......
Tonight I'm calling down the Gods
to find out if they know my old man
And if not - I'll fight them all
I'll fight them all
In memory of a father
Och för er som undrar så.... nej... det slutar faktiskt aldrig göra ont. Det kommer alltid att finnas en tagg på insidan och det får jag väl lära mig att leva med. Nån gång kanske jag gör det också. Men det kommer nog aldrig att sluta göra ont.
Du fattas mig!
Jag ville bara att du ska veta det. Du fattas mig....
men jag lever i alla fall
dina fingeravtryck
sitter kvar på min hud
som ett blåmärke
som sakta men säkert blir gult
annars då
Tillbringade torsdagen med att förbanna min dumhet. Mest för att jag gått på den gamla finten IGEN. Lagom tills jag började vakna till liv kom jag på att jag mer eller mindre lovat att dyka upp på ettårsfirande, tog en dusch och kände efter. Men jo, det skulle nog gå. Alltså tillbringade jag ett par timmar med att nosa på småbarn, käka tårta och prata med släktingar. Nu behöver jag nog inte träffa dom på ett par veckor.
Hamnade hemma hos grannen på kvällen, fick mat och Watchmen. Det var rätt skönt att umgås med nån som inte ville ligga med mig.
Skulle iväg och fylleslagats igår, men blev dissad igen. Kan det vara möjligt att jag inte är så kul som jag tror att jag är? Drack ett par glas vin och spelade lite wow istället och fan vet om det nog inte var bättre.
Fick börja om dagen tre gånger idag innan jag blev nöjd, Vaknade vid 5 av ett astmaanfall (alltid lika kul), vid 8 av en kissnödig hund och vid 12 med ett sms. Det fick duga så sen dess har jag varit vaken och hunnit inventera systembolaget. Ikväll kommer Lillebror hit! Om nu inte han också sviker mig, konstigare saker har ju hänt. Men det är hursomhelst fest och jag ska dricka vin. Jag förstår inte bättre.
sen har den här veckan gått och allt blir som vanligt igen.
dagen efter kvällen före
skjut mig....
bara skjut mig....
jag ogillade mitt jobb....
major övertramp
vad är det för mening med att låtsas längre?
och varför ska jag anstränga mig när det uppenbarligen inte spelar någon som helst roll?
en flyktväg, tack?
joråsåatt
hade egentligen tänkt vara sådär äckligt duktig hundägare idag och köra igenom båda hundarna ordentligt med nosarbete och lydnadsträning och sånt, men 12 hästar senare kändes det inte så lockande så jag drog av täckena på hundarna (de sitter i bilen några timmar på morgonen och det känns onödigt att ta risken) och drog ut i skogen. Phoenix inkallningar har börjat krångla lite så vi är tillbaka med linan. Nu är det dessutom jakt och det ligger säkert en massa mumma uppe i skogen så det känns säkrast med 15 meter broms på honom.
Släppte Phoenix som förmodligen gått lite för mycket i koppel sista tiden för han fattade inte att han var lös förrän jag gav Jack (som mycket väl fattade vad det handlade om men som vet vad det handlar om och tittar på med med döende blick tills jag säger att han får) frikommando. tjohej sa det och båda hundarna försvann ur sikte. 
Jack kommer när man ropar. problemet är bara att han är lite snabbare än kameran på min C902. 
Det vita suddiga är Phoenix som inte är på väg till mig utan på rusning från Jack. Tittar man noga kan man se en liten chokladfärgad gaffeltruck som springer bakom och bjäbbar.

