min allra bästa vän

Det har varit en turbulent helg på flera olika sätt. Hell, en turbulent vecka faktiskt...

Jag saknar Patrik


två år med pellefanten

Idag (eller ikväll rättare sagt) är det två år sedan en stor ranglig isbjörn tumlade ut ur en flygbur på Arlanda och in i min famn. Jag släpper honom aldrig.

Älskade älskade knäppjycke. Vi ska alltid vara tillsammans


en egodag

Igår var det en sann egodag. Började med att dö en smula på soffan i min bakfyllda ensamhet. (dock efter en helt fantastisk kväll på lördagen, så det var sååå värt det). Sen blev det hundpromenad på Brandholmen med Andreas. Coopa lite och så hem och duscha och byta om. Tidsoptimisten som vägrar lämna mig hade naturligtvis räknat med goooott om tid (as usal) så det blev en aning stressigt innan Lisen kom och hämtade mig. Vi var på centralstationen i god tid, blev upphämtade av limousin (nice!) och körda till nästa destination.

Hade googlat lite på konceptet innan och var väl lite småskeptisk, men tänkte att vi drar väl dit och ser vad det är för nåt. Känns det helfel så är det ju bara att gå igen....

Blev uppmötta och sminkade satan. Så mycket smink har jag inte haft på mig sen.... tja... aldrig. och sen hälsa på fotografen och börja showa. Jag, som är aningens obekväm framför kameran fick väl till ett par schyssta bilder. Lisen däremot - jäklar! showapan i henne kom fram riktigt ordentligt och eftersom Lisen av någon outgrundlig anledning alltid blir bra på bild (till skillnad från en annan) fick vi sitta riktigt länge med hennes foton senare.

Lyckades i alla fall få med oss en hel hög med bilder hem och nöjda och trötta kunde vi tvätta bort sminket och vara glada över dagen. Skumt koncept - javisst, men fan va kul det var!!




så tack till sminktjejen, tack fotograferna och framför allt tack Lisen för en kanondag!

the butterfly effect

Om inte är en lek jag brukar leka ibland när jag känner för att fucka lite med mitt eget huvud. Häromdagen började jag och Andreas prata om saker som hänt sedan vi träffades. Here goes.

Om inte jag masat mig ut den där kvällen för snart fem år sedan trots att jag egentligen inte hade någon lust.

Om inte våra blickar mötts i spegeln på rockbaren

Om inte jag trängt mig fram mellan hans polare

Om inte vi hittat varandra på internet (för bytte telefonnummer på krogen gjorde vi ju aldrig av nån anledning)

.....så hade det aldrig börjat


Och

Om inte vi klängt fast vid varandra under alla de där månaderna

Om inte vi rivit upp himmel och jord för varandra

Om inte det varit någonting som hela tiden drog oss tillbaks mot varandra

.....så hade det aldrig fortsatt


Saker som aldrig skulle hänt om det inte varit för den där kvällen:

Jag skulle aldrig ha fått träffa Freddy Krueger =P

Andreas hade inte flyttat till Nyköping (i alla fall inte just då och i alla fall inte just dit)

Patrik och Andreas hade inte känt varandra

Kalle och Andreas hade inte känt varandra.

Andreas (och förmodligen jag också) hade fått fortsätta sitt liv utan att stifta bekantskap med Niclas.

Andreas hade inte spontanhamnat på Sweden Rock Festival.

Jag hade aldrig lärt känna Jonas, Jocke eller Lagge och Cissi.

Jag hade inte varit en WoWnörd.

Jonas hade bott kvar i Oxelösund.....

.....för han och Madde skulle inte ha träffats.

och vi skulle inte få vara del av det fantastiska sällskap som underhåller varandra alla veckans dagar på en massa olika sätt.




men den värsta tanken med allt....

....Vi skulle inte ha Jack.

