a cold and broken hallelujah

sista natten nu. jag mår skit. det värsta är att jag inte ens kan sätta fingret på vad det är som är jobbigt. jag vet inte ens varför... kanske blir bättre när jag får dra mig undan en stund och inte behöver perata med människor, jag vet inte. Imorgon kommer Hanna och leker med mig en stund. bad henne om hjälp med slingning av huvet så vi får väl se vad vi får för resultat. Sedan ska jag förhoppningsvis leka en stund med Freddrik på kvällen. Det är bra för jag har saknat honom så fruktansvärt. Han har alltid bra och enkla lösningar på allt och säger inte det jag vill höra utan det jag måste höra. Typ att jag är en idiot när jag är en idiot. Jag behöver inte älta egentligen, jag behöver lösningar. konkreta förslag. det kanske är därför jag har så dåligt med tjejkompisar? jag förstår inte riktigt ältandet och när jag ger dem en lösning, måhända att den kan tyckas hård, så duger inte det.

Idag är jag lite stolt över mig själv. Jag har räknat matteläxa med Junior och löste ett helt tal helt själv. Yay för mig!!! Fan, femmans matte, det är svåra grejer!! jag fick googla. tills fredag är det svenskaläxa, det är mera min avdelning. ;) ska försöka få in Junior på samma perverterade spår som jag själv. Inte den sortens perversion jag tillämpar med hans far dock. jag tänkte på min förkärlek för grammatik och sånt trams. undrar om det går?

shit jag känner mig gammal....

måste komma på ett sätt att hålla ångesten under kontroll. just nu är allt dock kaos och jag hatar kaos. speciellt när det inte ser ut som att det finns något slut på kaoset.
imorgon ska jag försöka göra ett ryck i min lya dock,. det är fan på tiden. om jag ska kunna släppa in nån där utan att skämmas ihjäl är det verkligen läge att göra det. och om jag ska kunna leva med mig själv över huvud taget är det också dags. kan inte leva i sovrummet och stänga ute vardagsrummet längre. det är dags. ska förska leta rätt på lägenheten nånstans under allt junk. jag vet att den finns där.... nånstans....

i helgen kommer Putte och leker med mig. vi ska leka alkohollekar, för det är det vi är bäst på. Trots att hans chef säger att vi har dåligt inflytande på varandra. det kanske ligger nåt i det, men Putte har kommit på en bra ursäkt för det. Eftersom Patric inte dricker måste vi alltså dricka upp hans del också. annars vore det snudd på alkoholmissbruk. ;) det är alltid bra när man kan skylla på människor som inte är med och festar.

mörker

ibland undrar jag vad han ska med mig till? jag är inte specieltl snygg, är inte rolig, kan inte umgås kallprata med folk och blir knäpptyst när jag sätts inför okända situationer. han skulle funka så mycket bättre ihop med någon som blir bästis med alla hans tjejkompisar, som trivs som festens absoluta medelpunkt och som alltid är glad. han skulle passa så mycket bättre ihop med nån som vågade öppna käften, som visste hur hon skulle bete sig, vad man kan säga och hur man ska klä sig. någon som kan spelets regler så att säga. någon som är snygg och snäll och trevlig och som kan prata för sig. inte ett hopplöst musgrått psyko som struker längs väggarna och gömmer sig bakom honom. Ibland är jag så farligt nära att ge upp. Inse att vår relation omöjligt kan leda någonstans och beslutar mig för att ge upp innan han också inser det. Jag är hans back-up. en säkerhet för att slippa vara ensam, ett andrahandsval. Ibland är det svårt att hålla ångesten och självföraktet på en uthärdlig nivå.
Ibland är jag så farligt nära att lämna honom, för att åtminstone slippa förnedringen att bli bränd. Igen.

Och så kommer han och omfamnar mig bakifrån, kysser min nacke och viskar att han tycker om mig. Och hur fan ska jag kunna lämna honom då? Jag har väntat på honom så länge, hur ska jag kunna kasta bort det?