Phoenix spanar fågel och Jack..... har inte märkt den....
Phoenix spårar fågel.... eller älg....eller hästbajs....förmodligen hästbajs.....
Phoenix letar fågel. 
Jack kommer när matte ropar. Phoenix gör det inte. Just nu
Jack kommer när matte ropar. Phoenix..... kommer sen.
Till mitt och hundarnas försvar (mest mitt) måste jag faktiskt berätta att Jack faller in i nåt sorts spontant fotgående på vägen tillbaka. Det gör visserligen inte Phoenix men han är smart nog att hålla sig nära och faktiskt ta ögonkontakt nån gång emellanåt.
Nu är vi hemma igen, jag har dragit igång en maskin tvätt och den stora vita hunden har däckat på soffan. Den lilla rödbruna har intagit sängen och som den prinsessa han är kurat ihop sig på en kudde.
Själv ska jag fundera över vem av dem jag ska göra sällskap på min middagslur som infaller ganska omgående.
hml läser nyheter
Efter min dagliga middagslur surfade jag in på sn.se, som är lokaltidningen här i byn. Finner dessa chockerande nyheter; 
nu är jag iofs inte jätteofta på badhuset för det är andra människor där, men om jag vore det så blä. Ursäkta hur blev det MODE att ha kalsonger på sig under badkläderna?? har jag missat nåt månntro? (jag som är en sån fashionista, menar jag.) Hursomhelst, nu kommer jag ju aldrig våga gå dit igen. Tur man inte går i skolan längre.
Det är nästan så jag måste köpa papperstidningen idag och få läsa om vad jag bara kan anta är SNs kandidat till Pulitzerpriset; "Därför badar vi med kalsonger".
well I remember the day you told me it's over
Make up your mind
And I'll make up mine
Don't worry about me
I'll be fine (I'll be fine)
The last time you yelled at me
I swore that I heard you say
I wish I hadn't met you at all
I started thinking
I'll sit back and relax and wait for the morning
We'll wake up, we'll make up
And do this for the last time
We'll wake up, we'll make up
And do this for the last time
If we break up, we'll wind up
Losing both of our minds
So wake up, lets make up
And do this for the last time
When will we make up?
Will we break up?
lets wake up, lets wake up, lets wake up
Det känns lite halvpatetiskt att inte göra så mycket annat än att citera låttexter, men vad ska man göra när tillvaron snurrar så fort att jag inte hinner med.
Hamnade på skjutbanan idag och fann mig själv stående med en helt annan Humla. Jag tror ändå att det är något av den finaste komplimang jag fått. Åtminstone bra mycket bättre än "Humla för fan!!! Jag har fått tag på två banankartonger med 70talsporr! Vi måste ha filmkväll!" Jag menar, jag blev ju givetvis rörd då också, men ändå.... Träffade ungefär allt utom tavlan kändes det som (jag är sämst), men en och annan ångesträv fick faktiskt på käften och bara det måste väl anses vara en förbättring mot tidigare. Har kickat in en alldeles för hög dos zoloft och kommer förmodligen att vara helt väck imorgon, men det är det nästan värt, bara för att slippa vara vaken.
Apropå morgnarna har de nu också utökats med ett dagligt styrkepass. Jo det är sant! Det beror i och för sig på att antalet boxar har utökats och att alumninumkärran har fått punktering och den gamla varianten snarare känns som att den är gjord av gjutjärn än av stål. det är den förmodligen också.
allt håller på att falla i bitar omkring mig. jag behöver komma härifrån ett tag, andas en stund, men jag har ingenstans att ta vägen... det spelar liksom ingen roll hur långt bort jag flyr, jag kommer aldrig att komma bort ifrån det här i alla fall.
Jag tror mest att jag behöver något som jag faktiskt inte kan förstöra. Kanske mest för att se om jag kan.
Men just nu tror jag att det är just det jag håller på med....Förstör det enda jag trodde att jag skulle få ha kvar, oavsett vilket.
Kanske är det dumt att publicera det här på ett så offentligt ställe som internet nu råkar vara, även om jag sällan dyker upp bland googlesökningarna. Men jag har gjort så jävla mycket dumt sista tiden (det måste vara någon slags världsrekord) ändå så jag tror att jag tar risken. Vad spelar det för roll, alla tror sig ju ändå ha rätt att bilda sin egen uppfattning om mig.
.............
jag kommer dö ensam.
all that I want is to be a Rolling Stone
Every song I've sung, blame it on the love
Every war I've won, blame it on the love
Everything I've done, blame it on the love
Blame it on the love of rock & roll
En dag jag trodde sög rakt av jämnade ut sig med god mat på Black Angus, öl och trevligt sällskap. Snart väntar mer öl och trevligt sällskap. det är konstigt hur livet blir lite bättre när man inte trodde att det kunde suga musten ur en mer. Lite hårdrock på det här så kommer det bli fint, serdu....
It feels so good it ought to be illegal
I got my vaccination from a phonograph needle
I'll never grow up and I'll never grow old
Blame it on the love of rock & roll
Blame it on the the love
B-B-B-BLAME it on the love
Daddy just don't get what his little girl knows
Blame it on the love of rock & roll
helgen
var hemma vid 14-tiden, sov en stund på soffan, spelade en quest och drack ett glas vin innan jag tog en dusch, snyggade till mig och gled bort till Madde på fördrink. Blev ett par glas vin innan vi mötte upp Lisen och lite annat löst folk på Fik@ för mat och dryck och firande av Lisen. det helt blev en väldigt underlig kväll, som för min del slutade med att jag vinglade hem vid 3tiden efter att brutalavvisat någon att göra detsamma (med mig alltså det vill säga). Ringde Freddrik på vägen hem och fyllegnällde över att jag var full och ensam och bitter.
Var döende i stort sett hela söndagen, Andreas räddade mig återigen med en vända till Oxelösund och pizzakällaren där jag fick sallad och cola. Tillbringade dagen på soffan. Det får man göra när man är så bakfull att man håller på att dö. Hursomhelst så har jag haft en riktigt bra helg. Ikväll blir det middag med världens bästa expojkvän. Jag tänker inte bli jättefull.
vackraste

underbara, älskade lilla hund..... Vad du gör mig lycklig....
once we were heroes
Balkongdörren står på vid gavel och TVn står på, jag vet inte ens vad som visas. Jag bryr mig nog inte ens. Det är tomt. Jag är tom.
Och jag älskar dig, men du kan inte göra mig lycklig. Och varje gång jag försöker få dig att förstå så värjer du dig. Gör mig ännu mer patetisk. Och jag är så rädd för att förlora dig att jag inte ens har kraft eller mod att stå emot. jag vill inte vara den du har gjort mig till. Jag vill inte vara det jag är. Det här är inte jag.
Och jag önskar att jag bara vågade säga det högt. När du var här.
bäddat enligt Jack

Inatt vaknade jag för övrigt av att prinsesshunden pep vid dörren, som han gör när han är akut kissnödig. Klockan var runt halv tre. Åh nej, suckade jag för mig själv och började famla i mörkret efter mina kläder. Hann ungefär kliva ur sängen innan hunden nöjt kurade ihop sig på nämnda hundsäng, drog en djup suck och tvärsomnade.
Kan han somna om, kan jag, tänkte ja, och gick och la mig igen. Jag fick sova tills alarmet gick igång vid 6.15. Yay!