Och utan Jack hade jag aldrig träffat Hannah. och Hannah skulle aldrig träffat Daniel, vilket skulle innebära att Hundförmedlingen skulle ha en helt annan hemsida =P

Och eftersom jag inte träffat Hannah skulle jag inte träffat Salli heller.

och utan Salli och Jack skulle jag aldrig hamnat på Hundens Hus och skaffat mig den utbildning som gjorde att jag fick självförtroende att våga säga upp mig.



Den kvällen för nästan fem år sedan så fann jag förvisso inte mitt livs kärlek, men jag fann mannen jag kommer tillbringa typ resten av mitt liv med. Även om det inte var som jag trodde. Jag fann kanske inte min blivande make eller fadern till mina barn. Men jag fann min själsfrände. Min allra bästa vän.

Att vi rört till tillvaron för er andra får väl anses vara en bonus!


idag

Med nacken böjd som ett vinterträd
täckt av snö och is
och ben som är mjuka och veka
På en plats kaotisk och avskyvärd
På alla sätt och vis
alla intryck förvridna och bleka

Snubblar mot en vägg där nån byggt en dörr
lämnar därmed kalaset
en spegel på väggen därinne
hoppas att få se nån jag har sett förr
på andra sidan glaset
men ansiktet finns inte i mitt minne

Jag skriker åt den läbbiga figuren
vem är du och vad gör du här?!
Kan jag verkligen ha oturen
att det är jag som ser ut så där
med nacken böjd som ett vinterträd
täckt av snö och is
och utan riktig koll på vart jag är

Blodet rinner segt som lim
fast det förut var så hett
en bultande tystnad i skallen
Orkar inte mer, jag undrar vad
som kunde gå så snett
vinglar hem och somnar i hallen

Solen väcker mig och grillar min kropp
hänsynslöst och rått
jag släpas till köket av törsten
vattnet brusar kallt och fyller min kopp
obeskrivligt gott
lyssnar om det finns nåt kvar av rösten

hör den knarrar lite surt åt mig
"Du det här var inte roligt
Nu får du fan ta och skärpa dig
det är helt otroligt
att ditt blod rinner segt som lim
fast det förut var så hett
och ute är det vackert och soligt"


somliga sekunder....

....kommer aldrig att raderas....

somliga dagar finns för evigt inpräntade i minnet.

och det sägs att tiden läker sår.

Jag vet inte om det är sant. i min erfarenhet så läks inga sår helt och hållet. Tiden river upp dom om och om igen. Ett oförsiktigt ordval, en ogenomtänkt fråga. Och man faller tillbaka i tiden.

Men man lär sig leva med det. Man lär sig att hantera det. Man lär sig att bli en ny.

Det har gått fyra år sedan allt det jag trodde var för givet raserades. Det har gått fyra år sedan jag fick börja leva med oförsiktiga ordval, ogenomtänkta frågor och att ramla och resa sig upp igen. Det har gått fyra år sedan jag började lära mig att bli en ny Hml.

Och hon greppade mina skakande axlar, fixerade min flackande blick med sin egen, såg mig djupt i ögonen och sa; "Din pappa......"

Det har gått fyra år sedan den där kvällen då allting föll i bitar. Då renoveringen av min nya lägenheten plötsligt fick en andraprioritet. Fyra år sedan. Och ändå kan jag frammana minnet av de där sekunderna exakt. Jag minns exakt var jag stod, jag minns exakt alla de förvirrade tankar som hann rusa genom mitt huvud och jag minns
exakt hur den sista glöden av hopp brutalt släcktes.

Och jag minns så exakt hur jag ville skrika åt henne att avsluta meningen, låta mig veta. Säga vad det nu var hon ville säga. Bara inte.....

".....har tagit livet av sig"


mina små troll

det är rätt mycket annat jag irriterar mig på för tillfället, så istället slänger jag in några snöbilder på mina små troll










(Andreas kastar snöbollar, det är därför Phix ser mer puckad ut än vanligt)



katastrofen på Haiti

Om man är för fattig för att skänka 10% av sin lön till Haiti kan man ju alltid ge 50kr, eller varför inte 100 kr?