Fast det är frustrerande att inte bli insläppt. jag vet i och för sig inte ens om jag vill. Jag trivs med att hålla en viss distans. Det är typiskt. Fast skönt. Jag vet inte om han någonsin kommer att släppa in mig. jag vet inte om jag någonsin kommer att våga släppa in honom.

Fan jag borde inte få jobba nätter när jag mår såhär... Tankarna snurrar liksom om möjligt ännu fortare och det är svårt att få stopp på dem när det enda man har att bolla med är en tyst blogg. å andra sidan är det rätt skönt att bara få skriva ibland. ingen behöver lyssna, ingen behöver säga något. Ingen behöver förstår hur jag tänker och ingen behöver protestera. Inatt är det bara jag och min ångest. Igen...

Mikke har nog rätt när han säger djupt rubbad och tillfälligt deprimerad. och jag kanske borde sluta tänka så mycket och bara låta det ske. det har tyvärr blivit lite av mitt signum att överanalysera allt lite väl mycket. det är inte bra och jag vet om det. usch. jag måste verkligen sluta med det. Hur? Hur bryter man ett mönster?

För övrigt så har jag fått tid för utvärdering hos Psyk. Det tog ett halvår, som sagt. Först blev jag irriterad över att det tar sån jävla tid i hela den fantastiska svenska vårdkarusellen, fast sen insåg jag att det är rätt bra egentligen. det brukar vara mer generöst med pengar i början av året, och har jag tur kommer de anse att jag är så pass sjuk i huvudet att jag är i kraftigt behov av vård och beviljar subvention av terapi och jag får ta del av den del pengar som varje år avsätts i syfte att behandla mentals som jag själv. vi får se... jag ska i alla fall ta mig dit. bara det är ett projekt i sig i nuläget.

det blir aldrig som man tänkt sig.

Jack får inte sova ensam hos Fredrik inatt. Hege Jr är också där. jack mycket skeptisk till den lilla upplagan och Fredrik, men det verkar funka hyfsat ändå. När jag gick därifrån knallade han in och la sig under sängen i sovrummet där grabben spelade playstation.

Själv är jag på jobbet som vanligt. skulle träffat min mamma idag men hon hade tydligen inte tid med det så det blir kanske imorgon istället. vi får se.

Jag har hursomhelst fått en egen bodyguard. Putte Pastill har lovat att ställa upp mot betalning i lakritsremmar och ett vagt löfte att om han sköter sig kan han befordras med lön i kolaremmar. Tur ujag har honom. Då kanske jag törs komma på fest nån gång i framtiden. Synd bara att halva Putte försvunnit så det är svårt att gömma sig bakom honom numera.

en liten ljuspunkt

slutade 20 igår igen, gick en långpromenad med Jack och la mig på soffan med några avsnitt Vänner och en skål popcorn. växlade några ord med Fredrik som satt hemma och glodde på fotboll och mest hörde av sig i pauserna. Hade lagom hunnit slumra till på soffan när Jack piggnade till och förväntansfullt travade ut i hallen. Hörde ytterdörren öppnas och där var han. Älsklingen... Fick en lång mysig natt med honom med diverse film av olika slag och somna tätt tätt intill honom. Hanns väl med en del vuxenlek också kanske. ;) Gick och la oss vid halv tre-tiden och jag har inte sovit så bra på hela veckan. Vaknade vid 10, kramades lite innan han gick upp och åkte hem till sin son. själv tog jag en promenad med Jack, handlade mat och nu är jag på jobbet. Förväntas vara här till 20 ikväll igen.

