillning. I ungefär den ordningen. Vi kom dit vid tre och när det var dags att åka in till stan igen vid 23-tiden insåg jag att jag inte skulle bli mycket roligare än så där, så när de andra fortsatte mot krogen gick jag istället och la mig. Välbehövligt, kan man säga. Även om jag föll på målsnöret.

Nu väntar jag på att Andreas ska nyktra till så pass att han kan äta nåt, så ska vi dra till Max och hämta burgare.

Jag är pigg och bara väntar på äventyr, men ingen annan är ju på samma nivå just nu. fasiken vilken dålig timing jag har!


it's all about the money

jag ska gå hel ur det här.

RSS 2.0