Sms:a LIV till nummer 72 990 för att ge 50 kronor till Läkare utan gränser.
Sms:a AKUT till nummer 72900 för att ge 50 kronor till Röda korset. 
Sms:a STAR till nummer 72930 och bidra med 100 kronor till Hoppets stjärna.



är det lugnt?

nej det är fan inte lugnt!

du kan börja med att hosta upp en ursäkt, sen kan vi diskutera om det är lugnt eller inte

Året som gick - 2009

brukar alltid skriva en lång och sammanfattande årskrönika. Jag vet inte om jag tänker göra det i år. Men jag tänker ta tillfället i akt och nämna de saker som hänt som har varit betydelsefulla på ett eller annat sätt.

- Mina vänner, ingen nämnd ingen glömd. Jag tror jag nämnt det förut, men jag har världens bästa människor omkring mig och det har jag för avsikt att fortsätta med.

- Mina två hundar. Världens vackraste och jag har båda två.

- Och så Fredrik. Min allra finaste

- Utbildningen i Stockholm vill jag också nämna. Den har öppnat nya vägar att knalla och gett mig nya vänner på så många olika sätt. Den har också gett mig ett helt nytt självförtroende.

- Min före detta granne Daniel. För sena filmkvällar, för många öl, middagar och struntprat. För smsterror och bakfylleterapi.

- Min avskedsansökan från gamla jobbet. Det är det bästa beslut jag någonsin tagit och det enda jag ångrar är att det tog mig tre år att göra det.

Jag tror faktiskt att det räcker så. Allt det som är viktigt tar jag med mig och allt det som helt saknar betydelse lämnar jag bakom mig. I år också. Går det tillräckligt många år så kanske jag kan rensa ur allt som inte hör hemma i mitt liv.

Gott Nytt År på er.


äntligen

nyss hemkommen och första glaset (av vad jag befarar kan bli rätt många) är upphällt och tömt.

jag har lyckats i år igen. hålla ordning på alla de tusentals masker jag måste bära alltså.

just nu vill jag bara sova tror jag.

jul, låtsas inför alla, det är väl en sak, det har jag gjort i femton år. det är allt det andra. "jag träffade din mammas nya gubbe" eller hans dotter eller vafan.... jag vet inte, det är svårt. fortfarande gör det ont.

Det går inte en dag utan att jag tänker på pappa. Nu kan jag mestadels le åt saker han gjorde eller skulle ha gjort eller sagt i olika situationer. Men ibland blir det övermäktigt. Jag vet inte om det beror på att jag är trött som ett ägg, har burit på tunga sköldar eller om det är alkoholen, men idag är det ibland.

Är det så här mitt liv kommer att bli?

Köpa julklappar åt en man jag inte känner, som jag inte älskar, som kommer att finnas i periferin av mitt liv oavsett vad jag tycker om saken. han gör min mamma väldigt lycklig och jag tycker om honom och han har aldrig gjort mig något ont och han är jätterar och en fantastisk man på alla sätt och vis. men det är inte samma sak. det är inte pappa.

Inget ont om Inge, som sagt, han är jättebra och jag tycker om honom, framför allt för allt han gör för min mamma. Men det saknas ändå någon. Varje dag. Varje andetag.

På de allra flesta sätt är jag ändå tacksam över att allt det här har hänt när jag är vuxen och kan distansera mig en liten aning från det, men det gör ändå ont.

Var du tvungen att lämna mig?

Det värsta är ändå att det finns föräldrar som dött av cancer eller olyckor eller bara för att det varit dags. som velat finnas kvar för sina ungar ändå. det som gör ondast är att veta att pappa valde att lämna oss. Han valde att utsätta oss för det här. 
 
Jag vet inte hur han kände eller hur han mådde, jag vet inte vilka smärtor han bar på, men med tanke på hur han förändrades de där sista veckorna så kan jag bara ana.
Jag vet inte vilka svarta tankar som snurrade i hans huvud likt skrämda fåglar, jag vet inte hur ont det gjorde honom, men om det var värre än det jag känner så var det förmodligen överjävligt. Och då förstår jag att han valde att göra som han gjorde. Samtidigt som jag inte förstår att han valt bort oss. Han valde att lämna oss.