Idag känns det lite bättre....

det är skört....

en riktig vän.....jag har i alla fall en..... man kan inte lita på någon, men till 89% så litar jag på Andreas.... det är hans förtjänst att jag tagit mig så här långt. Innan jag träffade honom var jag ett skal. en mycket rädd människa som ständigt kämpade med demonerna. Ungefär som den jag reducerats till nu alltså. Andreas lockade ut den jag ville vara, den jag borde vara. Han fick mig att öppna ögonen och att ibland kunna rycka på axlarna. Det tog honom två år att skapa den Neisti som var jag fram tills igår. Det tog människorna där fem minuter att rasera det han gjort. Egentligen är det inte jag som borde vara bitter. Det är han.

Andreas har ställt upp för mig på så många mer sätt än man någonsin kan begära. Han har räddat mig på alla sätt en människa kan bli räddad. Han har fått mig att vilja ta itu med själv, att sluta förtränga, att faktiskt då och då våga plocka fram det som är skrämmande och kika på det i dagsljus. Han fanns till hands på alla sätt dygnet runt efter att pappa gått bort, han lämnade mig aldrig utom synhåll, han ringde runt till de som var viktiga och berättade vad som hänt. Han tog mina samtal, han var mitt totala stöd. Och han upprepade varje dag i två års tid att jag inte var hälften så psyko som jag tror, som min twistade hjärna vill få mig till. Inte hälften så felvriden och störd som demonerna säger att jag är. Inte alls så värdelös som rösterna skriker i mitt huvud. Han fick ångesträven att dö, han höll kråkorna på avstånd och han slog demonerna på käften. Han är den bästa vän jag någonsin haft, och jag är glad att han nu, trots att vårat förhållande är avslutat och jag har ett nytt, fortfarande sluter upp vid min sida när jag behöver honom. Att han fortfarande erbjuder en varm famn att krypa ihop i och en axel att gråta ut mot. Att han alltid kan få mig att se saker ur ett enklare perspektiv, att sluta vrida och vända på saker, gå vidare. Att han alltid kan få mig att le, lite grann genom all misär.

Jag har aldrig haft någon vän som ställt upp så förbehållslöst för mig, och jag är så innerligt rädd att förlora honom. Han är den som står mig allra närmast och han känner mig bättre än jag själv gör. Han parerar och avväpnar mig som ingen kan göra och han för min talan när min egen röst sviker. Jag är skyldig honom så otroligt mycket för den Neisti han gjorde mig till och jag kommer aldrig att kunna göra det rättvisa.

Den Neisti han lockat på under två års tid är borta. Kvar finns det skälvande skalet och en mycket rädd, skeptisk, bitter och ledsen människa. Det är så skört.... Ni är skyldiga Andreas en helt annan Neisti.....

konspirationen

en sak jag inte förstår.....  Ni hade kunnat bara säga att jag inte var välkommen i kretsen... att alla andra är välkomna bland mina vänner men inte jag. Ni hade inte behövt lura mig så och förnedra mig så totalt. Ni hade inte behövt tillintetgöra mig helt och hållet. Det hade räckt att bara säga till....

Och ångestkråkorna skriker ut sitt hesa skratt. de har fest nu.... Till och med de är mer välkomna än jag själv....

jag har inget vapen mot konspirationen. jag har inget vapen mot ångesten. jag har inget vapen mot er.... mina murar är för svaga.... jag kommer aldrig mer låta någon komma in....

nya vänner på ebay

gårdagen blev ju inte riktigt som planerat. efter att ha stressat som ett djur, slagits med dåligt samvete för Jacks skull och så vidare var jag äntligen hos Hawaii. väl där fick jag ett slag i ansiktet och drog hem. jag var tydligen inte välkommen och det var helt otroligt att Maria bjudit in mig. jahaja... vidare så limmade jag tydligen konstant på Daniel så hej och hå.... sak samma. jag vet när jag inte är välkommen, så jag drog hem. tur det var nära hem i alla fall och inte typ andra sidan stan.... vet jag i alla fall vad jag ska göra när jag fyller 25. skenbjuda in folk till fest och sen förnedra dem totalt. det verkar kul. så uppenbart bara att jag inte var välkommen för att Hedvig skulle få en chans att få till det med Daniel bara....  smart med tanke på att han redan förklarat att han inte är intresserad.... Är det månne mitt fel? Nåväl.... jag vet inte vad jag är mest besviken på....

Tillbringade många timmar i mobiltelefon med Fredrik. Han tycker i alla fall om mig, det är skönt. Lyckades somna till slut, med Jack snarkandes på min arm nära nära intill. Vad skulle jag göra utan Jack?

Känns tråkigt att man kastat bort en kvalitetskväll med Jack på såna människor, men nu har jag i alla fall lärt mig nåt.... alla människor är mer välkomna i mina kretsar utom jag själv, eftersom jag är en värdelös, inkompetent jävel. Nu ska jag duscha av mig den äckliga gårdagen och sedan ägna resten av förmiddagen åt att försöka leta rätt på kategorin "nya kamrater" på ebay.

attacksömn

jag har sovit helt sjukt dåligt sista veckan. inte kunnat somna, vridit mig och snurrat som en helikopter. att Fredrik somnar på stört jämte mig gör inte saken bättre, snarare blir man bara mera stressad....  och när jag väl somnat har jag vaknat flertalet gånger varje natt och haft problem att somna om. resultatet har blivit att man är snortrött på förmiddagspassen och less och grinig på eftermiddagarna när man slutar. inte kul.... har väl fått en och annan hint om att jag borde söka för det, men jag orkar inte. jag är inte sjuk. jag blir inte sjuk.

igår gick jag och la mig vid 21. snodde båda täckena för jag frös som ett ägg. Hann somna tvärs över hela sängen. Fredrik gick och la sig vid 23-tiden, knuffaede undan mig och tog ena täcket. jag hade inte märkt nåt alls. Vaknade vid 11 idag. så skööönt. äntligen utvilad.

hann för övrigt med en promenad ute på femöre igår. Jack gick ungefär fem gånger så långt som vi andra, hämtade alla pinnar i hela skogen åt mig och hade hur kul som helst.
image2

underbara älskade lilla hund..... Det går inte att vara ledsen när han är i närheten....

idag ska jag jobba till 20, sen hem och svida om, för ikväll är det fest hos Hawaii!! får se hur länge jag blir kvar dock, tänkte att jag hakar kvar under förfesten och glider hem om de andra går på krogen.... har ingen lust att gå ut egentligen. vi får se.... känner egentligen mest för en kväll på soffan med Jack...

förresten, Karin, jag hittade e-servicen för receptförnyelse!! frågan är bara om det blivit nåt utskrivet för det har jag inte fått nåt meddelande om... underligt det där... nåja.


födelsedagsapa

blev inte så sent igår. jag somnade en stund efter min och Jacks runda med snöbollskrig. Han vann som vanligt. jag tror han fuskar på nåt sätt. Anyway så låg jag som bäst och trynade i min säng då det kom nåt snyggt och gav mig en puss. Sen var det full fart igen. Hann med outlet på träffen, en sväng på ÖB, OKQ8, Djurkompaniet, Rusta och slutligen Donken. Snabbmat is the shit!
Käkade framför prostitutionsTV (Bonde söker...) och sen läggdags vid 21-tiden. skönt. Jag är trött ändå. Klockan ringde som vanligt alldeles för tidigt och som vanligt så snoozade jag alldeles för länge. måste lägga av med det. blev bara en snabb runda med Jack innan jag var tvungen att dra till jobbet. hata förmiddagspass för att de börjar så tidigt. å andra sidan är det rätt skönt att komma hem tidigt också.

Har drömt massa skumt inatt, och har ingen aning om varför. Fullmåne? äsch... spelar roll. kan vara medicinen också. apropå det måste jag ringa och få mer utskrivet. är inne på sista asken nu och det brukar betyda att det är dags. helst innan den tar tokslut på en fredageftermiddag och jag skakar av abstinens lagom till lördagkvällen. borde finnas en mailtjänst för sånt, för oss som har telefonskräck....