Han valde att utsätta oss för det här. och det får jag leva med.

there will be an answer....


12 days of Christmas

On the first day of Christmas
My true love gave to me
A drunk who drove into a tree



On the second day of Christmas
My true love gave to me
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree….




On the third day of Christmas
My true love gave to me
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree



On the fourth day of Christmas
My true love gave to me
Four beaten wives
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree



On the fifth day of Christmas
My true love gave to me
Five suicides
Four beaten wives
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree



On the sixth day of Christmas
My true love gave to me
Six random knifings
Five suicides
Four beaten wives
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree



On the seventh day of Christmas
My true love gave to me
Seven strangled shoppers
Six random knifings
Five suicides
Four beaten wives
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree



On the eighth day of Christmas
My true love gave to me
Eight burn victims
Seven strangled shoppers
Six random knifings
Five suicides
Four beaten wives
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree



On the ninth day of Christmas
My true love gave to me
Nine amputations
Eight burn victims
Seven strangled shoppers
Six random knifings
Five suicides
Four beaten wives
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree



On the tenth day of Christmas
My true love gave to me
Ten frozen homeless
Nine amputations
Eight burn victims
Seven strangled shoppers
Six random knifings
Five suicides
Four beaten wives
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree



On the eleventh day of Christmas
My true love gave to me
Eleven drive-by shootings
Ten frozen homeless
Nine amputations
Eight burn victims
Seven strangled shoppers
Six random knifings
Five suicides
Four beaten wives
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree



On the twelfth day of Christmas
My true love gave to me
Twelve beaten children
Eleven drive-by shootings
Ten frozen homeless
Nine amputations
Eight burn victims
Seven strangled shoppers
Six random knifings
Five suicides
Four beaten wives
Three O.D.’s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree


where enough is not the same it was before




cause without your love my life ain't nothing but this carnival of rust

veckan som gick

kom av mig lite i förra veckan med allt som var.... anyway...

Försökte få till en hundräddning. På ett par timmar fixade vi ett eventuellt permanent hem ett par jourhem, alternativa akuthem samt transport. Bara för att få veta att det var försent.... Helvetes jävla fan...

Tillbringade fredagkvällen med två filmer, glass och tokmysande i en säng. Jag somnade påklädd nånstans i början av andra filmen och sov hela natten, sååå skönt!

Vaknade skapligt på lördagen, käkade och tog det lugnt till framåt eftermiddagen då vi tog bilen upp till Stockholm, via ett stopp på Studsvik. Efter lite virrande efter bra parkeringsplats så hittade vi in till Hovet och kvällens spelning. InMe gjorde ett halvdåligt framträdande, Sonic Syndicate bra som vanligt innan kvällens höjdpunkt - TAKIDA!

Jag är ju inget jättefan av just takida men det var en bra kväll och det var skönt att faktiskt få komma iväg och göra något bara jag och Fredrik.

Tog vägen om Studsvik även på hemvägen och sedan förbi McDonalds för lite nattmat. var hemma vid halvtvåtiden och då var det mest äta och sen i säng.

Nu är det ny vecka, jag är nyligen hemkommen från stallet och ska väl snart ställa mig i duschen för att få till resten av den här dagen. Hundarna sover som mycket små sälungar i soffan och jag önskar jag kunde göra detsamma.


att släppa taget.....



Finaste lilla knaskatten med den runda nosen och de stora ögonen ska få kattskalla vidare på nya äventyr någon annanstans. Där man slipper äta mediciner, bli stucken i benen och där gamla stela leder inte gör ont mer.
Där det finns dumleträd och ostbågebuskar och man får äta hur mycket man vill. Där det finns gott om solvärmda fläckar att sova på och massor att upptäcka. Där man blir kliad på hakan hur mycket som helst och där man aldrig blir störd när man somnat under ett täcke.

Finaste finaste Mozart......

Du kommer få det så bra.....


RSS 2.0