Idag fyller Fredrik år. han blir gammal som ett ägg. det var han iofs redan innan också, men det stör mig inte. han är fin ändå och han tycker om mig. det är det enda jag bryr mig om. det är rätt skönt att ingen av oss planerat nåt inför framtiden med varandra. det här har funkat bra de månader vi varit ihop men jag vill inte kasta mig in i nåt. det funkar idag, det är det enda jag vet. jag har ingen aning om hur det känns om ett halvår, eller vart vi är då. vet inte ens om vi är tillsammans imorgon. det spelar ingen roll. det är bra nu. det är det enda som räknas. det var ju ändå lite med den inställningen vi gick in i det här. går det åt helvete så gör det. då har vi i alla fall försökt.  och det är nog bra att jag får vänta. jag har aldrig väntat. inte ens på mig själv.

Hursomhelst..... Idag är det arbete till 13. sen ska jag försöka lura ut Andreas på lekrunda med bushunden. han har saknat sin husse säger han och vill inget annat än att ha snöbollskrig med honom också. och vad gör man inte för sin hund?

progress

jag lyckades somna..... kröp i säng vid 3-tiden, fick en arm om mig och andetag i min nacke. det är det bästa... egentligen vet jag inte varför jag tvivlar... det ligger förmodligen i min natur att göra det.... det kanske är så enkelt? jag vet inte....  sov hursomhelst till 13 ochn idag känns det lite mer ok... lite i alla fall... åkte hem en vända, startade en diskmaskin och sen en maskin tvätt... hann spela en luxorcup också.... ingen storvinst dock, men ändå....  sen kom Fredrik och hjälpte mig att köra iväg en byrå hem till mamma. skönt att bli av med den. som en bonus blev jag dessutom av med skåpet som jag haft i sovrummet, han kom på att han kan ha det till hjälmar och mc-kläder i sitt garage. bra hursomhelst.... nu är jag tillbaka i isaksdal och har precis dragit igång en kastrull med vatten. hungrig!!! slits mellan vad jag vill... jag vill ju vara med honom. jag vill ju vakna med honom varenda dag... få så mycket tid jag bara kan ihop med honom... men jag längtar hem.... så fruktansvärt....

ska tillbaka hem sen och ta en långpromenad med Jack. vi ska ut och ha snöbollskrig och busa i snön. tar hamnvägen runt och bara leker. idag behöver vi inte bry oss om någonting han och jag. idag ska vi bara ha kul.

jag börjar jobba imorgon och jag har verkligen ingen lust egentligen. jag har ingen lust med nånting alls nuförtiden... det här är en apati som inte ens medicinen kan rå på... vad är det för fel med mig? är jag djupt deprimerad eller bara tillfälligt rubbad? hur ska jag kunna veta det? hur ska någon kunna veta det? kan någon göra en analys och se hur det egentligen är fatt...... inuti...?


insomniac @ Isaksdal

jag har gett upp försöken att somna. gick upp och satte mig framför datorn istället för att ge Fredrik en sportslig att få sova lite. han är redan slut sen igår natt så... kanske borde åkt hem istället så hade jag kunnat väsnan eller nåt, men Jack har redan somnat och ligger och boffar i sömnen så jag vill inte väcka honom och släpa ut oss i kylan....  försöker surfa lite och ser om det gör nån skillnad. vi får väl se....

har för mycket myror i huvudet. konspirationsteorier... alla hjärnspöken säger mig att jag är en back up... jag vet inte varför.... egentligen spelar det kanske ingen roll vad jag är...  att han borde vara med någon annan än mig. någon som inte är jag... någon som kan göra honom stolt.... inte nån som är så hopplöst fucked up som jag....  nån som inte har alla dessa hjärnspöken och som inte knaprar normalpiller för att klara av typ en vardag..... nån som kan stå bredvid honom och ha en normal konversation utan att tro att alla hatar en.... kanske. nån som inte är jag.

jag ska till psyk om en månad. jag fick remissen häromdagen. det har bara tagit ett halvår, så man får väl vara glad och tacksam på nåt sätt ändå antar jag. och nu har jag ingen aning om vad jag ska säga... eller bete mig. vill jag över huvud taget bli dömd längre? vill jag veta vad det är för fel på mig? så nu funderar jag på vad jag ska säga till psyk. vad jag inte ska säga till psyk...... om jag vill prata med psyk över huvud taget..... är jag klar att ta det steget redan? är jag beredd att överge min kompanjon sedan så lång tid tillbaka? tänk om det verkligen är helt kört för mig? tänk om det inte är det? oavsett vilket är jag inte säker på vad jag vill ska hända... jag vet inte vad jag ska säga... hur jag ska förklara att jag hamnade där... det enklaste sättet är väl att förklara vad som hände i januari förra året, men samtidigt är det ju ionte så att jag mådde tiptop och sen tog pappa livet av sig och allt blev nattsvart... man ska inte ljuga, men jag vet inte om jag orkar gräva mer i det förflutna. jag vet inte om jag orkar släppa lös alla gamla spöken som knackar på ibland.... jag har lyckats skjuta undan dem så länge, hålla dem på en armlängds avstånd.... jag är inte riktigt säker på att jag är stark nog att möta dem igen och sedan låta dem passera mig. jag är fortfarande rädd....

det är konstigt egentligen, för det har gått tio år och många av dem lever rätt sunkiga liv, vissa finns inte ens i livet längre. (mobbing dödar) och ändå krävs inte mer än en blick från nån av dem (eller nån som liknar nån av dem) för att jag ska bli 14 år igen.....  jag kommer kanske aldrig att lära mig....  det kanske är lika bra....

egentligen borde jag sluta skriva här nånstans, för det finns inget mera vettigt att säga,. det har det förresten inte gjort alls ikväll....  jag borde försöka gå och lägga mig bredvid den där mannen det sägs att jag har ett förhållande med och försöka sova, men jag vet inte om jag kan det just nu....  får försöka med att slösurfa runt lite gbrann så får vi se vad jag hittar för onödigt ikväll. det är ju inte direkt den första natten jag genomlidit framför en skärm om man säger så....

produktiv dag

idag vaknade jag vid 10. masade mig ur sängen och kramades en stund med Jack innan vi käkade frukost och drog ut på vallen för att träna lite. Vi har legat av oss lite vad gäller träningen, men det ska det bli ändring på. Jack är så himla duktig och vill verkligen göra rätt så det är synd och skam att han inte fått uträtta mer än han har. Hursomhelst, vädret var inte det bästa så det blev inte världens längsta pass då varken han eller jag gillar regn så mycket. Det är ändå ett av de bättre vädren för oss, eftersom han lätt blir distraherad av andra människor, vilka inte rör sig ute alltför mycket i sådant väder.

Sedan var det dags att ta sig ned på stan. Svängde in på tass & strass och köpte ny mat till nämnda hund, så nu klarar vi oss ett tag till. parkerade bilen på åhlénstaket och klev ned till hårakuten. Fick tid på en gång hos samma tjej som klippte mig sist när jag blev så himla nöjd och blev inte besviken denna gången heller. Måste verkligen börja klippa mig mer regelbundet.... Köpte även en inpackning, då min är nästa slut (dryg ändå, tror jag köpte den förra i somras och har använta två gånger i veckan sen dess...)

När jag var nyklippt och kände mig snygg passade jag på att ta ett varv på stan. Hittade nya trosor och strumpor på Lindex, ett par stövlar som jag ska fundera lite mer över på Bianco och fick en del bra idéer inför julen. produktivt! Handlade lite mat på Hemköp och tog bilen över till öster. Smet in på arken och hittade nya vintertäcken till Jack. Det börjar bli läge och det var rea. Fick två varma täcken för 199:-. Nu behöver han inte frysa i vinter. sedan hämtade jag ett paket på kronhallen och drog hemåt för att laga mat. Blev laxfjärilar med ris, holladaisesås och ärter. Åt en portion och fixade en matlåda till natten innan jag gick och la mig och sov några timmar.

Nu har jag precis lämnat Jack hos Fredrik, där han ska sova inatt eftersom jag är på jobbet hela natten. blä.
Imorgon ska jag sova länge....

hemma

jag älskar mitt hem. mitt hem är min borg. och jag älskar verkligen lägenheten där jag bor, trots att den för närvarande ser ut som kriget.

inatt fick jag sova hemma, tätt intill båda mina favoritkillar. det finns inget bättre. Jobbade till 20, hämtade Jack, åkte upp till Fredrik, kom överens om mat (jag var vid det laget helt sjukt hungrig) drog till Kebab House och hämtade varsin pizza och så hem till mig och käkade. Kramades en stund i soffan innan vi förflyttade oss in i sovrummet och låg där och pratade en stund. Jga förösker hålla demonerna på avstånd men det är inte alltid så enkelt. Det gör ont att se honom ihop med hans förflutna, jag kan inte hjälpa det. jag vet att jag hela tiden sagt att det är nuet som spelar roll med oss, det är det vi hållit fast vid och jag försöker att vara hård mot mig själv vad det gäller det. Men det är inte enkelt. Han förtjänar bättre än jag, och det slår mig emellanåt hur lite jag är värd honom. men jag antar att det är en vanesak. och han fortsätter att bevisa för mig att han trots allt vill vara med mig så jag får väl försöka tro honom.

Vaknade till vid 5 och hann kramas en stund innan han åkte till jobbet. jag slumrade till en stund innan jag blev väckt av ett sms; "nu finns inte fik@ och hypnotic mera"....  nåt smartskaft som tyckt det var en bra idé att bränna ned ställena. trevliga människor det finns i den här stan...

har haft en rätt bra dag, jag och Jack fick en långpromenad ihop och lite kvalitetstid innan arbetet och här har tiden flutit förbi rätt ok ändå måste jag säga.

snart hemgång och mera kramas med finaste killen.

drog ljuva drog

innan jag drog från arbetet idag kände jag hur den numera välbekanta abstinensen började komma krypandes mot mig. För er som inte känner till denna abstinens ska jag nu försöka beskriva den;

Det känns ungefär som att man varit vaken i två veckor, man blir seg, skakar och darrar. Det känns som att allting rör sig i ultrarapid, musklerna rycker och det pulserar i blodådrorna. hjärnan känns som om den skuttar och huvudet är gjort i sten. Plus att man är sämst i hela världen och faktiskt vill börja dö.
Ungefär som varje dag i mitt liv innan jag fick receptet utskrivet alltså.

Underlig hur en tablett kan påverka ett helt liv.

Kastade mig till apoteket och fick ut min sista utskrivna ask Zoloft och nu börjar kroppen faktiskt lugna sig igen. men jag behöver sova

gammal som ett ägg

igår drog jag och Daniel ut med hundarna till Söra och gick en sväng runt sörmlandsleden. Jack var sitt vanliga busjag och sprang runt och lajade medan Daniel försökte ha ordning på Laxi. hhan gjorde misstaget att släppa hunden och det gick...mindre bra. Laxi är inte fullt lika kontaktbar som Jack när man är ute. Resulterade i en stunds sökande och ropande. Jag kopplade Jack när han kom rusande för att han inte skulle dra efter Laxi, men insåg till slut att han var vår största tillgång och släppte honom. "Tyvärr" kommer han ju som ett skott när man ropar efter honom så han blev minst sagt förvirrad när vi fortsatte ropa fast han varit duktig och kom och satte sig vid min sida. Älskade lilla hund. Efter ett tag fick vi dock fatt i lilla Laxi och kunde vandra vidare. Kommer förhoppningsvis ta ett tag innan  Daniel ger sig på att släppa igen.

jag var bjuden på middag igår men efter en stunds handlande (behövdes, jag har inte haft mat hemma sen 1876) hamnade jag på soffan och beslutade mig snart för att gå och lägga mig och sova. då var klockan 19.....

har alltså sovit ordentligt för en gångs skull och känner mig som en gammal kärring. men vafan... det kan det få vara värt för att få slippa vara i zombiemode en hel dag.

förändringar

häromdagen släppte min mor bomben att hon varit och tittat på en lägenhet. "man måste ju börja någon gång" sa hon... jag har antagligen varit dum som tänkt att hon ska bo kvar i mitt barndomshem hela livet ut... dum och naiv. men jag har så svårt att släppa taget. jag har så svårt att inte klamra mig fast vid det enda jag har kvar.

Diskuterade saken med männen i mitt liv, först med Fredrik och sen med Andreas. båda konstaterade ungefär samma sak. det är ett stort hus och det är ensamt att bo själv och förr eller senare så... ja, ni fattar.

sen kom jag att tänka på att vafan ska jag göra med mina djur som bor hos mamma? nu är det dags att fatta ett beslut och kanske är det bästa att de får nya hem.... men fan att det ska vara så svårt bara....  Har ju haft kanin i sexton år....

tillbaka

idag började jag jobba igen. känns jävligt värde.... dagens första samtal slutade med att människan i andra änden avslutade med att skrika "MEN DÅ KAN DU SUGA KUK!!" för att jag inte ville lämna ut uppgifter som jag enligt tystnadsplikten inte får lämna ut. skötte mitt arbete alltså.  gud vilket roligt jobb jag har. undrar om han satte ribban för hela den här arbetsveckan?

igår var jag på banken och skulle styra upp min privatekonomi, som minst sagt är körd i botten numera. var den 1a november igår och jag hade redan exakt noll kronor på kontot. säger väl sig självt att det inte riktigt funkar. hursomhelst så fick jag hjälp att lösa blancolånen och ett litet tillskott på kontot. detta lån kommer att ge mig ca 4000 över varje månad så i fortsättningen kanske jag till och med har råd att äta emellanåt.

har ju för övrigt helt glömt av att berätta om veckans höjdpunkt (bortsett från nämnda telefonsamtal då. ;)) i tosdags forslades vi alla på BC iväg till Söderköpings Brunn för lite renovering. jag blev upphämtat i en av de nya skolbussarna vid 12tiden i tisdags och så for vi alla sex. 
Hanna och jag var först ut vid 15-tiden med en varsin spa-peeling, ansiktsbehandling samt formning av bryn. åååååh vad jag behövde det kan jag säga. Lena som babystjärtar, med pigga klara ögon och nyformade bryn gled vi ned i bubbelpoolen med de andra och bara njöt.

Hanna och jag gled till det lokala systembolaget, jag fick vin och godis och Hanna fick vin. pratade strunt ett tag med de andra och snyggade till oss inför kvällen.

Käkade en lyxig trerätters middag på kvällen och delade på två flaskor vin á 275 kronor (OJ!!) innan vi gled upp mot rummen inför natten. Alla var rätt slutkörda så det blev tidig nattning, jag tror jag somnade vid 23-tiden.
dagen därpå checkade vi ut, och på vägen hem stannade vi till i Norrköping för lite shopping. Skodjävulen måste flugit i Josephine för jäklar va hon va igång. hon drog som en furie mot skoaffären och kom ut med sitt nya kap. innan dess hann hos lura på Karin ett par skor med lite klack på också. schnyggt!!

Jag var hemma strax innan 13-tiden, hämtade en överlycklig Jack hos Fredrik (som jobbade sent) och åkte hem för att fixa lite hemma. Släpade IKEA-grejer från bilen och bar möbler hemma och hann faktiskt bli klar med sovrummet. det är så fint där nu att jag aldrig vill lämna rummet nånsin. kan i och för sig också bero på att resten av lägenheten ser ut som skräp men....

RSS 2.0